Vetenskapshörnan: Fel på köttet snarare än kött som föda

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. En studie pekar ut rött kött som skadligt för organismen. Risken för cancer är större för de som äter mycket rött kött snarare än fisk och grönsaker. Här är studien. Vad jag förstått har man följt ca 120 000 personer under ca 30 års tid och observerat deras matvanor och sen kollat deras respektive anamneser med alla följdsjukdomar och slutliga dödsfall mot det de ätit.

Frågor:

1) Hur vet vi att det inte är problem med det kött som åts snarare än kött rent generellt?

2) Det här var en amerikansk studie, vilka resultat skulle man få i Frankrike, Tyskland, Ryssland eller Sverige?

3) Vi människor har ätit massvis med rött kött per person i tusentals generationer och mått hyfsat bra, varför är det så dåligt nu att äta rött kött?

4) Hur stora mängder per person, dag, vecka och år talar vi om i själva studien?

5) Vilken förmåga att ta till sej proteinerna och det animaliska fettet hade försökspersonerna som blev sjuka/dog?

En del av frågorna ovan hänger ihop med varandra då min tes här är att det snarare är fel på själva köttet i sej som serverats snarare än att kött generellt skulle vara farligt. Vad ger vi våra nötkreatur och grisar egentligen? Varför skulle, som SVT skriver som slutkläm, kyckling och fisk vara helt ofarligt ur cancersynpunkt? Vilka är beläggen för detta? Tillsammans med idiotin att vi ska kunna på genetisk väg komma från de så "hemska" klimatförändringarna gör att man häpnar inför allt som kommer från vissa vetenskapsdiscipliner.

På mej låter det som ännu ett fall av orsak och verkan, i de flesta fall t o m falsk korrelation. Steffo kan lugnt mumsa vidare på sin stek. Skumbananer behöver han dock inte äta. Det är inte gott.



"Alla människor sätter i sig mat, men få kan konsten att äta."

Kamerahörnan: Vissa fotografer verkar inte vilja att alla skaffar systemkamera

Kamerahörnan är ett forum här på min blogg där jag förutom kameror kommer att diskutera olika sätt att fotografera, som jag själv upptäckt att jag klarar av. Nu vill jag rikta lite kritik mot vissa fotografer vars arrogans vida överstiger min, och i det här fallet är jag långt ifrån arrogant eftersom jag inte är tillräckligt kunnig för att vara det.


Jag tänker nu på ett inlägg jag läste av en slump på Fotosidans forum, där en person lyckades spy ut sej en tirad av vad som snällast skulle kunna beskrivas som ovilja gentemot folk som vill köpa sej en systemkamera. En kille var orolig att han köpt fel grejer att plåta med och i det läget kommer denna, visserligen sakliga men i grunden väldigt elaka kommentar till svar som ingen av de övriga medverkande i tråden verkade bry sej om, som tur var. Hade nån gjort det hade säkerligen tråden spårat ur. 


Just den här synen verkar ett fåtal människor ha gentemot de som vill ha en systemkamera. Och nej, marknaden svämmar inte över av "alldeles utmärkta kompaktkameror", det är en marknad som domineras av mobiler med undermålig kamerafunktion. Bilderna ser bra ut vid en snabbkoll men granskar man bilden ser man alla dessa brister; dålig fokus, dålig förmåga att behandla ljusförhållanden, känsligheten för stötar vid plåtandet är stor, för att bara nämna några problem. Vi är alltså på väg mot samma situation som musikbranschen lider av, där undermåliga apparater ska spela alldeles för dåligt mixad musik. 


Det spelar ingen roll vad för kamera man väljer, ej heller bör man hindra andra från att välja "fel". Man lär sej av misstagen och vem vet, kanske det var rätt grejer i slutändan trots allt? Det där med ovilja mot att man skaffar sej en systemkamera har jag stött på lite varstans. Det är ett gott råd att följa dock, att vara försiktig när man väljer en sån avancerad kamera. Man gör misstag i början, det gör man även med en "vanlig" kamera. 


Men vari ligger motviljan mot att vissa skaffar systemkamera? Kan det vara avoghet, men så ogin kan man väl inte vara att man inte tycker om när någon annan skaffar sej samma typ av kamera som man själv har. Kan det vara elitism, dvs att man ser sej som medlem av en unik klubb till vilken man ogärna ser att kreti och pleti får tillträde? Eller nåt helt annat?








"Jag har inget att säga. Det var allt jag ville säga"