Hur andra bloggare som inte skriver om mode och andra trivialiteter gör när de skriver om nyheter vet jag inte, det bekymrar mej föga. Det är det som är fördelen med yttrandefrihet och demokrati. Så här brukar det i alla fall gå till jag skriver blogginlägg om nyheter: Jag söker igenom internet efter nåt att reta upp mej på, alternativt bli glad åt. Sen läser jag igenom detta en gång i förhoppningen att hitta nåt kul att skriva om. Sen skriver jag av bara fanken. Några långa essäer som när jag skriver om språk eller historia blir det sällan.
Hunnen så här långt i mitt skrivande brukar jag börja göra narr av det jag tycker är dravel, om ämnet eller artikeln är skriven på ett sånt sätt att jag tycker det är dravel. Är det inte dravel men ändock nåt jag irriterar mej på blir jag ironisk eller cynisk i mitt skrivande. Är folk klantiga och det blir rubriker av det är jag där med mina kommentarer.
Jag försöker sen hitta en slutkläm vilket är det svåraste av allt. Många gånger vill jag för mycket och då blir det bara en massa strunt. Bäst är då att bara sluta tvärt.
"Vilka fel har du svårt att överse med? - De fyra som alltid hindrar mig från att ha 13 rätt på tipset."
