Yttrandefrihet

Jag har berört yttrandefrihet många gånger tidigare och kommit fram till att det är den viktigaste aspekten av demokratin. Den får inte tummas på för någons eller någontings skull. Enda gången man kan tänka sej att hålla igen ifråga om yttrandefriheten är när man är orolig över att förolämpa någon. Det är väl där gränsen går men ingen annanstans. Att yttra obehagliga saker, som inte omfattar förolämpningar, hör till rätten att yttra sej fritt.

Principen är att även självcensur är en del av yttrandefriheten, rätten att inte yttra sej. Om man inte vill höra vad någon annan har att säga kan man helt enkelt slå dövörat till. Men det man definitivt inte ska göra är att hindra andra från att säga sin mening, hur klantigt formulerad den än kan tyckas vara. Den viktigaste delen här är information. Man ska informera bort motståndet, inte förbjuda eller förhindra det.

Det är därför förslag som vill begränsa folks rätt till yttrandefrihet är så farliga. Har inte alla människor den demokratiska tanken inbyggd efter så här många år av lovsånger till demokratin? Tyvärr är det ofta från folk som säger sej stödja demokratiska tankar som dessa diktatoriska tankar kommer. Ta t ex Pär Holmgrens fascistiska uttalande för några år sen om att ställa demokratin åt sidan för att införa lagar som främjade hans syn på klimatfrågan. Oavsett vad man tycker i en viss fråga är särintressen inte viktigare än alla andra.

Det känns otryggt att se hur särintressenas advokater ofta får som de vill. Lite för ofta. Det sätter demokratin, och framför allt yttrandefriheten, ur spel när hjärtefrågor får fritt spelrum. Det är inte demokrati, det är parasitism. Det kan vi sannerligen undvara!



"Demokrati är diskussion"