Okunskap och ignorans

Två ord som är två sidor av samma mynt. Båda betyder att man inte har vetande om något. Ett svenskt och ett utländskt ord. Jag skulle vilja lägga in en lite annorlunda betydelse i ordet ignorans, om jag får. Nämligen ovilja att lära sej annat än det som man själv anser vara nödvändigt att veta. En farlig inställning eftersom man då bara får tillgång till en sida av saken. Att vara enkelspårig är inte nödvändigtvis samma sak, framför allt inte om man vill lära sej nåt annat än det man redan vet men inte fått tillgång till mer än en sida.

Det här inlägget är inspirerat av läsningen av två andra inlägg, ett om upploppen i Storbritannien och ett om hur vi människor sätter världshändelserna åt sidan och klagar på småsaker i vardagen istället. I båda fallen skyller jag på okunskap och ignorans. Många människor är "små", dvs de bryr sej bara om det som händer mitt ibland dom. Andra människor ser bara det som sker ute i stora världen. Sen finns det såna som rör sej mitt emellan dessa världar. Mellan alla dessa grupper verkar det ofta finnas vattentäta skott. De verkar inte ens känna varandra många gånger trots att de kan ha gemensamma nämnare i form av människor de möter varje dag. Jag försöker vara en som går mellan olika grupper men jag upptäcker allt som oftast att jag inte är intresserad av skvaller från bygden. Framför allt som jag inte är från Malung utan kommer utifrån. Det som händer här är bara kul att höra ibland.

Precis som Labbibia skriver som kommentar till Maggies inlägg handlar det nog om mental status för dagen. Mår man bra inombords är man mer tolerant och mindre benägen till aggressivt handlande och tyckande. Det där med toleransen är också nåt som hör till mitt diskussionsämne för dagen. De som skövlar, slåss och har sej i London är "små" människor som bara väntar på ett sånt här att hända. Det är samma typer av människor som hetsar upp andra vid fotbollsmatcher och andra sportevenemang. Det är samma typer som står med halsdukar och annat för ansiktena vid demonstrationer och tillsammans med sina motparter bland polisen får dessa att urarta. Det är samma sorts människor som sitter på nätet och spyr ut sitt hat, inte för att det är emot nån typ av människor eller politiskt system, utan för att de är EMOT. De lever ut sitt hat för att de dels är i mental obalans, dels är lärda att bara se en sida av saken. De som lever i vardagen är förstås inte såna men de är likväl obenägna att lära sej om omvärlden liksom de med huvudet ständigt riktat mot just omvärlden. Vi är väl alla lite enkelspåriga till mans och kvinns.

Det sägs att kunskap är makt men om det är kunskap baserad på felaktiga premisser är det makt som kan vara direkt skadlig för oss alla. Så är det ofta när politiker är i farten men även bland vanligt folk är detta vanligt. Framför allt på internet besannas tesen om lögner som repeteras tillräckligt många gånger varje dag. Det väcker frågan inom mej huruvida alla är gjorda för all sorts kunskap. Kanske kunskap inte är det viktigaste här utan en viss sorts kunskap, den om tolerans. Man behöver inte gilla allt och alla, men toleransen bör få finnas där. Man kan lära sej acceptera andra människors later och beteenden.  I stort sett sker detta dagligen, ett hårt ord här och där är tillåtet så länge det är ämnat som en tillrättavisning av en individ.

Problemet är med dessa som inte vill lära sej, de små (ignoranta människor alltså), de som vill fortsätta med intoleransen för det ger dom en mening, ett mål, ett eller flera offer. De som antingen är i mental obalans eller känner sej underlägsna på nåt vis, de som lider av att se andra få framgång, de vars avundsjuka får dom att begå hemska dåd världen över.

Hur får man dom att se på världen såsom 99,999999999 % av mänskligheten gör?