 |
| "Snodd" från annan blogg. |
Har män rätt till sina egna kroppar och sin egen sexualitet? Den här frågan vidrör den religiösa och filosofiska frågan om fri vilja. Det är en fråga som stötts och blötts väldigt länge och de senare decennierna har den kommit att inkludera kvinnan. Nu är det dags att inkludera mannen också.
Vad innebär det att ha rätt till sin egen kropp? Frisörer och tandläkare kör ju rätt hårt med oss, visserligen på vårt uppdrag men ändå. Militären, polisen och andra myndighetsutövare anser sej ha rätten att göra vad de vill med våra personer, om de tycker att det finns fog för såna ingrepp. Ska vi verkligen finna oss i sån behandling? Ja, faktiskt. Har vi begått nåt brott eller skrivit in oss i det militära så har vi de facto gett upp vår rätt till våra egna kroppar eftersom vi ju gjort nåt som gör att vi förtjänar denna sortens behandling.
Men vid sidan av detta, har vi då en fri vilja att göra vad vi vill med våra egna kroppar? Nej, inte då heller faktiskt. Vi kan inte springa spritt språngande nakna hur som helst. Det sätter vår inbyggda kultursfär p för, likaså klimatet.
Men om vi lämnar våra kroppar som sådana och ser till sexualiteten, hur ser det ut där? Med sexualitet menar jag det vi gör för att visa att vi är redo för sexuell aktivitet, den väldigt subtila uppsättningen beteenden som smyger sej in överallt i våra liv. Tja, om man får tro vissa som kallar sej feminister har kvinnor mer rätt till sin sexualitet än vad vi män har till vår. Borde vi inte ha lika rätt? Man tycker det och så är det också, eller snarare borde vara så, trots mediafeministernas försök att diskriminera oss utifrån vårt kön.
Tyvärr har många inom det så kallade etablissemanget gått på mediafeministernas prat och ser oss män som paria. Anmäls och fälls lika många reklaminslag där män används som objekt som såna med kvinnor? Den frågan kan jag inte svara på men det finns säkert siffror. Vad jag dock vet är att omkring mej när vi diskuterar reklam och kommer in på objektifiering av kroppar hörs inte lika många röster om att det är att utnyttja den manliga kroppen som när en kvinna syns på samma vis i en reklamsnutt.
Så länge en kropp visas i rätt sammanhang har jag faktiskt inget emot att den är naken, halvnaken eller visar lite mer än vanligt. För den sakens skull hör inte en halvnaken kropp hemma i reklam för mat eller byggnadsmaterial. Jo, om det är en hejdlös parodi. Jag undrar om det inte bakom många mediafeministers motstånd mot oss män ligger en rädsla för den manliga kroppen - och den kvinnliga.
Det är en kall värld där ute, för många män. Framför allt om de inte hör till, eller håller med, etablissemanget. Kanske är den världen lika kall för de kvinnor som inte hör dit också? Bästa sättet är att intala sej att det endast handlar om vissa människor som när en önskan att bli något stort.
”Ju fler lagar och förordningar, desto fler tjuvar och banditer.”
