(Detta är skrivet och publicerat samtidigt på två håll, här och på Piratbyrån.)
Antipiratbyråns (APB) ansikte utåt, Henrik Pontén, kräver med sin organisation en lagstiftning som gör det möjligt för organisationer som APB att jaga så många fildelare som möjligt samt att lagstiftarna gör det möjligt att rent fysiskt kunna ta reda på vem som ligger bakom en IP-adress. Dvs en skärpning av redan befintlig lag som ger fildelarjägarna nästan fritt fram att agera polis. Hittills har alla tillslag (läs: övergrepp) som gjorts mot fildelare varit mot de som använder Direct Connect-tekniken medan bittorrent-användare har kommit undan genom att överföringen är mer decentraliserad än DC. Att DC-användare kan skydda sin IP-adress genom anonymitetsservrar är en sak. Det är inte alla som gör det men det hör inte hit. Det som är viktigt i sammanhanget är att de inte borde behöva göra det.
Nu är det dags att slå tillbaka mot de så kallade piratjägarna. Det handlar inte längre om att försöka bevisa för dom att vi som fildelar inte är några skurkar utan det handlar om att få behålla internet intakt och fritt från intrång av den här typen. Det är länge sen vi intog den högre moraliska höjden i frågan. Nu är det dags att erövra fältet nedanför också. Saken är den att lagen som reglerar fildelningens vara eller icke vara bör skrivas om helt liksom hela upphovsrättslagstiftningen. De bör gå hand i hand på ett sätt som gör att fildelning av så kallat upphovsrättsskyddat material ska kunna genomföras utan att man ska behöva få besök av poliser eller kronofogdar med skivbolagens representanter i släptåg. En riktigt skriven lag bör skydda framför allt levande kreatörer av musik, film och annan kultur, inte bolag som ser sin roll som upphovsinnehavare.
Hur ska man då gå till väga för att slå tillbaka? Jo, man använder samma medel som bolagen hittills har använt, nämligen lobbyverksamhet, att lobba mot politiker har varit ett godkänt sätt att påverka styret i många hundra år och Piratpartiet har gjort ett bra jobb så långt. Men det behövs mer informationsverksamhet, från flera håll. Där kommer just fildelare och bloggare in. Spridningen av kunskap om vad fildelningen är och innebär till politiker bör dessutom intensifieras i gammal press. Där kommer vanligt folk in. Sänd in debattartiklar, brev och annat till tidningar och politiker/departement. Ta kontakt med politiker direkt. Även om deras respons kan verka avmätt så ge inte upp. Får man bara en varaktig kontakt med dom börjar de tina upp och kan kanske förmås att åtminstone ta en titt på materialet som presenteras för dom.
Politikerkåren är till stora delar åldersstigen och vissa äldre kan vara ovilliga att ta in nyare kunskap men de är lätta att bearbeta, vilket ju de stora filmbolagens lobbyverksamhet visar. Har någon av läsarna förslag på vad mer som kan göras för att få en ändring till stånd vad gäller lagarna kring fildelning så är det bara att skriva. Tills dess är det bara att fortsätta ladda ner och dela ut.
