Först ut detta debattinlägg från tre piratpartister. De menar att rättssäkerheten är satt ur spel genom att båda blocken skyller på myndigheten och varandra. Enligt dom handlar det inte om att peka finger utan att se vad som verkligen gått snett. Det är inte vanligt folk som ska lida för att politiker och byråkrater inte kan komma överens om hur en myndighet ska sköta sina åtaganden.
Sen ett inlägg från en som är insatt i ämnet, sjukskriven sen många år som han är. Han menar att sjukskrivningen många gånger förvärrar sjukdomarna och skadorna eftersom man inte får hjälp med sjukdomen utan blir passiv och således stillasittande.
Jag har själv varit i en sån sits. Jag sökte jobb under många år men då jag inte fick nåt resignerade jag och gav upp. Det tolkade man på AF som att jag var sjuk och förde över mej till AF där jag sen satt utan att göra nåt mellan åren 2002 och 2008. Det var den absolut sämsta perioden i mitt liv och det gjorde mej snarare deprimerad än "frisk". Nu har jag papper på att det inte är nåt fel på mej och jag är redo att söka jobb igen. Om nån nu vill ha en som varit borta från arbetsmarknaden så länge som jag har varit. För mej är varken Alliansens eller de Rödgrönas syn på Försäkringskassan nåt att ha.
lördag 18 september 2010
Centern - Maud extravaganza & Vänsterpartiet - Retorik men inget innehåll
Det blev inget igår så jag tar två partier och deras ledare idag istället.
---------------
Centerpartiet är det som återstår av Bondeförbundet, en folkrörelse som en gång samlade 30 % av Sveriges röstberättigade individer. Det var under fårfarmaren Torbjörn Fälldins dagar och han samlade röster på kärnkraftsmotståndet. Efter honom kom Karin Söder som tydligen fann jobbet så svårt att hon lämnade på nyårsdagen 1985. Olof Johansson fick så axla manteln som partiledare och han inbillade sej ett tag att han ingick i regering tillsammans med Ingvar Carlsson. På hans tid var det motstånd mot brobygget över Öresund som gällde. Tycks alltid vara nåt med motstånd som gäller för Centern. Lennart Dahléus var nästa ledare. Där tycks motståndet ha gällt förmågan att känna igen honom för det gjorde ingen i valet 2002. Idag är det motstånd mot sunt förnuft som tycks gälla för dagens partiledare, Maud Olofsson, lämnar det när hon åker hemifrån.
Hon har vänt på motståndet mot kärnkraften, förmodligen för att få vara med å leka med de stora pojkarna i Alliansen. I och för sej är det inget fel i att vara för kärnkraften, tycker jag, men att svänga så tyder inte på att sunt förnuft råder i ledningen för Centern. Vindflöjelstaktiken är ett säkert kort men är säkerligen nåt som oroar kärnan i väljarbasen.
________________________________________________________
Vänsterpartiet är ett parti med den typen av värderingar som en gång brukade kallas för salongssocialism, dvs folk från överklassen och övre medelklassen som skaffat sej socialt patos och nu känner sej befryndade med arbetare, något som många arbetare säkert betackar sej för. Partiledaren Lars Ohly gör verkligen skäl för detta epitet. Han är prästson och prästerskapet sågs länge av agitatorer som en del av förtryckarklassen. Han valde att bli konduktör, alltså nåt inom SJ som inte längre finns för det kallas nåt annat nu. Han och hans parti tjatar på om klasser och skillnaderna mellan dessa klasser fastän det klart framgår att några sådana klasser är en ideologisk konstruktion utan fast förankring i verkligheten. Det finns stenrika arbetare samtidigt som det finns urfattiga adelsmänniskor, som många gånger måste förtjäna sina pengar genom att stå på ett verkstadsgolv och svarva.
V förstår inte konceptet individ, det visar man klart genom att prata om klasser. Andra som kritiserar V tar gärna upp ordet kommunism och använder det emot dom. Det gör inte jag för V har aldrig förespråkat kommunism, inte ens när de hade ordet i sitt partinamn och gick ut med fanor med ordet på. Det V förespråkat och fortsätter förespråka är de facto socialistisk fascism. Alltså samma typ av kollektivism som en gång Benito Mussolini stod för. Det är min åsikt och den står jag för.
---------------
Centerpartiet är det som återstår av Bondeförbundet, en folkrörelse som en gång samlade 30 % av Sveriges röstberättigade individer. Det var under fårfarmaren Torbjörn Fälldins dagar och han samlade röster på kärnkraftsmotståndet. Efter honom kom Karin Söder som tydligen fann jobbet så svårt att hon lämnade på nyårsdagen 1985. Olof Johansson fick så axla manteln som partiledare och han inbillade sej ett tag att han ingick i regering tillsammans med Ingvar Carlsson. På hans tid var det motstånd mot brobygget över Öresund som gällde. Tycks alltid vara nåt med motstånd som gäller för Centern. Lennart Dahléus var nästa ledare. Där tycks motståndet ha gällt förmågan att känna igen honom för det gjorde ingen i valet 2002. Idag är det motstånd mot sunt förnuft som tycks gälla för dagens partiledare, Maud Olofsson, lämnar det när hon åker hemifrån.
Hon har vänt på motståndet mot kärnkraften, förmodligen för att få vara med å leka med de stora pojkarna i Alliansen. I och för sej är det inget fel i att vara för kärnkraften, tycker jag, men att svänga så tyder inte på att sunt förnuft råder i ledningen för Centern. Vindflöjelstaktiken är ett säkert kort men är säkerligen nåt som oroar kärnan i väljarbasen.
________________________________________________________
Vänsterpartiet är ett parti med den typen av värderingar som en gång brukade kallas för salongssocialism, dvs folk från överklassen och övre medelklassen som skaffat sej socialt patos och nu känner sej befryndade med arbetare, något som många arbetare säkert betackar sej för. Partiledaren Lars Ohly gör verkligen skäl för detta epitet. Han är prästson och prästerskapet sågs länge av agitatorer som en del av förtryckarklassen. Han valde att bli konduktör, alltså nåt inom SJ som inte längre finns för det kallas nåt annat nu. Han och hans parti tjatar på om klasser och skillnaderna mellan dessa klasser fastän det klart framgår att några sådana klasser är en ideologisk konstruktion utan fast förankring i verkligheten. Det finns stenrika arbetare samtidigt som det finns urfattiga adelsmänniskor, som många gånger måste förtjäna sina pengar genom att stå på ett verkstadsgolv och svarva.
V förstår inte konceptet individ, det visar man klart genom att prata om klasser. Andra som kritiserar V tar gärna upp ordet kommunism och använder det emot dom. Det gör inte jag för V har aldrig förespråkat kommunism, inte ens när de hade ordet i sitt partinamn och gick ut med fanor med ordet på. Det V förespråkat och fortsätter förespråka är de facto socialistisk fascism. Alltså samma typ av kollektivism som en gång Benito Mussolini stod för. Det är min åsikt och den står jag för.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...