Visar inlägg med etikett Vetenskapshörnan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vetenskapshörnan. Visa alla inlägg

fredag 13 mars 2015

Vetenskapshörnan: En måne med oceaner

Jupiters största måne Ganymedes visar sej ha oceaner under sin frusna yta. Vatten alltså som finns i flytande tillstånd ca 150 kilometer under ytan. Där ligger vattnet i ett ungefär 100 km tjockt lager direkt ovanpå en av Jupiter uppvärmd mantel innan en hårdare och tyngre inre kärna tar vid. Det är vad man kunnat få fram genom undersökningar av månen medelst rymdsonder. New Horizons, som i sommar ska nå fram till Pluto, knäppte några bra bilder av Ganymedes på sin väg ut i solsystemet.

Med Ceres hemligheter på väg att möjligen avslöjas, Pluto som får besök och Ganymedes på väg att också avslöja sina hemligheter är det inte mycket kvar av vårt solsystem som är mystiskt. Men vi vet fortfarande inte vad det är som får de yttre dvärgplaneterna att röra sej som de gör, inte heller vet vi varför Venus har en så långsam rotation kring sin egen axel. Det finns en del gåtor kvar att lösa i solsystemet. Kanske någon som läser detta inlägg kommer att lösa en eller flera av dom i framtiden?



"A bookstore is one of the only pieces of evidence we have that people are still thinking."

torsdag 21 augusti 2014

Vetenskapshörnan: Skrämmande fakta om vår matproduktion

Idag är det inte för att vara arrogant eller besserwisser som jag presenterar en massa fakta, utan för att skrämma er som jag bistår er med dessa fakta.

Mat slängs i tonvis, ett enormt slöseri som har uppbackning av byråkrater och andra paragrafryttare världen över. Det är beräknat att vi producerar mat för 26 miljarder människor varje år. Jämför med det faktum att vi är sju miljarder just nu. Så nog är vi slösaktiga alltid. Samtidigt är det beräknat att upp till 70 % av all mat som produceras i utvecklingsländerna aldrig når matbordet i dessa länder. Problemet? Bristen på kylskåp och frysanläggningar. Som tur är växer utvecklingsländernas ekonomier, sakta men säkert. Vi får helt enkelt hoppas att de inom en inte alltför avlägsen framtid kommer ikapp oss gällande lagringsproblemet.

Det klagas i högan sky på genmodifierade grödor och dito mat, men faktiskt äter vi ju alla genmodifierad mat varje dag. Termen genmodifiering syftar inte på nån typ i vit rock som tar ett prov på nån gröda för att sen behandla provet i en apparat, som sen spottar fram en massa nya preparat redo att användas i frön som sen blir till nya plantor. Nej, genmodifiering syftar på allt man gör för att på mänsklig väg förbättra plantornas växtegenskaper så det blir mer mat för oss alla. Motsvarande gäller för djuren vi vårdar. Genmodifiering innebär att människan tar på sej ansvaret att ändra evolutionen för egen vinning. För de djur och plantor vi handskas med dagligen har det inneburit att de fått det bättre.

De får skydd, de ger oss mat och i vissa fall beskyddar de oss med. Andra djur och plantor, som vi inte bryr oss om eller ogillar, har också fått det bättre på grund av oss. Det är alltså inte genmodifieringen i sej det är fel på utan det är ofta de höga priserna och patenthysterin som är de stora bovarna i dramat. De som utför den moderna genmodifieringen säljer sina produkter till så höga priser att många fattiga länder sällan har råd med de bästa utsädena. Sen har vi också patentlagstiftningen som förbjuder andra att forska vidare många gånger. Byråkraterna är även här på lagstiftarnas sida.

Sammantaget kan vi klart och tydligt säga att vi absolut inte lider någon brist på mat och det borde inte finnas svält heller. Byråkrati, vilket är ren och odestillerad ondska, sätter alltför ofta käppar i hjulet för den sortens utveckling som leder till att alla får mat idag. Men utvecklingen kommer ändå att se till att fattiga får mat, en dag. Tack vare insatser från frivilligorganisationer och enskilda människor som drivs av äkta altruism.




"If you want praise, die. If you want blame, marry."

tisdag 20 maj 2014

Vetenskapshörnan: Hur många lämnade Afrika?

Kanalen Axess är en väldigt bra kanal för oss som är intresserade av kultur, historia, naturvetenskap och reella diskussioner inom politik och ideologi, även filosofi. Härom dagen hade jag förmånen att se första delen i en miniserie om människans historia, presenterad av den eminenta dr Alice Roberts, och jag blev inte besviken. Människans långa färd har hittills varit ett rent nöje att se och uppleva. Vi får följa med till områden där de genetiska skillnaderna är som störst idag, nämligen södra Afrika, Namibia och Botswana, men också östra Afrika. Härifrån tänker man sej att folk sen rörde sej norrut för att söka sej nytt land för ca 130,000 år sen. Asien nåddes för ca 100,000 år sen. Men jag har ändå ett par frågor som jag tycker inte besvarades i programmet. Den första frågan är från ett segment som jag nog måste förklara för er som inte sett programmet.

Alice Roberts var i Israel och visade ingången till en grotta, Shkulgrottan, där tio skelett har hittats omsorgsfullt nedgrävda. Hon liksom många andra menar att eftersom dessas genom inte helt stämmer överens med dagens genuppsättning i världen så är dessa en evolutionär återvändsgränd. Men det är konstaterat att de ändå är rätt lika dagens populationer så de som begravde de tio här vid grottans ingång torde ha gått vidare i tillvaron och stötte kanske på andra hominider. De är vitt spridda dateringsmässigt, 70,000-120,000 år och de har inte riktigt samma utseende som dagens människor. Så frågan är: Vilka begravde dessa tio individer och vart tog de vägen? Roberts menar nämligen att vi alla ca sju miljarder människor som har vår härstamning numera i Europa, Asien, Australien och de båda amerikanska kontinenterna kommer ur en enda stam. Åtminstone anser hon att det är tänkbart.

Den viktigaste frågan är dock: Hur många lämnade Afrika? Underfrågorna är när och var de tog sej över till Asien. Vi måste ställa dessa frågor eftersom vi måste utgå ifrån de skillnader som ju finns mellan alla människor i världen utanför Afrika? Den skillnaden är faktiskt ganska stor. Se bara på våra utseenden och våra kroppar. Dessutom är inaveln inte så stor. Visst kan vi ha blivit av med en del inavel genom blandningen med neandertalare och denisovaner, men ändå skulle detta inte ha räckt med den enda stam Roberts tänker sej att vi alla härstammar ifrån.

Vi kanske ska börja fundera på hur stor en stam är. Från skriven historia känner vi till att stammar kunde vara flera tusen individer utspridda över flera klaner och indelade i mindre enheter, t ex byar eller mindre gårdar. Ett antal tusen människor kan jag gå med på att vi härstammar från. Än så länge är genetiken en relativt ny vetenskap så hur många det var som faktiskt lämnade Afrika kanske kan avslöjas i framtiden. När och var kanske också får sina förklaringar. Hittills har det stått mellan Bab el-Mandeb (Tårarnas port) vid infarten till Röda havet och Sinaihalvön längre norrut i samma område. När är nog svårare. Hittills visar all forskning på att vi härstammar från Afrika med början för ca 160-200,000 år sen och att vi genomgick ett genetiskt stålbad för ca 60,000 år sen.

Minst ett par tusen människor lämnade Afrika och det tog inte slut där, för genom historien har många lämnat Afrika och även återkommit och beblandat sej med varandra. Det kan således vara svårt att utröna exakt hur det gick till när vi lämnade Afrika. Dessutom har långt ifrån alla människor DNA-testats. Kanske finns det genetiska överraskningar där ute? Vi får se.



"Det är nån som kidnappar små, små barn
och torterar dom med tuggummivåld"

fredag 16 maj 2014

Vetenskapshörnan: Skelettfynd i Mexiko bidrar till vår förståelse

Ett ca 13,000 år gammalt skelett efter en ung kvinna bidrar till att både förenkla och komplicera bilden av hur och när ursprungsbefolkningen på de amerikanska kontinenterna kom dit. Det visar sej att hon är släkt med de allra flesta av de båda kontinenternas befolkning, även om hennes utseende är annorlunda mot många av dagens ursprungsbefolkning. Hennes haplogrupp är D1, vilket är den dominerande haplogruppen i Amerika. Men hennes ansiktsform, hennes ansikte är avlångt, liknar dock mer andra från samma tid, vilket kan bero på att detta utseende "odlats" bort vid möte med andra folkslag.

Mer historia, i Egypten verkar det som om man blötte ner sanden med vatten när man släpade tunga stenar genom öknen till sina tempel och pyramider. Vid experiment har det nämligen visat sej att friktionen minskade när man hällde lite vatten framför släden med stenen. Man har fått mer hjälp, i form av en 4000 år gammal väggmålning som visar hur man drar en sten genom öknen och mycket riktigt står det en kille längst fram på släden och det ser ut som om han häller vatten på marken för att minska på friktionen. Det finns mycket om våra förfäder som vi ännu håller på att lära oss. Kanske var det så här man gjorde vid byggandet av pyramiderna också?



"Hon är uppvuxen i det här huset"

fredag 2 maj 2014

Vetenskapshörnan: Kort om ögonen

Ögonen är ingången till en människas själ, säger klyschan. Men det ligger en speciell sanning i detta uttryck. Ögonen är verkligen ingångar. De tar in ljuset och det ljuset träffar och via nervbanor tolkar sen hjärnan synintrycken till det vi ser framför oss. Skulle ögonen vara en digitalkamera skulle de motsvara över 500 megapixlar. Dock går väldigt mycket bort i omvandlingen i såväl glaskroppen som på vägen till hjärnan, så det som återstår motsvarar mellan 5-15 megapixlar. Men det är tillräckligt för att klara oss genom dagen, och vi har tillräckligt bra syn att kunna röra oss nattetid i halvdunkel.

De mänskliga ögonen kan fokusera på saker som befinner sej många hundra meter bort. På den punkten är det i stort sett bara örnar och gamar som slår oss. Vi har för övrigt en fördel framför dessa fåglar. Vår syn tillåter oss att se det som försöker gömma sej utan att använda delar av det ultravioletta spektrumet, som många fåglar gör. Det är vårt stereoseende som gör det.Två ögon som tittar gemensamt på en sak överträffar många gånger en sidovision som de flesta fåglar har. Det är bara ugglorna som har samma sorts synfält vi har.
Ögats anatomi. Bild från Capio Medocular
Det ska påpekas att det vi ser är uppochnervänt i ögonen. Det är hjärnan som vänder det rätt sen. Det har med kroppens position och vårt balanssinne i örat att göra. Hänger vi upp och ner vet hjärnan om det och kompenserar enbart för detta i sån mån att balansen blir korrigerad, men skulle vi ta på oss glasögon som gör att vår vision blir helt omkastad blir hjärnan först desorienterad, men efter ett tag vänder den på synintrycket så att vi ser rättvänt i alla fall. Ta av dessa glasögon och hjärnan tvingas vända på synen igen.

Vår hjärna står faktiskt för mycket av korrigeringen av vår syn. Om du tittar rakt fram så märker du kanske inte att det som vi inte tittar på egentligen inte finns i vårt synfält. Det är hjärnan som fyller i minnesbilden av det ögonen tittade på innan vi tittade rakt fram. Om du åker väldigt snabbt, t ex längst bak i ett tåg eller tittar ut från en bil, och stirrar rakt framför dej kommer du att märka att ibland "försvinner" delar av bilden. Det är när hjärnan inte hinner med att fylla i minnesbilderna omkring det du huvudsakligen tittar på. Detta kallas den blinda fläcken eller papillen, vilket är ett område i ögat som inte tar in nåt synintryck eftersom det är själva sambandscentralen till synnerverna.

Det finns mycket mer om ögonen än jag tänker ta upp här och nu. Jag ville bara dela med mej av det jag lärt mej genom åren. Kan du mer kan du alltid skriva en kommentar.



"Why don't you come to your senses?"

onsdag 19 mars 2014

Vetenskapshörnan: Vem trodde att människan var snäll?

Vi människor är en del av naturen, vi skapar vår egen lilla nisch för oss själva (vi låter andra djur och plantor dela vårt utrymme, på gott och ont) och vi följer i stort sett den plan våra förfäder också följde. Det är förstås samma plan som allt levande följt ända sen livet uppkom, nämligen att överleva till varje pris. Men allt levande respekterar samtidigt allt annat levande. Det är inte alltid som vi konkurrerar med varandra, utan vi samarbetar och ger utrymme åt andra att frodas och överleva. Människan inte minst. Vi har ofta haft råd att slänga åt vargar och rävar ett ben eller så.

Snacket dock om att människan som art skulle vara snäll kan vi dock avfärda direkt. Vi vill överleva först och främst, ibland är vi tanklösa nog att göra det på andra arters bekostnad. Men det är vi inte ensamma om. Alla arter är beredda att överleva på andra arters bekostnad. Det är precis vad människan gjorde på Nya Zeeland när föregångarna till dagens maorier kom dit för ca 800 år sen. I den länkade artikeln talas det om myten om de fredliga naturfolken som lever i samklang med naturen och allt dess liv. Den myten är just det, en myt.

Det finns inga naturfolk som är snälla mot naturen. Det finns däremot fullt normala människor som gör allt för att överleva. Precis som det alltid har varit. Som alltid när överlevnadsinstinkten slår till slår även tanklösheten till. Den blir ibland kvar även efter det att överlevnaden inte längre är den viktigaste delen av en arts liv. Så vem trodde att människan var en snäll art som levde utanför naturlagarna? Allt vi gör och har gjort är helt i enlighet med den mest grundläggande av alla naturlagar: att överleva till varje pris.



"You never lose by loving. You always lose by holding back."

lördag 15 mars 2014

Vetenskapshörnan: Ironiskt om global uppvärmning

En föreläsning om människans eventuella påverkan på klimatet fick ställas in sen Al Gore-effekten slog till igen, i form av en totalt oväntad snöstorm. Det är nästan som om naturen räcker långfingret åt alla klimatalarmister ibland. Men måste även vi realister drabbas också? Igår morse var det vår, lite disigt kanske men relativt varmt och gott ändå, men på kvällen slog det om och vintern kom tillbaka!

Så här såg det ut igår kväll:
 Så här ser det ut idag från mitt fönster:




"I'll stay as long as you don't push me away."

söndag 12 januari 2014

Vetenskapshörnan: Ny teori om pyramidernas konstruktion

En ingenjör, Peter James, har lanserat en ny teori om hur de stora pyramiderna i Egypten byggdes. Han menar att de fylldes med stenskärvor som sen ramades in av de stora stenblocken vi ser utanpå och inuti i den stora gravkammaren inne i framför Khufus (Cheops) pyramid. Helt fel låter det inte och det enda man behöver göra nu är att bevisa denna tankegång. Frågan är om dagens radarteknik är tillräckligt utvecklad för att kunna tränga igenom de lager av sten som pyramiderna är byggda. Vi får nog vänta på framtida tekniker att bli utvecklade. Vi får helt enkelt se.
Chefrens pyramid med sfinxen i förgrunden. Sfinxen lär för övrigt vara byggd under Chefrens tid som en hyllning till honom.



"I'm Thor, but not complaining"

måndag 6 januari 2014

Vetenskapshörnan: Varför är så få intresserade av att bli NO-lärare?

Det rapporteras om en stor, för att inte säga katastrofal, brist på NO-lärare. Hur kommer det sej, kan man fråga? Ett delsvar är förstås att lönen inte alltid är vad man skulle kunna önska sej. Jag vet inte vad en lärare kan förvänta sej i ingångslön runtom i landet, men den är säkert inte skälig i jämförelse med det arbete man förväntas lägga ner. Ett annat delsvar är att det inte ger speciellt mycket prestige i dagens samhälle att vara lärare. Det är stressande, pressande och verkar vara mer eller mindre på väg att bli ett lågstatusarbete.

Samhällets syn på lärande och lärare verkar också ha ändrats. Lärande ses inte som en garant för vidareutveckling i samhället, vilket är ironiskt med tanke på att allt ju satsats på att göra skolan till en plats för alla, även efter grundskolans slut. Det är kanske fel på de kurser och program i lärande man ger på högskolorna till blivande lärare? Läraren är samtidigt inte den stöttepelaren i samhället man kan hoppas på ska göra eleven till en integrerad del i samhället. En lärare är snarare nåt som ska hålla barnen i schack. Lärandet är bara en bonus.

Jag ser den kommunala överhögheten över skolorna som en av de största orsakerna till problemet. Många kommunalpolitiker vet inte hur en skola fungerar och minns bara vagt hur det var när de själva gick i skolan, vilket inte är någon hjälp alls. Med kommunalt styre blir skolorna mer en industri utan vare sej själ eller framåtanda. Det blir en samlingsplats där lärande kommer i andra hand för den stora massan. Den främjar likriktning och utsuddande av den individuella identiteten till förmån för en grå massa som inte får sticka ut. De som först tröttnar är de som vill just sticka ut på ett eller annat vis. Jag kan tänka mej att de inte får tillräcklig respons för det dom vill göra och då hoppar de av eller gör allt för att störa undervisningen.

Sen har förstås media en del i skulden för problemet. Journalister letar fel överallt och finner såna, även där de antingen inte finns eller överdriver befintliga fel för att kunna sälja lösnummer. Vilken del av skulden har då vetenskapsvärlden på universiteten? De borde ha kunnat ta chansen att sälja in sej på skolorna men har de gjort det? Det är ju trots allt från universitetsvärlden alla lärare kommer. Alla får vi nog känna på slängen av sleven, för vi har alla bidragit till att skolan är som den är. Men framför allt borde vetenskapsvärlden ha gjort mer för att göra eleverna intresserade av vetenskap, och i slutändan fått de studerande intresserade av att lära ut vetenskap till elever. De kallas eldsjälar i ett inlägg till DN.

Det som krävs är att lärarnas prestige och ställning i samhället höjs igen, lönen höjs likaså samt att vi slutar ser på eleverna som en grå massa som ska ta in information utan att få nåt igen. Det som också krävs är att de som vill ha kvar skolan inom den kommunala överhögheten förlorar den politiska makten. Ingen vinner på att skolan är en kommunal angelägenhet, snarare blir vi alla förlorare. Gör skolan statlig igen, ge fri- och privatskolor bättre möjligheter att verka vid sidan om den ordinära skolan och ge alla involverade chansen att bli nåt som individer.



"I have never let my schooling interfere with my education."

tisdag 10 december 2013

Vetenskapshörnan: Kallaste temperaturen uppmätt på jorden

Ett område med sprucken is mitt uppe på den antarktiska isskölden ledde forskare till att börja undersöka hur det kom sej att isen sprack som den gjorde, långt från all rörelse. Man vet sen tidigare att områden med långvarig och torr kyla ofta får såna här sprickor i marken så de började undra vilken sorts temperaturer som rådde här. Platsen ifråga, Valkyriedomen vid det område i Antarktis som kallas Dronning Maud Land, är känd sen länge för att vara väldigt kall.

Resultatet blev häpnadsväckande. -94,7 grader uppmättes år 2010 med satelliten POES (Polar Orbiting Environmental Satellite) som hade sensorn Landsat 8 ombord. Satellitmätningar hade utförts över Antarktis under en tioårsperiod från 2003 till i år 2013 och hade väl från början inte som mål att söka efter det kallaste området på jorden, men i och med att man började fundera på hur kallt det var här tog man fram data för detta ändamål.

Det tidigare rekordet låg på -89 och uppmättes med termometer av ryssarna vid sin forskningsstation Vostok 1983. Vid dessa temperaturer är det direkt livsfarligt att vistas ute för lungorna tar ganska snabbt skada av den torra kalla luften som suger ut fukten ur kroppen på en. Det känns redan vid -20 om luften är torr hur den liksom suger fukten ur lungorna på en, vilket kan förklara varför vissa människor har dött av köld när de vistats för länge ute trots att de varit fullt påpälsade.

Jag tror inte 42 kr litern för bensin kommer att göra vare sej från eller till vad gäller kylan i Antarktis, eller nån annanstans för den delen. Kyla är kyla, vad som än händer med våra bränslen. De som tror att en höjning av bensinpriset skulle ändra klimatet verkar leva i en fantasivärld utan dess like. Bättre då att tro på de fakta man får från satelliter som säger oss att det nya köldrekordet är på -94,7.




"Nothing burns like the cold"

tisdag 3 december 2013

Vetenskapshörnan: Karin Bojs har faktiskt rätt!

Jag, och många med mej, brukar sällan hålla med Karin Bojs i allt hon skriver för DN, men nu har hon fått till en ordentlig pärla som är svår att kritisera rakt av. Det handlar om DNA-tester, som enligt Bojs riskerar att bli big business om vi inte ser upp. Visst skriker hon högt, högre faktiskt än i klimatfrågan, men det är viktigt att vi skapar en form av etiska regler kring DNA-test. Den DNA vi bär omkring på är unik för oss själva, även om vi delar det allra mesta av den med våra närmaste släktingar, och våra släktingars släktingar osv.

Det verkar dock som att en del företag som gör testerna åt en vill kunna använda ens DNA till annat än bara att kolla ens ursprung och eventuella sjukdomsanlag. Kanske vill de använda DNA till att ta patent på diverse mediciner, utan att vi som bidragit med arvsanlagen får en enda krona för besväret. Kommer detta verkligen kunna gå? Vi får hoppas att vi får behålla våra arvsanlag i fred.



"-Are you a duck?
-No.
-Well then, cluck you!"

torsdag 31 oktober 2013

Vetenskapshörnan: Könens olika poser

Det här inlägget innehåller en massa påståenden om anatomi och genus, och vid ett första ögonkast kan läsaren nog undra varför jag väljer att sätta beteckningen Vetenskapshörnan framför en rubrik som handlar om de kön vi människor har och vilka poser (det ska uttalas med ett långt Å och inget annat!) vi har, men det är ganska enkelt. Vetenskap handlar om påståenden som ska bevisas. De måste bevisas, och på vägen till eventuell bevisning måste man ha teorier och hypoteser som man slänger ur sej.

Saken är den att jag i mitt jobb skannar in gamla foton som sen ska presenteras i nån digital form för intresserade. Ett av dessa foton innehåller ett klassfoto från 1945 med en massa ungar och deras lärare. Det intressanta är att redan där, när barnen är unga, ser man en mycket subtil skillnad mellan könen, en inbyggd sådan. Nämligen hur man står. Pojkarna är mest olika varandra. En del är blyga inför kameran och försöker göra sej så små de bara kan. Andra stramar upp sej och ser så malliga ut som möjligt. De vill förmodligen imponera på flickorna men samtidigt vill de visa för sej själva att de är nåt. Flickorna däremot gör allt för att likna varandra, och utkonkurrera varandra.

De använder då poserna som vapen. En del står närmast i givakt, som pojkarna gör, medan andra antar den där sortens pose som senare ska förfinas av vuxna kvinnor, i en del fall görs de om till närmast överdrift av de som kallas fotomodeller. Såna här poser är urgamla och mer eller mindre medfödda. Det är inget som vi medvetet har arbetat fram i vår tid. Män tycker de poserna är attraherande, och de ska dom vara också eftersom de ju är kvinnors sätt att visa sej starka gentemot andra kvinnor. Likadant är det med mäns poser. Vi försöker visa oss starka inför kvinnor, antingen fysiskt eller mentalt. Oavsett vilket sätt vi är starka på så använder vi poser för att visa dessa styrkor.

Hela poängen med detta inlägg är att vi människor inte föds som tomma kärl, redo att fyllas med information och erfarenheter. Det är inte så lätt som många naiva människor, som för övrigt dristar sej att kalla sej forskare, anser. Vi har en massa nedärvt som vi borde ta fasta på, inte förneka i den moderna genusforskningens namn, den som menar att allt viktigt som skiljer kvinnor och män är av socialt ursprung. Det biologiska skjuts åt sidan till förmån för den sociala biten. Detta utan att dessa "forskare" är medvetna om det sociala har utvecklats UR biologin.

Någon konkurrens mellan kvinnor och män har historiskt sett aldrig funnits. Visst har kvinnor varit nedtryckta, men det beror på det samhälle som vuxit fram där vissa män har skaffat sej fördelar, inte bara på kvinnors bekostnad utan även andra mäns. Men det finns ingen egentlig konkurrenssituation mellan könen. Mellan individer däremot finns en konkurrenssituation och det är där som problemen har vuxit ut till det vi ser idag.

Vi för oss olika på grund av vår biologi och vi har skapat vårt samhälle utifrån de ramar biologin har gett oss. Vi konkurrerar som individer och mellan kvinna/kvinna och man/man, inte mellan könen. Kampen mellan könen existerar inte, annat än för de som tänder på att se en kvinna och en man slåss. Könskampen är en illusion som upprätthålls av de som älskar kollektivism och struntar i individen och biologin.




"To err is human, to purr is feline"

måndag 14 oktober 2013

Vetenskapshörnan: Planeter som förstörts

Så här tänker sej en konstnär att det ser ut kring den asteroid man nyligen hittat genom observationer av GD 61. Bild från University of Cambridge.
Rester av vad som verkar vara en planet, en asteroid faktiskt, ca 150 ljusår från oss har hittats. Expressen återger en brittisk artikel om stjärnan GD 61, som från vår horisont ligger i konstellationen Perseus, som verkar ha fått sitt planetsystem förstört av en supernova som träffat det, eller att stjärnan själv, som nu är en vit dvärg, ska ha förstört den planet man hittat nyligen som nu är en eller flera asteroider under sin röda jätte-fas.

Det kan finnas fler såna förstörda planetsystem där ute, detta med tanke på att det finns så många vita dvärgar, den första upptäcktes redan av William Herschel i slutet av 1700-talet, och sen dess har flera tusen hittats. I nuläget känner vi till ca 9000 vita dvärgar. Det är så här det kan sluta för jorden i framtiden så sätt igång med att skapa rymdfarkoster, mina damer och herrar!



"Stuart needs "space" and "time," as if this were physics and not a human relationship."

onsdag 11 september 2013

Vetenskapshörnan: Istidens slut tog död på mammutarna

 Min mamma, som har ett förflutet inom sjukvården, brukar säga om rön inom medicinsk forskning att det visste hon sen länge eftersom hon hade kontakt med läkare som visste sånt. Nu är det min tur att säga att "det visste jag redan". Det handlar om att mammutarna dog ut pga istidens slut och en övergång till varmare väder. Människans påverkan på bestånden var högst marginell eftersom mammutarna skulle komma att överleva fram till för ca 4000 år sen i Sibiriens absoluta vildmarker. Men deras saga var all då vädret blev ännu varmare vilket gjorde att Sibirien fick riktigt varma somrar.

Det är lätt att tro att människan skulle vara orsaken till mammutens utrotande men varför dog inte de andra elefantarterna samtidigt eftersom vi jagat dom samtidigt? Så, nej mammuten föll offer för sin egen anpassning. De var så väl anpassade till ett liv på tundran med isen i norr och skogarna i söder att ett varmare klimat med andra djur som konkurrerade om födan, och det på ett bättre sätt, blev deras död. Synd faktiskt för det hade varit kul att se dom nu.

En sak har jag undrat över alla dessa år. Ordet mammut är kommet via ryskans mammot eller mamont, från ett finsk-ugriskt språk där ordet mam betyder jord. Man trodde att det var ett enormt jordbökande djur. Det var först sen när man såg likheterna med elefanter som man förstod sammanhanget. Men i Europa måste man ju ha haft ett ord för detta djur under den tid som det levde där. Det ordet borde ha överlevt på nåt vis men hur och vad för företeelse har denna beteckning idag? Det vore nåt att forska i.

En sista fråga: när dog papputarna ut?



"Mor i fara, far i Mora"

fredag 16 augusti 2013

Vetenskapshörnan: Koldioxidens roll för atmosfären

Pehr Björnbom ger en bra genomgång av hur koldioxiden fungerar i atmosfären och går samtidigt igenom de olika misstag många ofta gör när de ska beskriva dess påverkan på temperaturen. Läsvärt och informativt för alla som vill veta mer om hur koldioxiden fungerar. Koldioxid är nämligen en restprodukt av förbränning som under sin tid i atmosfären genom sin växthuseffekt får atmosfären att fungera som en termostat. Det cirkulerar många moderna myter kring denna spårgas, som det finns 400 miljondelar av i atmosfären. Tur att det finns såna experter som Pehr som kan visa oss rätt.
Ingen riskerar att brinna upp på grund av koldioxid. Snarare är det syret som är boven i det dramat. Bild från Andas Lugnt.



"Don't forget - I'm just a girl, standing in front of a boy, asking him to love her."

tisdag 23 juli 2013

Vetenskapshörnan: Den blå punkten i fjärran

20 juni skrev jag om förberedelserna inför fotot som togs av Cassini mot vår planet från Saturnus. Nu har fotot gjorts offentligt av NASA och vilket underbart foto! Titta på ringarna och se sen den lilla punkten under dom. Där bor vi, alla vi sju miljarder människor samt alla andra djur, plantor och allt annat levande.

Den här bilden hade Carl Sagan verkligen gillat. Han hade rätt. Man blir verkligen spirituell av att se sånt här.



"Science is not only compatible with spirituality; it is a profound source of spirituality."

lördag 20 juli 2013

Vetenskapshörnan: Guld kommer från gammaexplosioner

Guld kommer från rymden, det vet väl alla nu. Nu vet forskare också att guld inte kan bildas i stjärnor, inte ens de största och mest våldsamma stjärnorna. Gränsen för vad super- och hypernovor kan skapa är järn. Sen är grundämnena för tunga rent atommässigt. Guld och andra ämnen kan bara bildas i så kallade gammastrålningsexplosioner (Gamma Ray bursts på engelska), vilka ofta är resultatet av kollisionen mellan två neutronstjärnor.

Så det guld som delas ut till atleter, stjäls från butiker eller glöms bort i gamla bankvalv kommer från urgamla explosioner i rymden. Det bildas hela tiden nytt så om vi kommer ut i rymden på allvar nån dag är det bara att plocka för sej, såvida inte nån annan civilisation redan har mutat in området.




"Gold is the corpse of value..."

söndag 7 juli 2013

Vetenskapshörnan: ET phone home

Kanske ser utomjordiska rymdskepp ut så här. Bild från Magnusjonasson.com
 För en tid sen gjorde sej britterna av med hemligstämpeln på allt material rörande UFOn. Men det verkar som om man inte riktigt kan släppa tanken på det här med möjligheten att det finns intelligent liv där ute i rymden för nu ska ett nätverk av forskare och institutioner börja söka efter signaler från rymden. Vad förväntar de sej att finna där ute som andra inte redan har misslyckats med att finna?

Vad som än finns där ute tror jag inte att de kommer att hittas under vår livstid. Men vi kan alltid hoppas!



"In very different ways, the possibility that the universe is teeming with life, and the opposite possibility that we are totally alone, are equally exciting. Either way, the urge to know more about the universe seems to me irresistible, and I cannot imagine that anybody of truly poetic sensibility could disagree."

tisdag 2 juli 2013

Vetenskapshörnan: Nattlysande moln

Nattlysande moln är en typ av moln som befinner sej på så höga altituder i atmosfären att dess kristaller belyses av solen var de än är. De befinner sej på 76-85 km höjd, alltså ovanför såväl troposfären (den del av atmosfären vi lever i) som stratosfären (den lugna delen ovanför). Hur de fungerar är inte helt känt. Jag tycker det verkar konstigt att de inte är kända före 1885. Nog har väl folk kollat upp mot himlen förr?
Nattlysande moln. Från mitt eget arkiv, taget med en kompaktkamera.    



Inte alla moln i den här bilden är äkta nattlysande moln. De mörkare liknar nattlysande moln men är upplysta nattetid av ljus från olika ljuskällor.



"A room without books is like a body without a soul."

onsdag 29 maj 2013

Vetenskapshörnan: Spöken i maskineriet?

I höstas basunerades det ut att vår närmaste granne bland stjärnorna, Alfa Centauri B, hade en planet som cirklade runt sej men nu verkar det som om tvivel kring denna planets existens har uppstått sen tyska forskare inte kunnat hitta planeten där den borde vara. Har man sett spöken eller beräknat fel på planetens bana?
Några exoplaneter i jämförelse med Jupiter och vår planet. Bild från Anne´s Astronomy News.
Han som sade sej ha upptäckt planeten hade utfört flera hundra observationer. Det kanske vore på sin plats att fler gör observationer av stjärnan ifråga. Vem vet, kanske man hittar fler planeter, eller en planet som kan verifieras?



"Red meat is not bad for you.  Now blue-green meat, that’s bad for you!"

Populära inlägg