20 år

Om ca tre veckor är det 20 år sen jag tog studenten. Jag gick humanistisk linje för att jag gillade, och fortfarande gillar, språk och humaniora. Det var tre år av studier och ibland väldigt tröttsamma klasskompisar. De från andra linjer var ofta mer lättillgängliga. Jag har under åren tänkt ganska mycket på gymnasiet och tiden där men de senaste tio åren har dessa minnen bleknat betydligt. Jag är inte ens säker på att jag skulle känna igen alla dom jag träffade då. Men jag är säker på att jag inte vill träffa alla heller. Jag har mitt liv nu, dom har sitt.

En del vill träffas på olika tillställningar precis som i USA, där återträffar är nåt väldigt viktigt för de som en gång gått i plugget. Det är nåt typiskt för amerikaner framför allt men inte för oss. Vi klarar oss utan såna återträffar. Så mycket amerikanska behöver inte vi bli.

Det gagnar heller ingen av oss att vi träffas nu. Enbart när vi är gamla och grå kanske jag kan tänka mej att fundera över en liten tankegång som kan leda till att vi träffas, nån gång. Så ju mindre vi ser av varandra desto bättre. Vad är det vi skulle göra när vi väl träffas? Jämföra karriärer, skriva varandra på näsan, gråta ikapp över alla missade tillfällen? Nej, då föredrar jag att bara sitta hemma och njuta av friden.

Till er som tar studenten i år, njut av livet som ni kommer att uppleva. Det blir faktiskt ett bättre liv än ni tror. Låt inte bristen på arbete göra er nedslagna. Det är en viktig erfarenhet för er.



"Fäll inte ett träd som ger dej skugga"