fredag 30 november 2012

Mellanöstern inte moget för demokrati

Det är tänkt att fotbolls-EM för för U21-spelare ska arrangeras i Israel nästa år. Det kan bara inte få ske. Dels är Israel inte moget för nåt sånt här avancerat arrangemang då det egentligen inte styrs av folk med demokrati i åtanke, dels är konflikten med palestinierna i Gaza alldeles för färsk. Jag har tidigare påtalat vilket enormt misstag hela Mellanöstern egentligen är, ända från Iraks bildande 1932 till Israels bildande 16 år senare. Detta misstag, som består i att man dragit gränser hipp som happ över vanligt folks områden bara för att blidka vissa människor (läs: dessa människors maktambitioner!), fortsätter år efter år utan nåt positivt mål i sikte. Varje gång nåt positivt ser ut att kunna hända har Hamas eller Israels elit i den västra delen av Mellanöstern sett till att döda denna lilla fredsduva och andra prestigefyllda eliter i andra delar gjort samma sak på sin mark.

Allt i profitens, religionens och den heliga politikens namn. Vanligt folk får hela tiden lida för vad dessa eliter gör och de blir praktiskt taget hjärntvättade av de styrande att avsky och hata den andra sidan. Det är en avsky och ett hat som är helt oresonligt och utan stöd i verkligheten men de får hela tiden bekräftelse på sina misstankar när vissa tar till vapen för att som det heter "försvara sej själva mot den andra sidans aggressioner". Så länge alla resonerar så här är inte Mellanöstern moget för demokrati och således är inte Israel moget för ett sportsligt arrangemang.

På samma vis är Qatar inte moget för fotbolls-VM om några år eftersom inte heller de verkar ha nån respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Frågan är om Doha, som jag nämnde i förra inlägget, verkligen är rätta platsen för ett möte om klimatfrågan. Fast å andra sidan är många av de som brukar delta i klimatmötena vana vid maktfullkomlighet gentemot sina undersåtar och hyser en stor ovilja att bemöta kritik så det är kanske rätt plats ändå för detta möte.

Så nej, så länge man tar till vapen för att dänga till motståndaren så fort man känner sej hotad är man inte en demokrati. Då är det en totalitär diktatur som talar, som en våldsam förälder till ett bråkigt barn. I detta fallet är Israel föräldern och Palestina det bråkiga barnet, båda lika oresonliga och båda har lika mycket fel om allt...



"Alla frågar en man om han är rik,
ingen frågar om han är god"

AGW-lägret blir alltmer marginaliserat


Det är klimatmöte i Doha (ja, jag vet, även jag tänker på Homer Simpson!) men faktum är att det knappt har nämnts i medierna numera. Förmodligen för att motståndet bland folk är så stort att man dels inte går på agw-argumentet, dels känns inte ämnen som handlar om uppvärmning så aktuella när temperaturen på ens termometer är under nollan och snön har börjat yra runt husknutarna. När dessutom artiklarna som hela tiden  skickas ut innehåller felaktigheter som måste korrigeras är det inte utan att man undrar varför de envisas med dessa möten, om de nu ändå inte kan komma överens.

Ju mer man granskar vädermönstren, det vi kallar klimat om de sker under en viss tidsperiod med återkommande växlingar, desto mer framgår det att människans påverkan är försumbar. Vi människor är av naturen inställda på att se mönster överallt och är det nåt som inte stämmer överens med detta mönster blir våra hjärnor skrämda och börjar tro att vi som grupp, art osv har gjort nåt för att förtörna vädergudarna, eller vad vi nu dristar oss att tro på. Det är detta mönstertänkande som gör att vi ser mönster, även där det egentligen inte finns några mönster.

Politikerna i gemen har svalt agw-argumentet med hull och hår och deras verksamhet inom detta argument är vad som har lett fram till dagens ekonomiska situation, i kombination med att man misslyckats att förstå att den generella ekonomiska situationen är förlorad. Att då som ett politiskt partis talesperson i klimatfrågor vägra svara på frågor som berör just deras politik och den rådande situationen är lika mycket under isen som vi i nästan hela landet är under snön nu. Inte undra på att hela frågan blir mer och mer marginaliserad och numera endast förekommer som sensationsrubriker på diverse hemsidor. Man får känslan som åskådare att inte ens politikerna längre tror på en lösning på problemet, vare sej de tror på agw-argumentet eller ej.

Det hela är öken, precis som landet innanför Doha är.




"Det är ju öken!"

torsdag 29 november 2012

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del tio - Indien

Indien har en särställning bland de indoeuropeiska språken. Här finns nämligen den största enskilda samlingen av språk inom denna språkfamilj. Totalt är det långt över en miljard människor som talar ett indoariskt språk, som det kallas. Varje enskilt språk är förvånansvärt lika varandra, med några undantag, och det beror på att många av dom har sitt ursprung i ett och samma språk, sanskrit. Sanskrit är ett av de första indoeuropeiska språken som skrevs ner, endast hettitiska och mykensk grekiska är belagda före i historien. Sanskrit var de lärdes, prästernas språk, vanligt folks version av samma språk kallades prakrit. Från prakrit utvecklades språket apabhramsa vilket mynnade ut i följande moderna språk: hindi/urdu, bengali, punjabi, marathi, gujarti, nepali, oriya och sinhala. 

Prakrit i sej var ett ganska "högdraget" språk eftersom det var ett språk för handelsmän och med tiden kom även prakrit att sönderfalla i diverse dialekter. Det mest framstående av dessa blev alltså apabhramsa som gav upphov till dagens språk. 

Det finns andra språkfamiljer i Indien, dravidiska, tibeto-burmesiska, austroasiatiska och några olika isolerade språk som inte är besläktade med någon av dessa. Totalt talas över 1600 språk och dialekter i Indien med omnejd. De dravidiska språken, där bland annat tamilska ingår, har under de ca 4000 år som gått sen de indoeuropeiska språken introducerades i norra Indien påverkat och, påverkats av, framför allt sanskrit och prakrit. Denna påverkan har främst gått från de sanskrittalande till de tamilsktalande vilket fått till följd att uttalet av olika ord i respektive språk har blivit mer lika. De dravidiska språken har tagit över mycket av de indoeuropeiska språkens ordförråd medan de senare har tagit över mycket av de förras syntax och fonetik. 

Draviderna är mycket mörkare än arierna, en del mörkare än de i mellersta Afrika, som annars anses ha den mörkaste hyn på jorden. På den punkten har den genetiska beblandningen inte varit så stor. Det är mest i skärningspunkten mellan de olika språkfamiljerna som blandning äger rum. 
De indoariska språkens utbredning i Indien, Nepal, Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka, Maldiverna och Afghanistan.

De indoeuropeiska språken i Indien hör till en grupp som kallas indoariska språkgruppen. Det är en undergrupp till den indoiranska språkgruppen, där persiska (farsi), kurdiska och liknande språk också ingår. Språken i Pakistan och Afghanistan är en sorts mellanting mellan de iranska och indoariska språken, kallade nuristanispråk. De återkommer vi till så småningom. Ordet arisk (arya) betyder för övrigt ädel på fornpersiska och sanskrit.

Jag hoppas att detta har sporrat läsaren till att intressera sej för denna subkontinent och dess språk. I nästa del återvänder vi till Europa och det tidiga Grekland. अच्छी तरह से जीते!



"Arbete fascinerar mig. Jag kan stå i timmar och se på när andra arbetar."

onsdag 28 november 2012

Kamerahörnan: Bilder från Stockholm

Så här ser mitt intryck av Stockholm i sena november ut. Det var mörkt, kallt, regnigt och blåsigt på tisdagskvällen och under onsdagen övergick regnet i snö. Men bilder fick jag ändå:

Svampen vid Stureplan.
Nybroviken, utan ståplats.
Sturecompagniet
Utsikt mot en av innergårdarna vid Riksantikvarieämbetet och Historiska museet.
Utsikt från Riksantikvarieämbetet mot Nybroviken.




"Livet är en obotlig sjukdom."

tisdag 27 november 2012

Dagens foto

Man skulle kunna säga att jag lägger in dessa inlägg med foton de dagar jag inte kan komma på nåt att skriva men sanningen är att jag hela tiden tänkt på den här bloggen som min fotopresentationssida. Hittills har få kommenterat fotona men någon har i alla fall tittat på dom, det ser jag på statistiken för varje inlägg. Kanske jag skulle länka till nåt aktuellt för att snika till mej lite mer besökare. Om inte annat så för att visa att följande foto minsann visar på varmare somrar än de vi upplevt senaste åren. Varifrån har de fått gojan om global uppvärmning?


Det här fotot är ett av många i den inofficiella serien "Mås i flykt". Det beror på alla foton jag tog av himlen där det ibland var en mås, ibland inte. Beteckningen kommer från min bror. Just detta fotot togs ute vid Saltholmen någon gång i början av 1980-talet och medvetet på en mås som blev överraskad på en klippa en bit från havet.



"Den som flyr för vargen möter björnen."

måndag 26 november 2012

Vilka är dessa forskare?

Tecknat av Sidney Harris.

Man hör och läser hur "forskarna" har kommit med rapporter, man ser hela tiden hur det refereras till "forskningen". Men vilka är forskarna som ska ha gjort allt detta? Nu senast är det Vänsterpartiet som hänvisar till "forskarna" men de ger inte någon vidare källhänvisning till vilka forskare som sagt detta om fyra graders temperaturstegring, som de pratar om i sin debattartikel i SVD.

Saken är den att fyra grader kommer från Världsbanken och sen när är en ekonomisk förening en expert på klimatforskning? Johan Rockström, denna agronom med inriktning på miljöstudier, var inte sen att hoppa på det tåget. Vem har gjort honom till en auktoritet på klimatforskningens område? I USA har en dendrokronolog (Michael Mann) och en ansvarig för NASAs meteorologsatelliter (James Hansen) blivit de allra värsta alarmisternas hjältar för sina arbeten som inte direkt har med klimatforskningen att göra, men som ändå anses vara politikernas främsta verktyg så fort nåt behöver "bevisas".

För några bevis för vare sej det ena eller det andra gällande människans påverkan på klimatet finns inte i framtiden. Jag kan redan nu säga det att utan oss människor hade klimatet varit betydligt värre. Allt levande påverkar vädret, klimatet och atmosfären i stort. Det är så allt fungerar. Vad vi gör får effekt liksom vad andra djur gör. Att vi skulle vara annorlunda är att göra oss till de där utvalda varelserna religiösa alltid velat ha oss till. Ett sorts utvalt folk, nåt gudarna velat ha. Har inte politiker och andra med dom kommit längre än att de låter den religiösa dimensionen lura i bakgrunden?




"Ett jubileum är ett datum då en nolla hedras som en nolla av andra nollor."

Skolan och religionen


SVT skriver om att det är ok att hålla avslutningar i kyrkorna, så länge inga religiösa inslag förekommer. Det är en syn jag ställer mej helt bakom. Det är ju bara en byggnad som alla andra. De religiösa aspekterna finns där ändå, för den som tror på sånt.

Skollagen må vara en strikt, trist och stelbent varelse, precis som alla andra lagar, men det är en av dessa jag ställer mej helhjärtat bakom eftersom det är ens ensak det där med religion, inte nåt som ett kollektiv eller löslig grupp ska få tvinga på en som de själva vill. Det ska alltså inte bestämmas av folk som tror på sånt.

Till sist, bra att gud skrivs med liten bokstav i artikeln överst. Vi borde komma ifrån missuppfattningen att ordet gud är ett namn. Det är det inte. Det är en beteckning för det man anser vara större än en själv, om man nu tror på sånt.




"De flesta människor har någon sorts religion - i varje fall vet de vilken kyrka de håller sig borta från."

söndag 25 november 2012

Bildsöndag

Jag tänker fortsätta berätta till de foton jag presenterar här. Hoppas nån gillar det jag visar upp.

Aurora, det första fotot jag tog på denna fantastiska vovve. Här har hon redan hunnit busat lite på golvet, som synes. Första dagarna innan hon fick en korg sov hon i en kartong med täcken och filtar. Den första korgen tuggade hon dock sönder för det var då hon fick sina nya tänder. 

Graffiti på en passagerarvagn som ingick i ett tåg som här hade stannat i Borlänge. Rätt mysig målning faktiskt.

En brunn med tillhörande vinsch. Vintern rasar för fullt. Denna brunn är inte i bruk för den står nära en väg och man vill tydligen inte att ungarna ska råka ramla i.

Ställverk vid före detta garveriet i Malung. Numera är det annan verksamhet här. Jag vet inte om det alls används.




"Alla vill äta vid regeringens bord, men ingen vill diska."

lördag 24 november 2012

De tretton konstellationerna på himlen

Solen är vår stjärna, vår livgivare och den som allt cirklar runt. Som vi ser den från vår planet rör sej solen på himlen mot en bakgrund av ett antal stjärnor som vi grupperat i konstellationer, stjärnbilder. Dessa bilder kallar vi Zodiaken (efter ett grekiskt ord som betyder djurbilder). Traditionellt ser vi 12 bilder här och astrologer har byggt en industri på att göra så kallade horoskop baserade på denna beräkning. Men sen denna beräkning gjordes har solen och stjärnorna i övrigt rört sej så numera består zodiaken av 13 konstellationer. Se här nedan bara:

KonstellationVad är det?      TidsperiodDagar      Kommentar
PISCESFiskarna14 mars - 19 april37Vårens första dag, vårdagjämningen, infaller när solen står i fiskarna den 20 mars.
ARIESVäduren20 april -  15 maj26 
TAURUSTjuren16  maj - 21 juni37Sommarens första dag sommarsolståndet, infaller när solen är precis mellan Tjuren och Tvillingarna den 21 Juni.
GEMINITvillingarna22 juni - 21 juli30
CANCERKräftan22 juli - 10 augusti20
LEOLejonet11 augusti - 17 september38
VIRGOJungfrun18 september - 31 oktober44Höstens första dag, höstdagjämningen, infaller när solen står i Jungfrun den 23 september.
LIBRAVågen 1 november - 24 November24
SCORPIUSSkorpionen25 november - 30 november6
OPHIUCHUSOrmbäraren1 december- 18 december18
SAGITTARIUSSkytten19 december - 20 januari33Vinterns första dag, vintersolståndet, infaller när solen står i Skytten den 23 december.

CAPRICORNUS
Stenbocken21 januari - 16 februari27
AQUARIUSVattumannen17 februari - 13 mars25 
or 
26 



Som synes i listan ovan är vissa av konstellationerna väldigt korta medan andra är riktigt långa, vilket beror på hur stora dessa konstellationer är. Om några hundra år blir det dessutom en till i zodiaken. Listan är hämtad från denna plats. Hittills har jag inte sett ett enda horoskop baserat på den moderna zodiaken. Är de månne skrockfulla? Personligen tycker jag att astrologi inte är nåt annat än skrock och nys.



"Ett äpple om dagen håller doktorn borta men en vitlök om dagen håller alla människor borta."

fredag 23 november 2012

Storebror ser dej men han tittar inte på dej


Uttrycket "storebror ser dej" myntades av Eric Blair, som skrev under pseudonymen George Orwell. Vad Storebror betyder torde stå ganska klart för vem som helst som är intresserad av övervakningsfrågan, vare sej man är helhjärtat för övervakning, lite ljummen eller helt emot det. De som är helt emot övervakning av gator och torg har nog överdrivit vad Orwell skrev i sin roman "1984". I boken handlade det om att staten övervakade ALLT. Ens sätt att tänka, ens ordval, ens leverne och hur man skulle klä sej. I det avseendet är det långt till ett verkligt 1984.

Vad värre är, all övervakning via kamera till trots verkar bara ha effekt på ficktjuvar och och liknande kriminalitet. Värre kriminalitet, som nedsparkandet av en ung kvinna i London, fick förstås resultatet att man nu verkar ha fått tag på idioten som gjorde det men den riktigt farliga kriminaliteten, den som äger rum inomhus och som inte direkt filmas av övervakningskameror, den har det inte haft nån effekt på. Buset har anpassat sina metoder efter kamerorna och vad det verkar kan tydligen inte ens brott styrkas om det filmas rätt upp och ner alla gånger.

Men jag får ändå känslan av att det vi kallar Storebror inte direkt är någon storebror. Han har sina ögon överallt men han tittar inte. Åtminstone inte hela tiden. I tunnelbanefallet var ingen vid kameran och det blev ett tåg som upptäckte honom. Samma sak vid överfallet i London, vad det verkar. Hur detta kommer sej kan man verkligen undra. Borde vi inte anställa fler som tittar på kamerorna som satts upp, eller är kamerorna endast för syns skull? Som det är nu verkar kamerorna mest visa tabbar, rasande lagerhyllor och slarviga rånare. Kul för oss som tittar men av noll och intet värde för de berörda myndigheterna och politikerna.






"En dygd som ständigt måste övervakas är inte värd pengarna för vakterna."

torsdag 22 november 2012

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del nio - Tocharerna

Tocharer, det är inget vanligt ord att använda ens bland forskare. Det är namnet på ett folk vars språk talades ända fram till ca 1200 år sen i det inre av Asien, närmare bestämt Östturkestan, i det som idag ockuperas av Kina. Språkets namn är kanske felbenämnt eftersom det verkar röra sej om två närbesläktade dialekter som var och en för sej tycks ha kallats olika. Tochariska A (det i öst) kan kallas tochariska medan Tochariska B (det i väst) mer kan kallas kucheanska.

Fyndet av tochariska texter och dechiffreringen av dessa i början av 1900-talet störde språkforskarna då man dittills hade trott att uppdelningen mellan centum och satem (som jag beskrivit tidigare i del tre) var en typiskt öst-västlig med satem i öst och centum i väst. De tochariska texterna och kopplingen till äldre kulturer i trakten har fått forskarna att teoretisera att centum snarare är den ursprungliga formen för ord och satem är en modernare utveckling som inte alla språk har kommit till. Slaverna talar satemspråk som inte riktigt har utvecklats färdigt medan alla övriga europeiska språk är kvar i centumstadiet. Därför är det intressant att se tocharerna och deras språk mot denna bakgrundsinformation.

Man kopplar ofta ihop tocharerna, som beskrivs som ljushyade med blont eller rött hår av samtiden på 600-talet, med den kultur i trakten som föregår dom med ca 1500 år i sina äldsta gravar ner till ca 400 år i de yngsta. Bland dessa gravar har man hittat ismumier i Tarimbäckenet. Det tycks stämma överens med den DNA-profil som gjorts på folket i trakten idag, som visserligen talar ett annat språk nu men som ändå inte har ändrats rörande generna. Förekomsten av dessa människor begravda här för mellan 3000-4000 år sen har blivit en form av irritation för kineserna som inte velat se att någon varit före dom med diverse innovationer såsom hjulet, vagnen, akupunktur och vissa former av metallproduktion (järn och stål). Det finns nämligen indikationer på detta i och med att vissa kinesiska texter (motvilligt) nämner detta förhållande.

Den kultur jag nämner, Afanasevokulturen, följdes av en rad arkeologiska kulturer som i tur och ordning kallades Karasuk, Tagar och Tashtyk. Dessa påföljande kulturer var alltså de viktigaste kulturbärarna i det inre av Asien fram till kinesernas intåg på den historiska scenen på 200-talet. Det verkar onekligen som att mycket av det vi anser vara kinesiskt kanske har uppkommit längre västerut och förts till kineserna, istället för tvärtom. Frågan är vad de allra mest rabiata sinologerna tycker om detta.

Nästa gång handlar det om språken i Indien.



"Dagen har ögon, natten har öron."

onsdag 21 november 2012

Konst som görs konstig av alarmister

Stormar, torka, outlidlig hetta. Detta beskrivs i konst från forna tider därför att de är dramatiska händelser som berör oss. Därför verkar det konstigt att man använder dessa tavlor i propagandasyfte, på ett sätt som skulle göra Joseph Goebbels grön av avund*. Det är i Australien som alarmisterna tagit tillfället i akt att skrämma barnen med en framtid som enligt dessa propagandister kommer att domineras av det barnen nu ser på tavlor - från förr. Märkligt att vi i Sverige inte tagit efter denna skrämselmetod. Fast det räcker väl med att skicka ut långhåriga meteorologer på propagandaturné. Det är dock vanligare att vi låter medierna och politikerna köra detta race, vilket lett till föga avundsvärda resultat. Man skulle elakt kunna säga att det är åtgärderna för att bekämpa dessa klimatproblem som är bränslet i den ekonomiska elden som rasar runtom i världen sen några år tillbaka.


* Kanske inte avund egentligen, men med tanke på att hans parti, NSDAP, var det första miljöpartiet i världen är det nog inte så svårt att tänka sej hur han skulle resonera inför de saker som äger rum idag...



"Fyra saker kommer inte tillbaka - det sagda ordet, den skjutna pilen, det gångna livet och det förspillda tillfället."

Dagens foto



Tog detta foto igår på ett träd vars topp var allt annat än levande. Den blev ändå ett bra foto.




"Alla krigshärar i världen borde ha strejkrätt."

tisdag 20 november 2012

Varför skriker alarmister hela tiden när saker ändå görs?


4 grader, 4 sekunder, 4 decennier. Den första siffran handlar om den temperaturstegring man varnar för från en amatörforskargrupps sida. Den andra handlar om den tid det tog mej att kategorisera denna "nyhet" som alarmistisk. Den tredje handlar om den tid dessa alarmister anser att vi har kvar innan den första siffran blir "verklighet". Man återupprepar det mantra som hela tiden hörs från dessa propagandister, att vi inte gör tillräckligt för att motverka dessa problem. Men politikerna gör ju en massa saker som förment ska hjälpa klimatet. Varför skriker alarmister så högt om att vi inte gör nåt då?

Jag för min del tror inte på detta scenario, vilket jag inte är ensam om. Härom dagen lanserades en sida där folk kunde diskutera den här frågan opartiskt och utan hinder (vilket är tanken). Det verkar inte alla bry sej om. Agronomen Johan Rockström är en av dessa som hela tiden går till media med sina påståenden som likt Paul Ehrlichs påståenden om svält och brist på råvaror ännu står obevisade. Nu läser vi i Aftonbladet Rockströms senaste litania. Den är kopplad till en annan självutnämnd expert på klimatet, nämligen Världsbanken (!?).

Vad jag främst fastnade för var ingressen till artikeln:
"Orkaner i New York, jordbävningar i Sydamerika och tornador i Australien.
På senare tid har vädret onekligen varit på krigsstigen och nu varnar Världsbanken för att jordens medeltemperatur kan öka med fyra grader – redan 2060."

Läs gärna den första meningen igen och koppla sen ihop den med ordet väder i andra meningen. Tänk efter, vad har jordbävningar med vädret att göra? Jordbävningar är ett geologiskt fenomen skilt från tornador och orkaner. Såvitt jag vet kan inte vädret orsaka jordbävningar. Kanske i science fiction eller i datormodeller men inte i verkligheten. "Faktarutan" vid sidan om artikeln är lika skrattretande den. Inte så mycket i sitt innehåll, utan för sitt allvarliga sätt. Den som skrivit detta påstår på fullt allvar att en genomsnittlig höjning av temperaturen med fyra grader leder till alla dessa saker. Vår planet har varit fyra grader varmare en gång i tiden, flera gånger faktiskt, och livet har överlevt, t o m frodats på vissa platser. Det har varit fyra grader kallare också men det har däremot varit förödande för livet. Då har det blivit torka på vissa platser, istäcken på andra och haven har sjunkit undan.

Hur kan en del vara så säkra på detta när vädret hittills inte följer deras modeller? Hur kan ekonomer och agronomer sägas vara experter på miljön och klimatet när riktiga experter på detta område ignoreras? Katastrofer kommer alltid att inträffa, vilket klimat som än råder. Vädret kommer alltid att frambringa en helt oväntad grävling ur hatten där man förväntar sej en kanin.

Jag visste inte att agronom kvalificerade en att kalla sej miljöprofessor, kanske jag skulle kalla mej författare eftersom jag ju skriver så mycket här på min blogg! Nej, vi har viktigare saker att oroa oss för än skrivbordsprodukter och vädret. Det klarar sej fint utan vår involvering.




"The creative conquest of space will serve as a wonderful substitute for war."

måndag 19 november 2012

Stormen Sandy i ett vattenglas


SVD hävdar att stormen Sandy fick igång klimatdebatten i USA. Jag skulle snarare säga att de mest högljudda och minst benägna till debatt tvingade upp frågan på dagordningen för att dra nytta av det som hände. Mindre nogräknade politiker hakade naturligtvis på och nu är det igång. Al Gore hittar på en massa, som vanligt, och när han är i farten då vet vi att världen blir kallare dit han kommer.

Någon debatt syns inte av artikeln i SVD, snarare det vanliga ensidiga påståendena utan större grund, varav det att stormar blir vanligare pga den mänskligt inducerade globala uppvärmningen är det vanligaste. Ett påstående som inte backas upp av vetenskapen, som säger att ju varmare det blir desto färre stormar får vi. Vad vi har just nu är en situation där antalet stormar världen över är oförändrat år från år, lite färre här, lite fler där.

Det sista säger åtminstone mej att modellerna över det föränderliga klimatet inte går att lita på, trots utvecklingen mot snabbare och starkare datorer. Vi blir bättre på väderprognoser men att räkna ut hur vädret ska se ut över klimatologisk tid är fortfarande bortom vårt kunnande. Atmosfären kommer att fortsätta överraska oss, även om vi skulle bygga en dator stor som Texas.



"En tumregel när man går på restaurang är att om man inte kan uttala namnet på en maträtt så har man heller inte råd med den."

söndag 18 november 2012

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del åtta - Språken och den religiösa dimensionen

Kan språket säga oss nånting om det religiösa och vice versa? Det finns tre gemensamma ord för gud i nästan alla indoeuropeiska språk, as, Tyr och gud. Det förra finns framför allt i sammansatta ord som åska (vilket betyder ungefär gudaåkning och syftar på Tors färd i sin vagn med bockarna och hammaren Mjölner) och är släkt med ande.  Det andra finns idag endast kvar i gudanamnet Tyr i de germanska språken. Det betyder den skinande, den klara, den ljusa och tycks höra ihop med ord som syftar på himlen liksom föregående ord, fast den klara himlen.

Det tredje ordet, gud, är visserligen specifikt för de germanska språket men dess form tyder på ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung. Det har förts till ord som betyder åkalla, framkalla, bedja men även skräckinjagande eller frambringa är förslag som framförts. Så man kan alltså tänka sej att den gud man vill följa är antingen den man vill be om nåt, eller så finner man denne skräckinjagande och skrämmer folk med denne. Till sist tänker man sej guden som ens anfader/anmoder.

Jag gillar frambringaren bäst för det är konstaterat att de flesta kulturer har en förfäderskult och dessa förfäder blir ofta upphöjda till gudar av ättlingarna. Man offrade till dom så man gav marken åter vad den en gång hade skapat. Ordet gud skulle då vara släkt med verbet gjuta. Gud var neutrum ända fram till 1500-talet då den maskulina formen som mer mindre gjorde gud till ett namn vann. Det var också då föreställningen om en enda gud tog över totalt i folks sinnen. Överheten hade då lyckats få med i stort sett alla på föreställningen om Vite Krist.

Det finns förstås möjligheten att ordet gud är en blandning av alla dessa ord. En skräckinjagande förfader man åkallar. Orden smälte samman till ett enda. Ordet as användes av de olika folken för sina egna högsta gudar och ordet gud verkar enbart ha använts om gudar i gemen. Ordet bakom Tyr verkar helt ha tappat betydelse och bara använts om guden ifråga samt som namn på en dag i veckan, tisdag.

Så vad säger detta oss? Kan man på grundval av dessa ord säga att vad som styrde de indoeuropeiska folkens religiösa liv? Den gemensamma nämnaren har redan nämnts, nämligen åskguden, men det finns en gemensam nämnare till, jordbrukar- och fruktbarhetsguden eller motsvarande gudinnan. Hos germanerna kallas han den förste, Frej (vars namn just betyder den förste, den främste), hos romarna kallades han Saturnus, kelterna hade en uppsjö fertilitetsgudar med ofta samma funktioner och grekerna kallade honom Kronos. Annars hade grekerna tagit till sej den anatoliska gudinnan Demeter som huvudansvarig för jordbruket. Den ursprungliga personifikationen av naturen, marken för grekerna var Gaia, vilket betyder jord.

Vad dessa ord betyder är i vissa fall oklart men jag kan tänka mej att de har med jordbruk och generell fruktbarhet att göra. De hade alla en oerhört stor betydelse bland de indoeuropeiska folk vi känner till, liksom herdegudarna och de formade tillsammans med krigargudarna och överguden med sina präster en bild som vi känner väl till, treenigheten.

Det är just treenigheten är den främsta gemensamma nämnaren. Den beskriver ett samhälle uppbyggt på tre olika samhällsskikt; präster, krigare och bönder. Det fanns ingen speciell samhällsstege man kunde klättra på, ingen var således förmer än någon annan men man var mer eller mindre fast i sina roller i samhället. Exakt hur detta samhälle såg ut från början vet man inte men det existerade i många samhällen fram till medeltidens införande av klassamhällen.

Gudarna är alltså en återspegling av de samhällen som vi idag kallar indoeuropeiska och som tycks ha vuxit fram under ett antal sekler för mer än 5000 år sen, kanske uppemot 8000 år sen. De är skapta av människor som vill stabilitet i tillvaron och då sett att om de tillbad en gudom så skulle inga oförutsedda saker hända. Det som ändå hände sågs som ett tecken på att gudarna var vredgade med dom. Varje samhällsskikt hade sina gudar och de tolererades av de andra skikten, även om man inte tillbad de andra skiktens gudar.

Så vill man förstå de indoeuropeiska samhällena är det bara att kolla in gudarna och gudinnorna för deras verksamhet speglar alltså vad folk gjorde. Det visar också hur språken fungerade ihop med resten av samhället. Det visar sej nämligen att de indoeuropeiska språken i många områden var elitens språk. Denna elit ville att folket i gemen skulle tala deras språk med dom vid frågor om skatt, krig och religiösa angelägenheter. I övrigt fick de sköta sej själva.

I andra områden, centrala Europa och större delen av västra Asien var tydligen folket och eliten av samma stam vilket inte innebar några större problem språkmässigt. Men det ska sägas att eliten lika många gånger verkade ha talat ett indoeuropeiskt språk medan vanligt folk talade ett annat indoeuropeiskt. Hur det såg ut långt tillbaka i tiden är svårt att säga. Vi kan på sin höjd spekulera, vilket är vanskligt. Vi har ju inga skriftliga källor från tiden före greker, romare och enstaka keltiska skrifter.

Nästa gång handlar det om tocharerna.




"I öknen duger vilket vatten som helst."

lördag 17 november 2012

Dumheter i Indien


Det är inte bara i Europa dumheter skrivs in i skolböckerna. I Indien skrivs det bland annat att köttätare ljuger och begår sexbrott. Då kanske jag kan säga att vegetarianer är mer benägna att begå ekobrott. Jag har lika mycket bevis för det påståendet som det om köttätare.



"Man ska inte vänta sig att en pojke ska vara fördärvad förrän han har gått i en fin skola."

Dagens foto


Så här såg det ut utanför Skurup nån gång i början av 1990-talet.




"Nu går det faktiskt så bra för jordbruket att det blir svårt att upprätthålla pessimismen."

fredag 16 november 2012

Ett försök till närmande inom klimatfrågan


Kan vi sluta med öknamnen på varandra nu? Här finns chansen att diskutera klimatfrågan ingående och försöka utröna var man kan mötas. Sidan ifråga heter Climate Dialogue och ämnar vara en mötesplats för just denna fråga. Vi får väl vilka som vågar skriva mest där och hur olika kontrahenter ser på varandra efter ett möte. Det känns onekligen som att det behövs ett ställe för såna här frågor, framför allt eftersom vädret inte utvecklat sej som någon, vare sej de är för eller emot synen på människan som orsaken till vad som händer i klimatet nu för tiden.

Det innebär dock inte att jag kommer sluta skämta. De mest alarmistiska människorna behöver tas ner på jorden igen och de som är så überskeptiska att de bara ser konspirationer överallt kan behöva bli uppdragna från de hålor de gömmer sej i. Vi andra, realisterna, kan ta det lugnt och ta skepticismen på allvar.



"Allt som är officiellt får mig att skratta."

Olyckan i Lerum 1987

Bild från GP.

Just i skrivande stund är det 25 år sen den fruktansvärda kollisionen ägde rum i Lerum mellan två passagerartåg som av misstag letts in på samma spår. Här är ett mer fullödigt inlägg om detta. Wikipedia har också en artikel om detta. Hoppas verkligen vi slipper se liknande olyckor igen.




"Arkitektur är politik"

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del sju - Språken, traditionerna, kulturen och historierna

Vad vet vi om ett eventuellt gemensamt urindoeuropeiskt språk? Vad vet vi om dess talare? Vad vet vi om deras kultur och traditioner? Var bodde de och varför lämnade de sitt ursprungsområde?

Det är ett problem med att låta lingvistik styra vårt kunskapsletande eftersom det endast ger oss ett rudimentärt vetande. Vi får bara kunskap om vad som verkar ha varit ett ursprungsland. Skulle vi enbart gå på de ord alla indoeuropeiska språk har gemensamt skulle man nästan kunna säga att de som ursprungligen talade ett indoeuropeiskt urspråk bodde vid en öken, vid foten av höga berg, långt från havet, i en skog med nära tillgång till floder och öppna slätter. Vilket stämmer in på många områden i världen.

Det vi vet i övrigt om deras liv är att de tycks ha haft den tredelade samhällsindelning som skulle dominera de olika rikena där indoeuropeiska språk talades. Jag skulle vilja säga att språken var en följd av samhällsstrukturen och att det ursprungliga språket bara var ett av många som talades i ett visst område. Förmodligen var det så lyckosamt att det som talades av en viss del av befolkningen också kom att talas av majoriteten. Men hur stämmer det överens med det vi redan sagt, att en erövrare inte nödvändigtvis lyckas tvinga på sina undersåtar sitt språk?

Saken är väl så enkel att det aldrig ägde rum någon erövring under den tid som gick från det att urspråket spreds bland den befolkning som skulle komma att föra det vidare ut i världen. Det rörde sej nog snarare om infiltration. På den punkten hade nog Colin Renfrew mer rätt än fel, att det rörde sej om ett gradvist utökande av språkligt territorium där kunskapen av jordbruket och herdekulturen förde med sej språket. Men det var nog mer tjyv- och rackarspel än bara herdar och såning. Det handlade nog också om handel och ingifte där kunskap om jordbruk och bättre mark i byttes mot andra saker, t ex hudar och metaller.

Möjligen togs andra områden successivt över av dessa jordbrukare på ett sätt som idag mest skulle kunna beskrivas som ett fientligt övertagande inom affärsvärlden. Gradvis fann sej de andra människor undanskuffade av jordbrukarna. Med tiden tog dessa över deras språk också. Här kan man tänka sej ett utbyte av ord vilket resulterat i den skillnad som finns mellan öst och väst.

DNA-forskningens resultat förbryllar till viss del men jag kan tänka mej en lösning på det problemet. Att det rör sej om samma typ av folk hela tiden ända sen de första moderna människorna lämnade Afrika är utom allt tvivel. De har kommit i vågor konstant som tagit sej fram till Indiska oceanen respektive Atlanten och sen gjort halt inför nåt obekvämt hinder, t ex berg, hav eller ilskna infödingar. Nästa våg har kommit över respektive områden och så vidare. Det har kanske varit samma typ av språkfamiljer hela tiden, med den skillnaden att de har utvecklats för varje våg som kommit in. Till slut har det språk vi idag spekulerar kring och kallar det urindoeuropeiska språket uppstått nånstans mellan de områden jag diskuterat tidigare, dvs från Kaspiska havet, via Anatolien till de ukrainska stäpperna.

På samma vis har väl andra språkfamiljer uppstått på andra håll. Har de haft närkontakt har de säkerligen influerat varandra språkligt och kulturellt.

Det har blitt ett inlägg dominerat av spekulationer kring språk och varifrån det indoeuropeiska urspråket kommit ifrån. Låt oss fortsätta en annan gång, i del åtta vilket kommer att beröra de religiösa aspekterna.




"Jag bryr mig inte om på vilket språk en opera sjungs så länge det är på ett språk som jag inte förstår"

torsdag 15 november 2012

Föräldralös planet på luffen i Vintergatan

Den blå pricken mitt i bilden är den nyupptäckta planeten/bruna dvärgen. Bild från ESO/Wikipedia.
En exoplanet har upptäckts och den är hittills unik i sitt slag. Den cirklar nämligen inte runt någon stjärna utan svävar mer eller mindre fritt i vår galax. Den befinner sej ca 100 ljusår bort och har upptäckts medelst infraröd monterad på teleskop. Den har fått det upphetsande namnet CFBDSIR2149. De som upptäckt den håller förstås dörren öppen för möjligheten att det rör sej om en brun dvärg eftersom dess yttemperatur uppgår till ca 400 grader. I vilket fall är dess massa endast 4-7 gånger större än Jupiters vilket gör den till väldigt liten i jämförelse med de ordinära bruna dvärgarna.




"Universum är som ett kassaskåp med kodlås, men koden är inlåst i kassaskåpet."

Dagens foto


Följ tegelstenarna ända upp...





"Optimisten ser ljuset i tunneln. Pessimisten ser mörkret. Realisten ser tåget. Lokföraren ser tre idioter på spåret"

onsdag 14 november 2012

Religiösa dumheter får fatala konsekvenser

En kvinna dog på ett irländskt sjukhus sen personalen förvägrat henne rätten till abort. Läkare hade redan konstaterat blodförgiftning som en följd av att fostret var döende. Fostret dog men då var även kvinnan döende. Jag anser att detta är att betrakta som mord från sjukhuspersonalens sida. Kvinnan var inte ens kristen utan hindu. Detta sagt, vilken religion man än tillhör bör vetenskap gå före fördomar och gammal mossig religion i vilket fall som helst.




"Den kristna synen på världen som frånstötande och usel, har gjort världen frånstötande och usel."

Vad är en svensk?

Detta inlägg är inspirerat av en debattartikel publicerad i DN 28 oktober 2012.

Vad är en svensk? Är det nån som är född här av föräldrar som också är födda här? Är det nån som är född här av föräldrar födda utomlands? Är det en som är medborgare i landet? Är det nån som är född utomlands och har immigrerat hit? Är det nån som är född utomlands men har rötter i Sverige? Är det nån som talar svenska? Bra frågor allihop och svaret är nog inte så enkelt som man skulle kunna tro. Rent politiskt är man svensk om man har medborgarskap här. Genetiskt sett är det svårare. Vi består av så många ursprung att det är svårt att peka ut en specifik ursprungsbefolkning. Vi kan alltså inte säga att den eller den är svensk på grundval av hans/hennes DNA. Vem är då svensk och vad är en svensk rent generellt?

För egen del är alla svenskar som är födda här eller bor här och känner sej svenska. Svårare, eller enklare, än så är det inte. Det är vad man känner sej som som ska avgöra. Svenskheten står inte eller faller med ens utseende eller härstamning. Samma sak gäller andra människor i andra länder och deras förhållande till respektive land.

En studie bland människor säger dock bland annat följande:

"För att kunna sägas vara svensk anger 47 procent att det åtminstone är ganska viktigt att det inte syns på utseendet att man har rötter i ett annat land. 50 procent anser att familjen/släkten ska ha bott minst fem generationer i Sverige. Om kravet sänks till två generationer blir motsvarande andel 58 procent."

Man kan undra varifrån dessa människor har fått sina uppfattningar om andra människor egentligen. Är det föräldrar och den i övrigt omgivande bekantskapskretsen som är orsaken till såna åsikter? För det är en åsikt bland många. Jag är säker på att andra människor har helt andra åsikter. Det för mina tankar in på nationalism och patriotism, en käpphäst för mej så fort det här med svenskheten kommer på tal. Är utseendet viktigt när man talar om nåt så konstlat som nationalitet? Är patriotism grunden i allas uppfattning om vad som är viktigast för uppfattningen av en själv kontra andra?

Svensk blir man inte, det är man inte heller. Man gör sej själv till svensk, på samma sätt som någon annan gör sej till dansk eller engelsk eller rysk eller vad som helst. Där man känner sej hemma är också den plats man identifierar sej med. Så är det bara. Beteckningar av den här typen är egentligen lika flytande som att kalla sej elvisfan eller golfare. Det är bara det att de som en gång skapade nationalismen och patriotismen i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet har lyckats tuta i flertalet ur följande generationer att folkslag är detsamma som nationer och att länder är detsamma som nationer.

Sanningen är att det inte är så. En nation är samling människor födda och levande tillsammans oberoende av plats. Ett land är det område som styrs av en ledare och det är inte nödvändigt att den här ledaren och eliten kring ledaren är av samma nation som folket de styr över. Så har det historiskt sett varit i alla år. DNA-testning av befolkningen i Europa stöder också detta påstående. Det har funnits en elit i Europa som kommit utifrån, av vissa spår att döma från sydöst, alltså dagens Balkan/Anatolien/Mellanöstern. De tog makten i många områden och hade liten påverkan på det genetiska materialet hos sina underlydande till en början. När sen nya eliter kom in började beblandningen och den fortgår till våra dagar.

Egentligen har vi kvar eliterna ännu men det tillkommer inte längre några utomstående. Istället hittar vi dom bland "våra egna". Det har inte förekommit några större invandringar i Europa de senaste 800 åren, sen mongolerna. Det har med tiden skapat en känsla av "samhörighet" mellan folkslagen som lett fram till synen ett land, ett folk. Det var också ideologierna i spåren på revolutionsåren i Frankrike som skapade tron på att nationer och länder är ett.

Nu har vi för första gången på länge en större invandring igen, från just de områden som en gång gav oss våra första eliter, Mellanöstern och Afrika. Men de som kommer ses långt ifrån som någon elit. Tvärtom ses de som undermänniskor. Nationalismen frodas och patriotismen firar triumfer bland de som känner sej hotade. Men jag tror inte någon har anledning att känna sej hotad, vare sej här i Sverige eller någon annanstans. För om vi granskar historien noga ser vi att hur många som än har kommit hit har de antingen återvänt till sina ursprungsländer eller assimilerats. Vi får se framtiden an och ta till oss Mark Twains ord, som jag citerar här längst ner i inlägget. Han hade så rätt om oss "vita".




"Det finns många lustigheter i världen, bland dem den vite mannens uppfattning att han är mindre vild än de andra vildarna."

tisdag 13 november 2012

FN - hyckleriets högborg


För oss som följt klimatfrågan är FN inte speciellt populärt alla gånger, framför allt som IPCC i vissa rapporter (dock inte alltid materialet som lett fram till rapporterna!) gjort sitt bästa för att göra narr av klimatvetenskapen. På andra områden är det helt klart att FN dabbat sej totalt. Det senaste klavertrampet är att Sverige, vars tolkning av mänskliga rättigheter visserligen inte är den bästa alla gånger men som ändå är relativt bra i sammanhanget, inte kom med i FNs råd för mänskliga rättigheter medan länder som Pakistan, Venezuela och Etiopien kom med. Skam på torra land går inte längre, det springer.

FN är inte fredens boning, det är en klubb för diktaturkramare och dunka-varandra-i-ryggen-människor. Arbetet som läggs ner inom organisationen för att hjälpa fattiga, utsatta och sjuka människor borde skiljas från detta självgoda, skenheliga arbete utfört av folk från diktaturer och skendemokratier som bara leder till olycka i längden. Att hjälpa fattiga, utsatta och sjuka kan för övrigt lika gärna utföras av andra organisationer så vad behöver vi FN till egentligen?



"Välgörenhet är skadlig om den inte hjälper mottagaren att bli oberoende av den."

måndag 12 november 2012

Granskningens konst


"Journalister är endast PR-konsulter åt den egentliga makten."

Så skriver signaturen Strandnypon i kommentarsfältet till den opinionsartikel i SVD idag som handlar om att de som granskar själva borde granskas. Det ligger nåt i den kommentaren för nog vill väl journalister helst inte bita den hand som föder en. Vad skulle de annars skriva om då? Allt är ju inte skvaller om fulla kändisar och tråkiga föredettingar. Artikeln här handlar om hur mediafolk egentligen använder sina fakta och i vilket syfte man skriver en artikel, antingen i en serie eller enbart en enstaka sådan. Man kan verkligen fråga sej, vem granskar granskarna?

Att granska mediafolk är ofta en uppgift, en mission, för pressombudsmannen eller nåt etiskt råd om det gått åt pipan med en artikel. Men det är ju egentligen detsamma som att låta spelmissbrukare ha sina terapisessioner på ett kasino. Vi bloggare ses gärna som nåt katten släpat in men vi gör ändå oftast bättre jobb än tidningsfolket. Är vi en del av mediafolket? Jag hoppas det, så vem ska granska mina artiklar?

Kritiker av det som skrivs i tidningar kan indelas i ett antal grupper utifrån deras respektive bevekelsegrunder:

1. De som är anhängare av en person som blivit granskad och framställs på ett mindre fördelaktigt vis vill ju inte att den person de gillar blir nedsvärtad på detta sätt och således vill att media lyfter fram de bättre sidorna och kanske också vill presentera alternativa motiv för den sak som lett fram till att personen nu framställs som han/hon nu gör.

2. De som vill ha en så objektiv och opartisk granskning av någon eller nåt som möjligt vill ju helst se att alla fakta läggs upp på bordet, inte bara det som ställer en person eller verksamhet i dålig dager. Alla fakta ska finnas tillgängliga så att alla kan göra sina egna konklusioner.

3. De som letar efter fel i vad eller vem som helst vill ju även dom ha alla fakta på bordet så de är väl väldigt intresserade av samma sak som föregående personer.

Så hur ska vi göra för att granska granskarna när journalisterna själva slår ifrån sej all kritik och gärna sej som änden på det rep som utgör granskningen? Vilka ska granskas, för alla journalister låter väl inte sina ideologier styra vad de skriver om och klankar ner på?

Till sist ett tips till journalister och andra inom media; försök tänka lite själva. Det är inte viktigt att följa endast de fakta ni får presenterade för er. Det viktiga är att få reda på om det finns mer än bara dessa fakta och ifall dessa fakta är korrekta. Det finns säkert en del moderna journalister som gör så här men flertalet verkar vara nöjda med de fakta som presenteras för dom och de konkluderar oftast endast utifrån dessa. Precis som flertalet historiker gjorde före bröderna Weibull och tyvärr fortfarande gör i en del fall.

Många av forna tiders journalister arbetade som en sorts mer intellektuella poliser, framför allt för att deras utbildning var mer jordnära än dagens journalister som har gått högskoleutbildningar som mest liknar den som lärare genomgår, dvs en sorts broilerverksamhet där det är viktigare med utbildning än att utbildningen innehåller nåt som ger den studerande att stå på när utbildningen är klar.

Som ni märker är jag ingen beundrare av utbildningar av den här typen, stora programblock. Det är för mycket teori och för lite utrymme för självständigt tänkande. Det gäller egentligen alla utbildningar idag men det är som mest allvarligt med just journalister och lärare eftersom de ska se till att meddela respektive utbilda oss andra i hur samhället fungerar. Men vilken bild är det vi får serverad av er?




"Skillnaden mellan journalistik och litteratur är att journalistiken är oläslig och litteraturen oläst."

söndag 11 november 2012

Bildsöndag

Dagens bildsöndag tänkte jag göra lite annorlunda. Istället för att bara visa bilder tänkte jag försöka koppla dom till nåt värt att diskutera. Vi får väl se vilka associationer en viss bild väcker.



Första bilden är på en mordbrand hösten 2011. Det var ett gammalt godsmagasin i Malung som brann ner bara några veckor innan man faktiskt skulle bränna ner denna byggnad i en kontrollerad övningsbrand. Byggnaden var utdömd och skulle bli lågornas rov ändå. De som var med och såg när branden rasade som värst var enligt uppgift rätt skärrade. Förståeligt eftersom brand alltid skrämt och fascinerat människan. Vi har väl egentligen aldrig tämjt elden, bara gjort den till en allierad.


Detta är Hopfgarten im Brixental, en plats nära Kitzbühel i Österrike. Året var 1990 och månaden maj. Jag var där på klassresa, på den tiden skolorna ansåg att klassresor var nåt lärorikt och därmed ingick i skoltiden. Ända från Skurup till västra Österrike och norra Italien, en härlig tripp.


Ekoln söder om Uppsala på våren 1994. Det var kallt, lite dis över sjön och absolut stilla. Ljuset var underbart och bara fåglarna hördes. Det var underligt att veta att det kunde vara så här lugnt inte långt från förstaden Gottsunda.

Skurup nån gång i början av 1990-talet. Jag hade fått en tysk systemkamera av märke Praktica av min mamma och jag använde den flitigt men lyckades aldrig lära mej den fullt ut och sen försvann den bara.  Möjligen var det nån av de jag kände som "hjälpte sej själv till den", som det heter på anglosaxiskt språkbruk.


Aurora, min älskade hund. Hon blev 11 år och var min bästa vän genom alla dessa år. Nu har jag en katt som jag hoppas ska vara med minst lika länge.




"Världen är inte galen,
bara människorna."

lördag 10 november 2012

Vetenskapshörnan: Mer om jordbävningsrättegången

Det är tydligen bortglömt av medierna nu men för den som inte glömt det blev ju ett antal forskare dömda till fängelse för sin involvering i den skandal som följde på jordbävningen i L'Aquila, Italien 2009. Det verkar som om media än en gång fått en del av rättegången och dess utgång om bakfoten.

Det handlar tydligen inte om att forskarna hade kommit med felaktiga prognoser utan om att de hade förmedlat icke komplett information om de faror en framtida jordbävning skulle kunna innebära. De ska ha medvetet försökt tona ner riskerna och faran med att bo i L'Aquila med omnejd, enligt åklagaren.

Så kan det låta i juristernas värld. I mina ögon förändrar denna "mediamiss" inte mycket. Forskare har väl rätt att diskutera sinsemellan? Visst finns det en fara om man tonar ner riskerna men som sagt, att tolka de data man får från seismografer är ingen exakt vetenskap. Det är förstås klandervärt att man försöker lugna upprörda invånare som går på detta budskap och stannar kvar när jordbävningen slår till men jag tycker ändå att rättsväsendet gör en hel hönsfarm av en fjäder. Det är omöjligt att veta i förväg hur en jordbävning ska arta sej.




"Jag kan förstå att det finns människor som gillar en viss sorts musik,
men jag kan inte förstå att dom gör det"

Dagens foto


Så här ser det ut på ett typiskt område mellan två försäljare av bilar. Volvohandlaren skymtar i högerkanten. Peugeothandlaren är i ryggen på fotografen.




"Det borde vara med lagar som med kläder, att de lagas för att passa den som skall använda dem."

fredag 9 november 2012

Språkhörnan: De indoeuropeiska språken del sex - Språken, traditionerna och kulturen

De indoeuropeiska språken är rätt lika i vissa avseenden, nämligen namnen på olika kulturella och traditionstyngda beteckningar. Detta upptäcktes tidigt av de olika folken själva när de väl etablerat sej i en viss trakt. Men framför allt var det arbeten på 1800-talet av bl a bröderna Grimm med flera som ledde fram till vår definitiva förståelse av kopplingen mellan språk och kultur, inte bara för de indoeuropeiska språken. Åtminstone trodde de då att de hade en förståelse mellan språk och kultur. Det har visat sej att den visserligen är stark men inte så stark att den överbryggar allt. Man trodde t ex att när ett språk dog ut var det för att hela folk hade dött ut. Riktigt så enkelt är det dock inte, har det visat sej.

Många gånger har ett språk från den styrande eliten varit så starkt att det helt enkelt raderat ut det ursprungliga språket. Ibland är det tvärtom, som i fallet med ostrogoterna som slog sej ner i norra Afrika (ung. dagens Tunisien och östra Algeriet) på 400-talet där de gjorde sej till herrar en kortare tid innan arabernas kom och det enda spåren av dom är att vissa än idag är blåögda och har lite ljusare hår än resten av befolkningen. Alla är inte slavättlingar i denna del av världen som är blonda och blåögda. Av det gotiska språket finns inte ett enda spår. Det är därför det är farligt att som Gimbutas och Renfrew så (närmast) självsäkert peka ut vissa arkeologiska lämningar som varande tecken på indoeuropeiska folks rörelser över jordytan.

Personligen var jag förr en anhängare av Colin Renfrews vågfrontsteori, dvs att de indoeuropeiska språken fördes med jordbruket som en idé under den neolitiska stenåldern för ca 7000 år sen med utgångspunkt i dagens Anatolien. Jag var mer eller mindre motståndare till Marija Gimbutas kurganhypotes, den som går ut på att indoeuropeiska folk spridit de olika språken under senare delen av stenåldern, precis innan bronsålderns början för ca 4000-5000 år sen, med utgångspunkt i dagens Ukraina. Jag är det fortfarande men jag har även glidit ifrån vågfrontsteorin för jag anser numera att jordbruket allena inte var avgörande för spridningen av de indoeuropeiska språken. Det vore att underkänna andra folk som talade andra språk i regionen då jordbruk nämns bland sumerer, babylonier och egyptier redan för 5000-6000 år sen. Inget av dessa folk talade nåt indoeuropeiskt språk.

Kurganhypotesen kan å sin sida inte förklara alla skillnaderna som existerar mellan de olika indoeuropeiska språkgrupperna. Avstånden i sej mellan de olika språkgrupperna av idag kan förstås förklara en del, de har ju levat i relativ isolering från varandra de senaste 3000 åren, men det finns tecken som tyder på att skillnaderna var relativt stora redan innan dess.
På den här bilden finns alla de områden som är intressanta för vår diskussion. Bild från  bloggen Gryningens ljus.
T ex var hettiternas och andra anatoliska folks språk redan klart distinkta från de mykenska grekernas språk för ca 3500 år sen. Hettiterna var förresten främlingar i Anatolien, varifrån de kom är oklart eftersom de bara nämnde att de var främlingar. Så stora var skillnaderna att de inte utan hjälp av tolk kunde prata med varandra. Jag är tämligen säker på att det krävs mer än ca 1000-2000 år för att utveckla dessa skillnader. Jag är mer anhängare av teorin att ursprunget till de indoeuropeiska språken är att finnas ännu längre bort än Renfrews Anatolien och Gimbutas ukrainska stäpper. Jag skulle vilja förlägga det ursprunget till Kaspiska havet, runtom hela sjön.

Spridningen av de indoeuropeiska språken har skett på många olika vis. Den första vågen tror jag var med vanliga jägare och samlare. Den andra vågen med herdar och tidiga jordbrukare, tredje vågen med jordbrukare av det mer klassiska snittet, fjärde vågen med mer lösliga sällskap som mest var ute efter land att styra. Det kan förstås ha skett lite annorlunda, de lösliga sällskapen kan ha kommit när som helst. Min poäng är att man med DNA-teknik kommit så långt som att man vet att de allra flesta som talar ett indoeuropeiskt språk hör till haplogrupperna I1, R1 och G för Y-kromosom-DNA (Y-DNA) och H, I, K, R och U (som alla är undergrupper till N) för mitokondrie-DNA (MT-DNA). Det gemensamma ursprunget för alla dessa är ett ungefärligt område sydöst om Anatolien, nära Kaspiska havets södra strand.

Problemet är att många andra som inte talar ett indoeuropeiskt språk också ingår i dessa haplogrupper och gör det lika naturligt som alla andra. Baskerna är ett sånt exempel. Dessutom finns det andra haplogrupper som visserligen är mindre spridda men som inte desto mindre är såpass vanliga att de bör nämnas. T är en MT-DNA-grupp som förekommer i viss mängd kring Östersjöns stränder men totalt färre än 10 % av alla européer beräknas tillhöra den här gruppen. Många kungligheter tillhör T-gruppen och ska man gå på det resonemang jag fört ovan är de som tillhör T-gruppen ättlingar till en elit som en gång spreds över Europa och kanske hörde till överklassen i många samhällen, möjligen under jordbrukarstenålderns höjdpunkt.

En annan mindre tätt förekommande men inte desto mindre spridd är MT-gruppen V som finns i Spanien, på Irland, bland samer i Norden samt bland berberna i Tunisien. Så även här finns svagheter som kan stjälpa den mest ambitiösa teori. Vi kommer troligen aldrig att kunna para ihop folkslag med språken helt och hållet. Ej heller kulturerna till fullo. Att religiösa yttringar och vissa traditioner stämmer överens till stora delar är förstås ett indicium för ett gemensamt ursprung men det talar tyvärr inte om var.

Nästa gång går vi vidare och undersöker de olika gemensamma traditionerna och historierna som finns bland de indoeuropeiska språkens talare.




"Just think about it for a moment: One gram of DNA can store 700 terabytes of data. That's 14,000 50-gigabyte Blu-ray discs"


torsdag 8 november 2012

Bilar kan tas i förslag

Bild av Josh.

Bilen kan tas i beslag vid upprepade förseelser (tre gånger inom en sexårsperiod) - för alltid. Det är ett förslag som nu ska övervägas av justitieministern och som kan bli verklighet. Som det är nu tas väldigt få bilar i beslag och man kan få tillbaka den, i vissa fall.

Detta förslag är nog passande för att komma åt dom som kör rattfulla eller med andra droger i kroppen. Att de kan komma åt andra bilar gör inget, det är bara att ta in de bilarna också. De som lånar ut sina bilar borde få stå sitt kast för att de är så dumma att de låter knarkare och fyllon köra deras bilar.




"Alkohol konserverar allt utom värdighet och hemligheter."

onsdag 7 november 2012

Språkhörnan: Hur man ställer en fråga


Frågor är ett vanligt sätt att få reda på saker. Men de kan också användas som en vänlig påtryckare, t ex "Kan du vara snäll och hjälpa mej med den här tunga soffan?" eller "Kan du flytta på dej?", vilket ju är ordrar i förklädnad. Sen har vi konstaterande frågor och det är här mitt problem kommer in. Jag vet att många använder denna typ av frågor för de tycker det låter artigare att använda dessa frågor istället för de längst upp men rent semantiskt har de fel.

Frasen "Gör du detta senare?" är bara giltig om man redan har kommit överens om en sak. Den kan, och bör, aldrig inleda en diskussion. Att inleda en begäran med "Gör du detta?" är helt fel. Jag vet att en del ser detta som en artigare form än "Kan du göra detta?" men i mina öron låter det som en förklädd begäran, en order utan att vara en order. På så vis tycker jag detta låter mer oartigt än "Ska du göra det idag?" eller "Vill du göra det åt mej?"

Jag låter väl som en lingvistisk rättshaverist men det känns fel att använda en konstaterande fråga som inledning till en händelse. Så här tänker jag mej att det borde gå till:

1. Någon vill ha en tjänst utförd. Han/hon frågar mej, "Har du lust att hjälpa till?"
2. Jag svarar och får problemet förklarat för mej.
3. Sen frågar personen "Gör du det senare?"
4. Jag svarar igen och så är den diskussionen avklarad.

Men många inleder samma sorts diskussion med "Gör du det åt mej?" och då får åtminstone jag inte samma inställning till den tjänst man begär av mej. Jag känner större press på mej att utföra tjänsten utan att få en chans att säga nej, om jag inte kan eller vill utföra tjänsten. Därför är det bättre att inleda en fråga med orden kan eller vill.




"Allt som jag kallar grammatik låter sig sammanfattas i ett enda ord: Oregelbundenhet."

tisdag 6 november 2012

Dagens foto


En liten bild så här på morgonkvisten innan allvaret börjar.




"Om min rumpa inte är för stor för att bli fotograferad, borde den inte vara för stor för mig heller."

måndag 5 november 2012

Ledarlös ledare i DN

Medan jorden fortsätter sin svagt elliptiska cirkel runt solen fortsätter cirkelresonemanget kring klimatdebatten på de stora drakarnas ledarsidor. Ett cirkelresonemang som går ut på att människan är en stor bov för det vi gör mot klimatet, vilket är konstigt eftersom klimatet är en skrivbordsprodukt framtagen för att återge den cykel vädret beskriver från år till år. Så hur kan vi skada en skrivbordsprodukt?

Här är det DN som cirklar hej vilt i klimatdansen. Det som mest slår slint är beskrivningen av alla satsningarna på vad som kallas klimatkamp. Vad det egentligen handlar om är det dåliga samvete vissa har för att vi har det bra samtidigt som vi förstör vissa ekologiska samband med vår moderna livsstil. Artikeln går på i samma stil hela tiden med den samvetstyngda undertonen att vår ekonomi ska rädda oss ur situationen. Vi har pengar och vi ska satsa dom - kosta vad det kosta vill. Det är vad man anser.

Problemet är ju att vi nu har en ekonomisk situation som inte tillåter några såna här extravaganser utan att vi allvarligt skadar vårt samhälle. Men om man är konspiratoriskt lagd kan man kanske säga att det är dithän de vill ta oss med sina avtal och påbud. Har vi råd att rädda världen från ett problem som har sitt ursprung i ett misstag begånget av folk som blandat ihop klimat och miljö?

Uppdatering dagen efter: Läs Lars Kamëls inlägg i samma ämne och om samma ledare. Det är uppfriskande läsning.


"Den som uppträder som en åsna får inte ta illa upp om folk börjar rida på honom."

Vetenskapshörnan: Egyptisk prinsessgrav funnen

En del av graven prinsessan Shert Nebti ligger i.
För 4500 år sen begravdes hon, välkänd av sin samtid, med fulla regalier som det anstod en prinsessa i Egypten. Hennes namn var Shert Nebti och hon var ungefär samtida med de faraoner som lät bygga de största pyramiderna vid Giza. Det var ett tjeckiskt arkeologilag som grävde ut graven.

För övrigt är det egyptiska ordet för kung inte farao utan nesoe eller heqa. Ordet farao (pr-Aa) betyder det stora huset och syftar på det palats den egyptiske kungen bodde i, senare även som benämning på släkten. Det var Thutmose III som ändrade på detta då han talade om sej själv som varande huset.




"If a man speaks in the woods, and there isn’t a woman around to hear him, is he still wrong?"

söndag 4 november 2012

Bildsöndag

Lite bilder från mitt valv:








"The human intelligence is constant, the human population is however growing."

lördag 3 november 2012

Lite humor?

Såg dessa bilder alldeles nyss:







"Dramat är en episk knut som ska lösas upp."

Du kan borsta tänderna när du vill

Expertisen inom tandvård, tandläkare och tandhygienister, säger oss vanliga dödliga att vi gör bäst i att borsta tänderna enligt mönstret nedan:

2  2  2

vilket står för 2 cm tandkräm på borsten, 2 minuter varje gång samt 2 gånger per dag. Det är ett enkelt råd att följa för det tar ju inte upp speciellt mycket av ens tid alls. Varför glömmer vi då bort detta så enkelt? I mitt fall har det varit lättja. Jag har resonerat som så att jag kan ta det senare. Vilket lett till att jag, med mitt huvud fullt av allt möjligt, glömt bort denna lilla procedur, denna återkommande ritual. Inte ens bilden av en vacker kvinna med vackert dekolletage som borstar sina tänder har kunnat få mej att komma ihåg. Så disträ kan man vara.

Men så kom då informationen om 2 2 2 i våras och sen dess har det blivit bättre. Men klassikern, borsta efter första måltiden på morgonen och innan läggdags, går jag inte på. Det är i så fall bättre att borsta tänderna det första man gör när man stiger upp om morgnarna och att den andra borstningen äger rum nån gång på eftermiddagen. Det kvittar nämligen när man borstar dom eftersom munnen inte är lika styrd av tider som kroppen i övrigt är.

Om man borstar tänderna först av allt på morgonen får man bort allt som samlats i munnen sen gårdagen och natten vilket ger en behagligare frukost faktiskt. Under eftermiddagen tar man hand om det som samlats i munnen under dagen. Sen repeterar man dagen efter. Men som sagt, man kan borsta tänderna när man vill, bara det är 2 2 2.

Det är mitt lilla råd för den som vill må bra överallt. Nu gäller det bara att bli lite mer vig i kroppen också. Finns det kroppsborstar för sånt?




"Många svin går på två ben."

fredag 2 november 2012

Ur arkivet: Intressant läsning om alla helgons dag

För fyra år sen skrev jag första gången om verkligheten bakom det som okunniga människor försöker göra till en tradition även här i Sverige. Vi har ALDRIG haft den traditionen med skallar och ljus! Förmodligen var inte heller kelternas traditioner så våldsamma som historien bakom pumporna antyder.  Det var nog mer dans och gamman för att hålla andarna borta snarare än att skrämma folk från vettet. Såna var inte vi på våra breddgrader. Däremot var vi här i Norden lika väl medvetna om det där med andar och deras hyss. Det gällde att hålla dom borta och med ett ljus av nåt slag kunde man göra just det. Det berörde jag lite lätt för ett år sen.

Dans och gamman, inte skallar och död.
Problemet med Samonios, Samon eller liknande namn och dess betydelse i samband med festen är nåt jag inte tog upp vid något av tillfällena då jag skrev. Samon betyder sommar och är släkt med vårt ord sommar, vilket är ett ord som ursprungligen betyder halv och i det här fallet syftar på det ljusa halvåret. Som jag skrev i första inlägget så kan det egentligen ha varit det keltiska ordet för samling som åsyftas. Sommaren firade man i juli och augusti under festen Lughnasa, med diverse stavningsvarianter, (det som senare förvrängdes till Lammas i vissa anglosaxiska trakter) men det här är ju en vinterfest där hösten tar slut enligt kelterna. 

Samling och sommar kommer inte från samma indoeuropeiska ursprung men kan ändå blandats ihop på grund av ljudlikheten. Kanske man ville fira för att få sommaren tillbaka, eller minnas den.

Vinterns slut och övergång i våren firades för övrigt 1 februari och kallades av många kelter för Imbolc, en fest för de kommande lammen och allmän fruktbarhet. Beltane (det finns många stavningsvarianter på detta ord) var sommarfest och firades 1 maj. Det ska jag skriva om till våren, 30 april för att vara exakt, och avslöja varför vi borde fira naturen snarare än arbetarna den här dagen.





"Bara en dygdig människa kan älska och hata människor."

Populära inlägg