Dumheter världen över

Som vanligt är det ingen ände på dumheterna vi människor kan hitta på. Eller vad sägs om en möjlig återgång till kalla krigets dagar? Ska vi ha terrorbalans, spioner överallt och dåliga filmer om öst och väst på TV igen?

Sudan bör invaderas, deras regering avsättas och dess medlemmar i görligaste mån förbjudas att verka för resten av deras respektive liv. Varje land som inför religiösa lagar har förlorat all legitim rätt att existera som självständigt land. Religion, juridik och politik hör helt enkelt inte ihop.

Vad är värre än isolationism och "vi vill inte ha dom här"-mentaliteten? Jo, att tjäna pengar på att låta immigranter komma hit. Det låter för mina öron som opportunism.

De som anklagar Charlize Theron för att förminska betydelsen av ordet våldtäkt förstår inte att såväl det svenska ordet som det engelska (rape) har haft mer än en betydelse genom historien. Våldtäkt hade tidigast en ren ekonomisk betydelse, att man med våld tog sej in på någon annans mark, täkt. Ordet har sen ändrat betydelse, bland annat för att boende inom täkten också sågs som ekonomiska delar. På engelska kommer rape ifrån ordet för att röva bort, råna. En våldtäkt är egentligen mer psykologisk än fysisk. Så nog tycker jag att Charlize Theron har rätt i att känna sej våldtagen om hon skulle kolla allt på nätet som skrivs om henne.

Främlingsfobin finns lite varstans. Speciellt om den handlar om att inte vilja hjälpa människor med annan hudfärg. Vad som än hände på Kapp-Ahl den där dagen som beskrivs i artikeln så är det aldrig bra att man har såna fördomar och sen vattnar dom hela tiden. Är det verkligen så få som har ett öppet sinne här i världen?



"I won't be a rock star. 
I will be a legend"

Statistik...

Majs sista ljuva knoppar har slagit ut och sommaren försöker bryta sej in över landet. Statistiken över hur många som tror på klimatlarmet har slagits i spillror av - annan statistik. Jag är ingen fan av statistik, sån statistik som går ut på att bara ta med vissa fakta alltså. Helst ska all data med när man för statistik över något. Att som i klimatfrågan exkludera vissa forskare för att siffrorna ska se bättre ut är inte bra, rent av ohederligt. Ta med alla klimatforskare och meteorologer i beräkningen. Strunta i biologer, professionella tyckare, ideologer och andra som egentligen inte har ett hum om vad väder och klimat är, än mindre hur atmosfären fungerar.

Det är därför jag tvivlar på alla undersökningar av politiska åsikter, för att man gjort ett ickerepresentativt urval bland befolkningen. Dessutom finns det anledning att betvivla sättet man ställer frågorna på. Man kan få olika svar från samma personer beroende på hur man formulerar frågorna och vilka frågorna man ställer. Detta beror ju på att det är människor med olika sätt att formulera sej på som skriver frågorna. Det är väl förståeligt och förlåtligt om det är omedvetet som det skrivs, men görs det medvetet för att tvinga människor att tänka på ett visst sätt är det synnerligen ohederligt.

Vill man vara elak så handlar om statistik om att tvinga folk att tänka på ett visst sätt. Jag försöker undvika sånt tänkande. Så fort jag ser siffror som säger att någon tycker si eller så tänker jag genast hur många utfrågades, vilka frågor ställdes och i vilket sammanhang ställdes dom. Så tycker jag andra också ska tänka. Fast ibland är det väldigt frestande att bara göra som majoriteten och följa med strömmen, som lealösa alger i havet...



"Nu måste jag vara tyst"

Min favoritmusik: Time

Time från 1981 är i mitt tycke det bästa Electric Light Orchestra har gjort. Jeff Lynne har vare sej förr eller senare lyckats göra en så sammanhållen och välfungerande platta som här. Visst, både A New World Record och Out Of The Blue är väldigt bra plattor som fungerar som en fantastisk enhet, men det är först efter debaclet med Xanadu (varför skulle de sänka sej till att göra musik till en musikalfilm?) som Lynne förstod att nåt måste göras. Och nåt gjordes också.

Detta är ett konceptalbum om en man som skickas framåt i tiden från sin egen tid (1981) över hundra år, och får uppleva framtiden på nära håll men utan att gilla det. Han upplever den som kall och avståndstagande, liksom människorna i den tiden tar avstånd från honom. En pendang till dagens diskussion om ett allt kallare och mer avståndstagande samhälle, mindre än 35 år efter att Time kom ut. Musiken beskriver allt detta mycket bra, liksom texterna. Eller vad sägs om This Is The News, som faktiskt skulle ha kunnat beskriva dagens tillstånd i den utvecklade världen. För att inte tala om Yours Truly, 2095, en skildring av kalla människor med implantat i hjärnan och i övriga stenkalla sinnen.

Man kan se Time som en varning för vad som är på väg och vad vi borde kunna göra för att behålla samhället i någorlunda intakt form. Jag menar nu inte att vi ska vara stockkonservativa och avfärda all utveckling, bara se upp med de dåliga aspekterna av utvecklingen. Den kan utnyttjas av människor med allt annat än individens eller samhällets bästa i sinnet.

Från denna platta är nog Twilight och Hold On Tight de bäst kända låtarna. Den senare med sin rockabilly är udda i sån mån att resten av plattan är dominerad av funk, lite diskorytmer, pop och syntpop. De som blir skrämda av eller avfärdar någon av någon av dessa musikstilar som nåt hemskt i musikväg bör inte känna avsky inför denna platta. Jeff Lynne blandar in allt detta i vad som bäst kan beskrivas som progressiv pop och resultatet är fantastiskt skönt. Man kan sätta på plattan och ha den som skvalmusik, eller lyssna aktivt på den. Man får bästa känsla om man lyssnar igenom hela plattan utan att plocka ut några enskilda låtar, för de hamnar ur sitt sammanhang då.

Detta är som sagt ett konceptalbum och alla låtarna går in i varandra, lyriskt såväl som melodiskt. Att då ta ut en eller två låtar känns nästan som ett helgerån. Likväl har jag gjort det med några, men då enbart för att beskriva vad plattan handlar om. En sista melodi kan jag nämna extra, den instrumentella Another Heart Breaks. Den kan faktiskt plockas ut ur sitt sammanhang just för att den bara har Jeff Lynnes röst som säger låtens titel då och då.

Jag vet att inte alla gillar den här plattan, ens bland ELOs fans, men det bryr jag mej inte om. Det är det bästa dom har gjort och jag står för den åsikten. För dej som är nyfiken på ELO kan jag rekommendera denna platta som instegsskiva.



"With their brand new time transporter
They'll think maybe I fought to get away
But with all their great inventions
And all their good intentions, here I stay
Down on the corner where the sun had shone
The people gathered round
Then scattered as the raindrops hit the ground."

Måste politikerna bestämma hur mycket vi ska arbeta?

Miljöpartiet vill bestämma hur länge vi ska arbeta per vecka. I alla fall vill språkrören Romson och Fridolin (han jag kallar mandolin) att vi ska ha 35-timmarsvecka. De vill inte att vi ska kunna förhandla om det, som arbetstagare och arbetsgivare har kunnat göra tidigare.

”Vi vill ge människor bättre möjligheter att påverka sitt arbetsliv och sin arbetstid. Detta måste innefatta möjligheten att arbeta mindre, genom kortare arbetsvecka eller friår, inte minst i slitiga kvinnoyrken.”

Så skriver mandolinen och en annan partikollega, Nina Åkestam. Den mest uppenbara invändningen är förstås den om slitiga mansyrken, de som sliter ut män i förtid snabbare än slitiga yrken gör samma sak för kvinnor. Men den viktigaste mothugget kommer artikelförfattaren jag länkat till ovan med:

"Det finns ingen, absolut ingen, forskning som tyder på att arbetstidsförkortning med bibehållen lön skapar nya jobb. Däremot finns det siffror som visar att kostnaden för varje arbetad timme i svensk industri hör till de allra högsta i världen. En arbetstidsförkortning skulle höja kostnaden ytterligare, vilket inte leder till fler jobb, snarare tvärtom. Tron att vi kan ”dela på jobben” är en chimär."

Jag är av den åsikten att ingen, allra minst Miljöpartiet, ska tala om för oss hur mycket vi får och kan arbeta per vecka. Det ska som sagt förhandlas mellan tagare och givare. Jag kan mycket väl förstå varför rubriken till artikeln är "Adjö till valfriheten". Partier i medvind blir ofta fartblinda och många av deras anhängare kommer då med såna här utsagor.

Båda Miljöpartiet och Sverigedemokraterna verkar bli alltmer auktoritära i sin syn på samhället och båda är för övrigt ganska socialistiska faktiskt. Jag förstår faktiskt inte hur folk kan rösta på endera partiet. Båda är människofientliga, det ena mot vissa typer av människor, det andra mot alla. Det känns olustigt att se hur dessa båda partier far fram som en slåttermaskin bland väljare som inte vet bättre. Den enda trösten jag har är att betongpartierna rubbar man inte så lätt. Inte i det nationella valet...

Jag avslutar med dessa två stycken ur artikeln som jag tycker beskriver MP av idag väldigt väl:

"Historiskt sett har Miljöpartiets framgångar växt i takt med att de mest verklighetsfrånvända idéerna har skrotats och de ledande politikerna har visat att de förstår hur ett lands ekonomi fungerar.

Genom att återuppliva stolligheter som lagstadgad arbetstidsförkortning och friår, fjärmar sig partiet från framgångsreceptet. Genom att uttala en generell dödsdom över landets alla skolföretag fjärmar partiet sig från eventuella socialliberala väljare som i sin vardag ser värdet av alternativ till den kommunala skolan."



"An explanation to his wife and family"