Det är rusningstid, klockan är runt fem på eftermiddagen och folk vill ha mat. Därför är det kul att den som säljer maten, som tjejen närmast kameran i bilden ovan, är så trevlig att man gärna stannar kvar för att liksom suga i sej av hennes vänlighet. Hon var så där professionellt artig som man ska vara som expedit, och samtidigt utstrålade hon en så härlig air av vänlighet att jag bara måste få några bilder på henne och hennes kollegor i aktion för att fånga denna vänlighet. Jag tyckte väl att jag fick en del av detta. Se bara på hennes leende. Jag tolkar in en medfödd känsla för vänlighet.
"Take me far away
Take me away to an island
And leave me hear to cry in my own tears
Try me once again
Try me again when you're passing
Maybe I'll remember you in years"
