Jag nämnde i ett tidigare inlägg, det om språken i Indien, de så kallade Nuristanispråken, samt att jag skulle ta upp dessa språk vid ett senare tillfälle. Nu tänkte jag göra slag i saken, och då samtidigt ta upp alla mindre språkgrupper inom de olika indoeuropeiska språken som finns runtom i världen.
Nuristanispråken talas av ca 130,000 talare i gränstrakterna mellan Indien, Pakistan och Afghanistan. De hör till den iranska delen av den indoiranska språkgruppen. Varje enskilt språk inom denna undergrupp är inte alls stort men verkar försvaras envist av de som talar respektive språk.
Samma sak gäller många andra mindre språk runtom i världen. I Frankrike talas många småspråk som tyvärr inte erkänns av den franska staten, som är i händerna på nationalistiska fjantar. I Spanien talas också en hel del mindre språk, liksom i Italien, Ungern, på Balkan, ja hela världen myllrar av småspråk som borde få sin status och heder som språk återupprättade. Det gäller inte bara den indoeuropeiska språkfamiljen utan alla språkfamiljer. Vi har blivit så invanda genom nationalismen med att tänka ett land, ett språk att många av oss blir förvånade när ett språk talas som inte stämmer överens med det vi fått lära oss.
Katalanska talas i Spanien, på Sardinien och i Frankrike och är ett romanskt språk nära besläktat med både kastilianska (spanska) och franska, men mer släkt med occitanska, ett språk som talas i Frankrike. När det nu talas om en eventuell katalansk frigörelse från resten av Spanien kan man fråga sej om katalanskan då ska bli det nationella språket i det nya landet. Vad ska det då bli av spanskan, som då kan bli ett minoritetsspråk i Katalonien? Inga lätta frågor, eftersom det inte är språket som definierar oss människor, utan hur vi använder det och i vilket sammanhang det förekommer.
Vi lämnar språkpolitiken på den iberiska halvön bakom oss och går över till andra aspekter. I många länder talas en rad mindre språk, varav en del av dom är direkt hotade av att ungdomen hellre vill tala landets majoritetsspråk för att kunna passa in, dessutom finns det en direkt eller indirekt press från staterna att överge de små språken till förmån för det nationella språket, av samma skäl som många ungdomar har. Det är på detta vis många dialekter inom ett visst språk har raderats ut eller anpassats till rådande nationell dialekt.
Det är nog för mycket begärt att alla språk ska överleva men det är nog mödan värt att spela in dom för eftervärlden så vi får veta hur dom lät när alla dess talare är borta. Vi vet ju inte hur gotiska lät, eller latinet, gammalgrekiska, galliska, sanskrit och många andra numera utdöda språk heller. Vi kan bara gissa oss till det på grundval av deras språkliga ättlingar och de skrifter deras talare lämnade efter sej. Gissningarna är förstås väldigt bra och vi får samtidigt en bild av de samhällen de levde i eftersom orden de använde reflekterar dessa civilisationer.
Språken jag tagit upp i denna serie är inte hotade, inte ens så att de snart dör ut inom vår livstid. Däremot kan man se hur många av de mindre minskar decennium för decennium. Vi kan alltid hoppas att det vänder snart. Fråga är förstås hur det ska gå till. Manx är ett språk som räddades från de döda genom att folk gick ihop och lärde sej språket. Men det kanske inte går överallt. Men låt oss se positivt på framtiden. Vi människor lär inte sluta prata inbördes och kanske nya språk växer fram istället för de gamla. Dessutom finns gamla ord från döda språk kvar vilket garanterar att det gamla alltid finns kvar hos oss.
Därmed är min serie om de indoeuropeiska språken över för den här gången. Jag kanske återkommer med någon special om ett specifikt språk. Vi får se.
"
Vanz kant danz but he'll steal your money
watch him or he'll rob you blind"
