Mediasynen på klimatfrågan och på vetenskapen bakom

Var DN och SVD med flera tidningar står i frågan vet vi sen länge. Men även deras intresse för frågan har minskat. Om det är för att man i det tysta ändrat åsikt från chefredaktörernas sida eller att alla vi som är skeptiskt inställda till hela den apparat som byggts upp kring en än så länge obevisad hypotes har "skrämt" dom till tystnad är oklart. Klart är att om man granskar mediernas intresse för klimatfrågan så var den internationellt som störst vid tiden för mötet i Köpenhamn i december 2009. Se även diagram nedan:

Just innan detta klimatmöte skulle äga rum hade hela Climategate-affären exploderat och många strömmade till för att se vad som hände. I de tidningar som satsat hårdast på klimatbluffen syntes inte mycket av Climategate men av de kommentarer jag läst från tiden att döma var folk ändå väldigt medvetna om vad som gällde. När sen mötet slutade i ett välbehövligt fiasko svalnade mediernas intresse betydligt. De skandaler som sen följde under vintern och våren 2010, Himalaya där glaciärerna inte alls visade sej smälta utan snarare tvärtom, Storbritannien som sveptes in i den värsta vintern på länge med mera, gjorde inte saken bättre för de journalister som satsat sin själ på denna fråga.

Idag verkar intresset för klimatfrågan i medierna vara mer av sensationsartat slag. Annars är frågan död. Inte för att som vissa tycks tro för att folks intresse i frågan har minskat, det märker man att så inte är fallet på de kommentarer tidningarna får till sina artiklar och det märker även vi bloggare när vi länkar till de artiklar som skrivs idag. Nej, nog är det mer så att vetenskapsläget är helt annorlunda än i mitten av 00-talet då klimathotarna fick härja fritt. Nu börjar det visst röra på sej i forskarleden och många "kommer ut" som skeptiska till AGW-hypotesen. Det är bara politiker och deras anförvanter journalister, myndighetspersoner, vissa forskare) som fortfarande går på i ullstrumporna om denna hypotes.

En intressant grej är att allt oftare verkar SVDs Susanna Baltcheffsky vilja låta stänga möjligheterna för oss bloggare att synas i länkdelen när hon skriver en artikel. Ibland stängs även kommentarsdelen. Den blogg hon har är inte uppdaterad sen september 2010. Är hon trött på alla kommentarer? DNs Karin Bojs skriver alltmer om andra naturvetenskapliga fenomen. En titt på SVD och DN idag ger vid handen att inget klimatrelaterat syns där alls. Affären kring Osama Bin Ladins död dominerar förstås vilket det ska göra. Men inget klimatrelaterat så långt ögat kan nå. Under "storhetstiden" var det minst en sådan artikel varannan dag och den blåstes upp som om den vore en artikel om nån såpakändis på krogbesök med vännerna från nån annan såpa.

Risken med att mediernas intresse för att skriva om klimatfrågan är att de båda lägren slutar mötas och snarare vänder sej från varandra och odlar alltmer vansinniga synsätt om den andra sidan. Jag tycker mej, tyvärr, se tendenser till detta både på Uppsalainitiativets (UI) blogg och The Climate Scam (TCS). Man vässar sina argument, tyvärr igen, argument som används om och mot den andra sidan. Det blir skyttegravar och bombardemang som inte syftar till något annat än att man irriterar varandra. Att den förra bloggen håller på med sånt förstår jag helt klart. De är inga goda representanter för AGW-hypotesen och vore jag i Johan Rockströms kläder, för att nämna en person som tror på AGW, skulle jag betacka mej för UIs engagemang. Men som sagt finns det tendenser till käftslängande även på TCS. Än så länge av det sarkastiska och satiriska slaget men om inget görs för att sätta stopp för gliringarna blir det kanske dumheter även där. Maggie, ta busungarna i öronen nu!

Det ska påpekas att det inte rör sej om gliringar och käftslängande i TCS´ blogginlägg. Det är i kommentarerna detta ibland kan ske. De är än så länge få och utan personangrepp, något som är alldeles för vanligt på UI, om än i rätt subtil form. Men även om det är ganska milt på TCS innebär det inte att det inte kan utvecklas till nåt allvarligare.

Detta var en liten exkursion i dagens samhälle. Jag undrar om de stora tidningarna och TV-bolagen nånsin kommer att acceptera AGW-hypotesens död. Den bygger ju nämligen på alla andra domedagsscenarier som förts fram av i stor sett samma typ av människor sen andra världskrigets slut. Atomvintern, försurningen av våra sjöar och marker, massvälten, skogsdöden, ozonlagret. Listan är lång gällande skrämselhickan som aldrig blev mer än just hicka. Vi människor har blivit bättre på att ta hand om våra problem. Lite koldioxid i atmosfären har inte skadat någon. Tvärtom gillar skogarna denna gas, liksom planktonen i haven. Undras vad nästa skräck inbegriper. Vi får se...