Det är lättare att vara emot något än för något. Det är närmast ett axiom och behöver inte heller någon närmare förklaring. Denna ståndpunkt har på sistone blivit än mer giltig sen författaren Bengt Ohlsson gått ut och ondgjort sej över den röda dominansen inom kulturen de senaste decennierna. Många är de som har skrivit arga svar efter detta, ingen av dom har egentligen gjort mer än bevisat hans påstående, att kulturen varit kidnappad av politiskt sinnade människor med rötterna i salongssocialismen. En del nyktra svar har förstås kommit in, som detta. Det behöver förstås inte nödvändigtvis vara dåligt att kultur är politiskt betingad men att bara göra politik av kultur är att bedriva politik, inte yttra sej kulturellt. På det viset var 1970-talets "röda våg" helt fel ute liksom den "blå vågen" var flera decennier tidigare med sitt vurmande för nationalismen och konservatismen, som ett svar på impressionismen och andra kulturyttringar. Dessa nationalister misstolkade den
romantiska vågen på 1800-talet, men det är en annan historia.
Likaledes är det lätt att vara emot något som man intuitivt ser som ologiskt. Här vore det frestande att ta upp klimatfrågan men jag gör inte det. Istället kommer jag att ta upp det som hotar internets överlevnad, nämligen lagförslagen i USA och EU att förstöra friheten på internet. Även om det verkar som om den amerikanska versionen har lagts på is är faran inte över för vår del. Wikipedia gör i alla fall sitt till för att väcka uppmärksamhet.
Förstå mej rätt, att vara emot något är en naturlig och sund inställning. Det är bra att vara kritisk till allt som kommer ens väg. Man ska helt enkelt vara skeptisk till allt, även om det verkar bra. En semla kan vara gammal även om den ser bra ut vid en snabb inspektion. Grädden kan vara sur, mandelmassan stel och hård som sten och brödet kan vara unket. Vad gäller det första ämnet jag diskuterar ovan, kulturen, handlar det dock om att de som var emot samhällsutvecklingen på 1970-talet gjorde det alldeles för lätt för sej när de enbart såg världen utifrån ideologiskt färgade glasögon. De såg inte att det som höll på att hända inträffade oberoende av politiker och nationernas intressen. Det var nåt som mer berörde oss på ekonomisk och affärsmässig nivå. Detta nådde politikerna först under påföljande decennium men då hade ekonomer och affärsmän redan ett försprång och när politikerna försökte hänga med blev det som det alltid blir när politiker ska lägga sej i pannkaka av alltihop.
Det hände igen för några år sen men nu kom bankerna och instituten själva till politikerna och begärde pengar för de trodde ju att det var så man skulle göra. Istället för att själva reda ut den härva de skapat gick de till staten för att begära pengar. Folket inom bankvärlden hade alltså gått på den myt som antikapitalisterna skapat, nämligen att staten och kapitalet hjälps åt. Faktum är att äkta kapitalism innebär att staten gör sitt och företagen gör sitt. Pengar ska flyta mellan dessa två sektorer i samhället men de ska annars inte beröra varandra. Äkta kapitalism innebär också kooperativ och kooperation. Ägande inom ett företag ska delas mellan alla som jobbar där, det vi har idag som aktieägande. Detta tog Karl Marx upp i sin bok "Det kommunistiska manifestet" men uppenbarligen har man misstolkat hans budskap, eller t o m undvikit det, för så vitt jag vet var han inte emot kapitalism, den skulle bara omstruktureras för att passa folkets behov. Att han ville att ALLT skulle ägas gemensamt av ALLA är en annan aspekt av hans teser och det kallas kollektiv. Det gillar inte jag i alla fall för det fungerar inte i längden. Marx ger faktiskt uttryck för många teser i sin bok men det är den om kollektivt ägande som vissa har tagit till sej allra mest, med förödande resultat i många länder. Men så går det när man läser böcker och plockar ut det man anser vara godbitarna.
På det viset är USA det land som följt en av Marx teser bäst, faktiskt. Där samarbetar man och de företag som går under får en ny chans genom konkurser och omstruktureringar. Men hjälp av staten borde man inte få annat än att ge ut löner till de som drabbas. Det vi har i Sverige som statlig lönegaranti. USA har nåt liknande, tror jag. Det får kanske nån läsare av detta inlägg upplysa mej om.
Vad gäller internet och upphovsrätten är det sorgligt att upphovsrättslobbyn har kunnat komma så här långt med sina påtryckningar på politikerna och att politikerna så lätt ger med sej. Tur att internet är så flexibelt. Tvingas dessa lagar igenom kommer det att skapas andra delar av det virtuella landskapet dit dessa gamar inte når.
"Lately I've been watching a little complex grow"
