Lördagstankar

Denna lördag kommer att ägnas åt vädret, miljön och de som kallar sej miljöaktivister men som egentligen borde kallas reaktionära bakåtsträvare.

Det har varit en intressant vecka, den som hittills varit. Den började så fint med värme och sol, bara för att på måndagen förbytas i regn, rusk och kyla. Sen dess har kylan tagit alla chanser den kan få att dominera. Detta måste vara klimatalarmisternas värsta mardröm, kyla när det borde bli varmare än normalt för årstiden. Men de hittar nog på nåt som att det är naturligt att det gör så här. Och vad är mer naturligt än vädret och de som lever i det?

Jag har tidigare skrivit att vi människor inte är några parasiter och vår verksamhet här på jorden heller inte är onaturlig. Tvärtom, den är i högsta grad ett utslag av naturens spel och nycker. Vi är dock utrustade med en moralkod som gör att vi ser vårt agerande som fel eftersom det ju helt uppenbart skadar delar av vår omgivning. Fast skada och skada, likt mycket annat i vår värld är ordet skada subjektivt. Måsar, skalbaggar och rävar tycker mycket om våra soptippar. Vissa bakterier älskar våra kemikalier och utan våra städer hade många djurarter gått under. Skulle vi försvinna nu skulle alla dessa djurarter, även många plantarter, gå under inom några år och mångfalden minska. Vi är faktiskt en garant för att mångfalden existerar.

Vi måste få ett slut på de som demoniserar människan och den vetenskap vi är kapabla till. Forskningen är inte människans och världens fiende. Vilket djur som än hade utvecklat samma tankeförmåga som vi har hade med all säkerhet börjat forska för att utveckla matresurserna. Jag förstår helt enkelt inte vissa människors motstånd mot forskning och dess applicering på verkligheten, där de båda stämmer överens.

Vad vilja miljöaktivisterna?

Det kan man sannerligen fråga sej. De hade väl sitt berättigande när utsläppen av farliga kemikalier och läkemedel var på väg att döda vissa områden, när oljan flöt iland och dödade stackars fåglar och uttrar, när valfångstindustrin höll på att döda vissa arter urskillningslöst. Deras arbete hade den effekten att utsläppen nu renas, oljesaneringen är bättre än nånsin och valfångsterna är starkt reglerade, även om Island, Norge och Japan fortsätter sina debila "forskningsutflykter". Men nu när man mer och mer gått från protester och aktioner på plats till politisk agitation (helt klart genom infiltration från diverse människor som sett att kommunism och fascism inte fungerar men ändå inte vill släppa dessa ideal) har man tappat allt vad miljöarbete heter bakom sej. Nu är det den politiska toppen som gäller och ve den som står i deras väg.

Det började, något förenklat, när man tog miste på atomvapen och atomenergi, fortsatte med att man tog till sej Margaret Thatchers idé om att kolkraft var av ondo och måste bekämpas och när klimatdravlet satte igång blev miljöaktivisterna lika extrema som nånsin rasisterna och övriga främlingsfientliga. Men så har ju den ursprungliga miljöaktivismen sitt ursprung i 1910-talets Tyskland med de drömmare som skapade en perverterad version av naturismen med rasfrågan som grund (läs mer om Thulesällskapet varur till stora delar nationalsocialismen växte). Nationalsocialisterna hade faktiskt miljövård på programmet för vissa av dom ansåg att naturen måste bevaras så mycket som möjligt. Till skillnad från deras ideologiska "bröder" i Sovjetunionen som ansåg att naturen skulle utnyttjas maximalt. Jag har pratat om detta tidigare, det kallas ekofascism, en term som borde användas mer.

På så vis kan man inte kalla det politiska system som rådde i Sovjet för kommunism utan snarare socialistisk fascism. Vad är då skillnaden rent ideologiskt mellan fascism och kommunism? Båda vill att staten ska styra allt, båda vill att folket ska vara en del av staten och att allt ska ägas gemensamt. Skillnaden ligger i behandlandet av vissa människor. Fascism förespråkar särskiljande av så kallade undermåliga människor från de som är av nytta för människans fortlevnad medan kommunismen inte gör denna distinktion.

Socialism går i sin renaste form ut på att alla ska sköta sina egendomar gemensamt men man får äga dom individuellt. Staten sköter om de viktigaste sakerna, de som är av vikt för alla människor men det finns utrymme för en privat sektor. Sovjetunionen gav utrymme för en viss privat sektor men den var väldigt hårt reglerad, vissa människor var dessutom inte välkomna i samhället, de rubbade balansen och måste bort på eller annat vis. Detta är fascism med socialistiska drag, inte kommunism.

Såna här tankar har jag alltså på en lördag, när molnen hopar sej alltmer utanför mitt fönster, dammet hopar sej i hörnen och jag inte har någon som helst lust att vare sej gå ut eller städa. Jag ser på QI om Tyskland istället.





"Hellre en tia i handen än en tjuga i foten"