 |
| Bild från Wikipedia. |
Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Det verkar som om vi har en ny sjukdom att ta med i våra böcker över syndrom, sjukdomar och annat. Det handlar om en australisk pojke, Jason Egan, vars hjärna krympte i många år tills den slutade göra det för några månader sen och man vet inte varför detta hände i så många år. Han kan varken tala, äta eller röra sej normalt som en följd av denna åkomma. Nån enstaka gång har han sagt mamma och han ler väldigt ofta, så han är medveten om sin omgivning. Detta är konstigt eftersom många andra hjärnsjukdomar gör att barnet i stort sett helt tappar kontakten med omvärlden. Hans DNA har undersökts och man letar efter den genetiska mutation som kan ha orsakat detta.
Vad det än är så hoppas jag att det är nåt som, även om det inte går att bota, går att hålla i schack. Om det är en sjukdom hittills helt okänd för vetenskapen får vi alldeles säkert ännu mer förståelse för hur våra hjärnor fungerar. Får jag föreslå att det här syndromet uppkallas efter Jason själv, som en dedikation till honom?
"Bara det att det finns glädje är en källa till glädje."
