Journalisters hjärta klappar för MP

Nära hälften av alla journalister vid kvälls- och dagsblaskorna visar sej alltså ha sympatier för Miljöpartiet. Andra bloggar med samma eller liknande inriktning som min uttrycker sin harm och ilska över detta faktum. Men det är egentligen föga förvånande att det är så här. Miljöpartiet är ju för vetenskapen vad SVT är för allmänbildningen, dvs ett skämt. Det konstateras i undersökningen att MP har lyckats fånga upp medelklassen. Innebär det då att folk i gemen inom medelklassen är a) intresserade av miljöpolitik?, b) oinformerade om vetenskapens verklighet?, c) är trötta på betongpolitiken hos de gamla partierna?

Det finns en möjlighet att samtliga alternativen är korrekta. Kanske inte samtidigt hos alla sympatisörer men åtminstone en del av dessa. C är det alternativ jag främst förordar här. Men är verkligen journalister speciellt bra representanter för medelklassen? Snarare är de väl, liksom alla andra yrkesgrupper, en klass eller snarare ett skrå för sej och som sådan har denna grupp en väldig maktposition i samhället, med förmåga att påverka opinionen för eller emot en viss sak. Att då MP slagit klorna i så många av de journalister som uttrycker sin politiska åsikt bevisar bara en sak: att klimatdravlet kan fortsätta beskrivas och harvas i tidningarna trots de rön som tyder på att det just bara är dravel.

Märk väl att jag skriver "de journalister som uttrycker sin politiska åsikt". De journalister som inte uttrycker sin politiska åsikt, då? Vad tycker de egentligen? Får vi veta det? Vågar de säga nåt i den kör av hjärntvättade journalister, antingen de påverkat sej själva eller förläst sej på de propagandaskrifter de matats med under sin uppväxttid som journalister?




"Svenskar är tyskar som kan prata engelska"

Språkhörnan: Dags för oss män att ta tillbaka våra namn

Hilary, Meredith, Robin, Evelyn, Marion. Alla dessa är mansnamn som stulits av kvinnor och som förknippas med kvinnor idag. Visst, Marion är lika mycket ett kvinnonamn men de andra är faktiskt mansnamn i grunden. Framför allt Meredith, Robin och Hilary som är bildade till ord i keltiska, germanska respektive grekiska språk som är maskulina. Robin är bildat som ett smeknamn till Robert, en modern form av forngermanska Hrodebert, berömt ljus som det betyder ifrån början.

Hur det kommit sej att dessa namn, som framför allt är engelska, blivit kvinnonamn vet inte jag. När man granskar namnen närmare inser man ju faktiskt det orimliga i att ge en flicka namnet Meredith, vilket är ett walesiskt namn som betyder storman eller havets herre. I många anglosaxiska länder har det alltså sen 1920-talet varit populärt att ge flickor detta namn!

Hilary är den maskulina formen medan den feminina är Hilaria. Det är en latinisering av grekiskans hilaros, glad, uppsluppen. Evelyn är från början ett efternamn, från det normandiska namnet Avila, ett germanskt efternamn som betyder önskad, önskvärd. Det har i denna sistnämnda form varit vanligare som kvinnonamn men i formen Evelyn har den fram till våra dagar varit vanligare som mansnamn. Eva kommer faktiskt från detta namn och inte från bibelns Eva som man skulle kunna tro. De som läste bibeln i början av vår tideräkning såg förstås likheten med sitt eget namn och Eva kom att växa fram och bli populärt som namn med germanska influenser från 400- och 500-talen och framåt. Dess verkliga storhetstid som namn är i vår tid.

Marion är också ett namn vars ursprung snarare står att finna i Europa än i bibeln. Det är bildat till germanska namn som har med gränsdragning och havet att göra. Det är förstås influerat av det bibliska namnet Marjam, ett arameiskt namn (inte hebreiskt faktiskt!) av egyptiskt ursprung som betyder älskad. Märk väl att Maria, Marion och Marian inte blev populära namn förrän de germanska folken började göra sej gällande i Europa.

Så nu vet ni vilka namn ni ska undvika om ni vill ge era barn engelska namn och ni får döttrar. Ge samtidigt sönerna en chans att återta sina namn.



"Vänskap är alltid ett vackert ansvar, inte en möjlighet."