DN skriver om denisovanerna

Nu vill DN vara vetenskapliga igen. Det är inget jag klandrar dom för, tvärtom. Det är bra att de försöker sej på vetenskap, framför allt efter allt debacle kring klimatfrågan och att de återgav det jag skrev om i natt, det om fåglarna. Nu har de skrivit ett ambitiöst reportage kring de närmaste släktingar vi har haft inom människoapornas släkte, Neandertalarna och Denisovanerna. De förra var kraftiga ljusa i hyn och rödhåriga och de senare var mörkhyade, mer finlemmade och brunögda. Våra förfäder var nånstans mitt emellan när de nådde Europa. De riktigt mörkhyade färdades med denisovanerna österut och har fortsatt vara mörkhyade.

Mer ambitiös än Karin Bojs verkar inte finnas när det kommer till vetenskapsjournalistik för hon skriver en artikel om Svante Pääbos arbete kring vad det är som gör oss till människor. Det gör henne rättvisa att rapportera om de gener som bygger upp oss och den koppling till de ovannämnda folkslagen de har. Här gör Bojs oss en tjänst genom att rapportera från denna forskning. Klimatdravlet behöver hon inte hålla på med. Det behöver ingen annan heller.




"Det enda som stör min inlärning är min utbildning"

Fåglar som hedrar sina döda, vilket nys!

En studie utförd av amerikanska forskare ska enligt resultaten påvisa att fåglar också hedrar sina döda. Man placerade ut en död fågel och fåglar av samma art började skrika och placerade saker i närheten av den döda fågeln. Detta tolkar forskarna alltså som att fåglarna hedrade sina döda. Tänk, det tror inte jag. Skrikande och utplacerande av saker i närheten av den döda fågeln tolkar jag som att fåglarna ville varna andra fåglar för att komma i närheten av den döda. Dessutom undrar jag vilket motiv forskarna hade för att placera ut de döda fåglarna från början.

Ville någon bevisa en teori från början och fick nån form av bekräftelse när fåglarna började placera saker kring den döda fågeln? Nej, det handlar helt enkelt om att fåglarna larmar och varnar för att nåt har dödat den här fågeln. Det är skillnad mot däggdjur där framför allt de med större hjärnor helt klart sörjer sina döda. Vi har samma sorgeperiod som chimpanser, ca 70 dagar. Sorg verkar vara något som mer hör ihop med däggdjur.

Man skulle kunna säga att larmande och utplacerande av saker är början på en evolutionär linje som i en väldigt avlägsen framtid kanske leder till hedrande och sörjande. Men det vet vi inget om. Som det är nu är detta inget bevis för hedrande. Detta är dumheter, slarvigt arbete och ett slöseri med pengar om man gör såna här konklusioner.



"Matematik är den vetenskap där man inte vet vad man talar om, än mindre om det man säger är sant."