Klimatkritiken och fildelningen

Hur kan dessa två vitt skilda ämnen nu hänga samman? Det kan man fråga sej. I själva verket gör de inte det men jag har hittat en gemensam nämnare, nämligen prestigen hos de som anser sej förfördelade i respektive diskussioner. Till att börja med så gick ett antal artister ut och talade sej varma för lagförslaget till en av världshistoriens mest perversa lagar där skiv- och filmbolagen skall få agera hobbypolis med mer befogenheter än Farbror Blå själv. Men under veckan som gått sen dess har fler artister, som inte hör till den där bortskämda pengastinna fjantmusikskapande gruppen människor som gick ut i pressen med ett öppet brev på debattsidorna i tabloiderna, gått ut och sagt att IPRED-lagen är ett dåligt förslag. Att det är skivbolagen, inte artisterna som tjänar på såna här lagar framstår klart och tydligt när skivbolagen fortsätter göra vinster som aldrig förr trots allt deras gnällande. Idag har dessutom trötthetens gudinna Beatrice Ask gjort en halv pudel i och med att lagen ska mildras. Till slut kanske det bara blir en papperstiger. Det vore bra.

Samtidigt har då uppmärksamheten kring Lars Berns artikel i Svenska Dagbladet verkligen fått de som hävdar att klimatet främst styrs av människans göranden och låtande att gå i taket. T o m jag som annars nästan aldrig får nån respons för mina inlägg här fick ett antal kommentarer. Ingen höll med mej i min åsikt men det gör inget, jag fick svar. Jippi!

Idag läser jag så att meteorologen Pär Holmgren vid SMHI ger ut en kokbok i klimatkrisens tecken. Det är en bok jag inte tänker skaffa. Dels tror jag inte att människan kan påverka klimatet mer än på marknivå, dels har jag redan så många kokböcker.