Vem vill göra karriär?

Forskare säger sej ha kommit fram till att småflickor som leker med barbiedockor inte ser sej själva som karriärister när de blir vuxna. Det får SVD till att "Barbie krossar flickors yrkesdrömmar". Själva gör forskarna konklusionen att det är dockans överdrivna former som gör att barnen inte ser sej själva i de yrken Barbie har lanserats inom genom åren. Det kan inte vara så att Mattel, som tillverkar och säljer dockorna, har gått på myten om att alla kvinnor vill och måste göra karriär? Inte alla, vare sej de är kvinnor eller män, vill göra karriär, som det kallas. De flesta vill bara jobba på och vara med i strömmen så gott det går.

Denna myten har förstås kultiverats av de som falskeligen kallar sej feminister och har sen använts av psykopatiska opportunister som till varje pris vill göra alla, oavsett kön, till uttröttade och överarbetade vrak som inte klarar av att leva så länge att de förmår att njuta frukterna av sitt slit på ålderns höst. Samma cyniker som en gång i tiden räknade ut i den tidens Preussen att medellivslängden för en arbetande preussare var 66-70 år. Så man satte pensionsåldern till 70 år - för att kunna spara pengar. Den synen är alltså på väg tillbaka. Inte undra på att småflickorna inte vill göra karriär inom de yrken som Barbie har. Den gör ju bara henne sjuk...




"Row row row yer boat, gently down the stream
Belts off, trousers down, isn't life a scream."

Ironiskt så det förslår!

Ett australiskt forskningsfartyg ute för att undersöka den så kallade mänskligt inducerade globala uppvärmningen har fastnat i isen runt Antarktis. Man är ute efter att återupprepa de undersökningar som genomfördes för hundra år sen i dessa farvatten, för att se om det finns några fog för de teorier och tankar som förts fram kring att människan orsakar förändringar i vädermönstren på lång sikt. Vi får hoppas att de kommer loss snart. Det vore hemskt om de skulle falla offer för denna teori, vare sej den är fel eller rätt.

Men det är dags att ta det isigt med dessa teorier kring mänsklighetens eventuella påverkan på vädret och klimatet. Problemen med tjuvjakten, miljögifter och nedhuggningen av skogarna på platser i världen är mycket viktigare att ta itu med än hur vädermönstren utvecklas de närmaste 100 åren. Vilken väg vädret än tar så kan vi inget göra. Det är bara att hänga med, precis som vi hänger med i vår planets rörelse runt solen.

Men åter till ironin. Man envisas med denna klimatfråga och ger svaren redan innan de rätta frågorna ställts. Ett av svaren är de så kallade utsläppsrätterna som bevisligen aldrig fungerat, annat än för de som vill tjäna pengar på att förlänga den ekonomiska krisen. Det är som med det där elaka som sägs om konsulter; om du inte är en del av lösningen så finns det pengar att tjäna på att förlänga problemet.



"Giving money and power to government is like giving whiskey and car keys to teenage boys"

Vetenskapshörnan: Karin Bojs har faktiskt rätt!

Jag, och många med mej, brukar sällan hålla med Karin Bojs i allt hon skriver för DN, men nu har hon fått till en ordentlig pärla som är svår att kritisera rakt av. Det handlar om DNA-tester, som enligt Bojs riskerar att bli big business om vi inte ser upp. Visst skriker hon högt, högre faktiskt än i klimatfrågan, men det är viktigt att vi skapar en form av etiska regler kring DNA-test. Den DNA vi bär omkring på är unik för oss själva, även om vi delar det allra mesta av den med våra närmaste släktingar, och våra släktingars släktingar osv.

Det verkar dock som att en del företag som gör testerna åt en vill kunna använda ens DNA till annat än bara att kolla ens ursprung och eventuella sjukdomsanlag. Kanske vill de använda DNA till att ta patent på diverse mediciner, utan att vi som bidragit med arvsanlagen får en enda krona för besväret. Kommer detta verkligen kunna gå? Vi får hoppas att vi får behålla våra arvsanlag i fred.



"-Are you a duck?
-No.
-Well then, cluck you!"

Historiehörnan: Pelargången i Gamla Uppsala ett mysterium för alla

Här finns pelargången av trä, och man har även satt ut var andra liknande fynd från samma tid finns. Bild från Google Maps och grafik av Maria Westholm, presenterad i DN.

Längs med E4 i Gamla Uppsala har resterna av en pelargång i trä uppdagats vid arkeologiska undersökningar inför ombyggnaden av Ostkustbanans nya järnvägstunnel. Denna konstruktion verkar vara från 400-talet, alltså äldre än de tre stora högarna som finns i närheten. Man vet inte vad detta har varit för något, men av dess konstruktion och riktning att döma verkar det som om det är riktat mot Ekoln, den sjö söder om Uppsala som vid den här tiden var en vik till Mälaren. Det kanske var så att sjön gick ända upp till strax söder om den ås där man hittat hål efter fler pelare, åtminstone möjligen en arm som kunde användas för såväl handel som kultändamål.

Det här är ett område som varit ett centrum för kultceremonier och handel länge, framför allt eftersom mycket av handeln från det rike som en gång omfattade Hälsingland, Medelpad och möjligtvis Jämtland med Nidaros (Trondheim för dom som inte känner till den stadens gamla namn) till resten av Europa gick härigenom är det kanske inte så konstigt ifall de som kontrollerade trakten blev rika. Gravarna från den här tiden vittnar om starka kvinnor och stolta män, traditionerna talar om de så kallade Disatingen, som finns belagda åtminstone från medeltiden.

Det här riket verkar sen ha tappat i betydelse eller omstrukturerats för stolparna har tagits bort och glömts bort av de efterkommande. Nya riken har sprungit upp och allt detta var helt bortglömt när Sverige blev ett enhetligt rike på 1200-talet, till en början med Uppsala med omnejd i periferin. Att man fått ärkebiskopen hit säger mer om politiken inom kyrkan än om den världsliga makten. Man ville skapa ett brohuvud för en framtida missionsverksamhet i norr, förmodligen för att förhindra att den östliga ortodoxa kristendomen hann dit först.

Vi får anledning att återkomma till dessa pelare som närmast spikrakt verkar peka mot sjön. En liknande processionsväg har man hittat utanför Trelleborg, längsmed E6, men den är från skarven mellan yngre Stenåldern och Bronsåldern. I Danmark finns också liknande vägar. Kanske de kan kasta ljus över pelargången i Uppsala? Synd att folket i trakten glömt bort sin egen historia, men det ska vi klandra tusen år av kristendom för. Prästerna lärde ut att den forna tidens människor bara var elaka och dumma hedningar. Det lilla som sipprat fram ger oss bara glimtar.

Jag är tämligen säker på att detta inte har med det egentliga Sveriges historia att göra, det rikets ursprung finns längre åt sydväst, men det är inte desto mindre spåren av ett stort och mäktigt rike som spelade en stor roll när det vi idag kallar Sverige kom till. Detta folkvandringstida rikes ättlingar gjorde nämligen så att Sveriges centrum försköts till Mälardalen, bort från västsidan. Men det är en annan historia...

Uppdatering: En minst lika spännande upptäckt har gjorts i Västergötland. En så kallad Motte-and-Bailey-borg har grävts fram i Hökerum. Det verkar inte ha fått samma uppmärksamhet på riksplanet, av skäl som är väldigt naturliga.


"If you don't know history, then you don't know anything. You are a leaf that doesn't know it is part of a tree."

Lite mer om peer review

För ett antal inlägg sen skrev jag om peer review och dess olika principer. Jag kom nu på en sak till rörande forskare och deras önskan att bli publicerade. Många gånger går de in så mycket för ett enda arbete som de vill ha publicerat att forskningen kring detta arbete blir lidande. Det blir viktigare att bevisa sin ståndpunkt, sin tes, än att verkligheten skildras. Jag vet, det låter som en paradox, men de fyller sitt arbete med så fina formuleringar för att dölja sina tillkortakommanden att de som ska recensera detta arbete bara ser dessa och kanske inte ser att själva forskningen kan vara dålig.

För en noggrann granskare ser det ofta ut så här när en forskare vill bevisa sin hypotes. Teckning av Sidney Harris.

Så nästa gång du stöter på sentensen peer review tänk då på att systemet är bara så bra som ett vetenskapligt arbete och de som ska recensera det är. Ett vetenskapligt verk, skrivet av en människa och närmast godtyckligt gås igenom av en grupp andra människor, kan omöjligt vara bra hela tiden.


"If more of us valued food and cheer and song above hoarded gold, it would be a merrier world."

Detta är INTE demokrati!

Igår skrev jag om problem med demokratin och vad som borde göras ifall vårt samhälle som vi känner det nu skulle fallera. Idag visar det sej att en forskare vid KTH har skrivit en avhandling som vill störta vår ekonomi och vårt samhälle i grunden och införa en sorts styrekonomi av samma typ som amishfolket i USA.

Karin Bradley heter hon och hon kallar avhandlingen ”Just environments – politicising sustainable urban development” (Rättvis miljö – att politisera hållbar urban utveckling), vilket handlar om att hon vill göra en utopi till realitet. Utopin i det här sammanhanget är att skapa ett nytt sorts samhälle där lokala grupper gör allt tillsammans och allt ska kunna användas på nytt.

Tanken i sej är god för den som vill arbeta så här enbart men problemet för Bradley och hennes kompisar är att vi redan nu kan göra så här - om vi vill. Vi behöver inga docenter, professorer och lektorer som talar om för oss i avhandlingar vilken ekonomi vi ska ha. Sånt där kan man inte tvinga fram. Det växer fram av sej självt beroende på omständigheterna och förutsättningarna i naturen.

Naturligtvis bakar Bradley in klimatdravlet i sitt arbete. Det går ju inte att skriva en avhandling om framtiden utan att ta upp det som vissa forskare gillar allra mest, klimatfrågan. Beräkningar för hur samhället kan komma att se ut i framtiden kan inte ersätta verkligheten och jag anser att vi människor bara kan, och bör, planera för den framtid vi har på marken. Vad som sker i luften och i haven kan vi bara se på när det händer. Vi är åskådare till de händelserna, inget annat. Vi deltar men har inte huvudrollen.

Karin Bradleys och andras åsikter om samhällsutvecklingen verkar bottna i ett förakt för det moderna väst, det samhälle våra föregångare kämpade för att bygga upp, tillsammans vill jag tillägga(!), under flera sekler vilket lett till vårt moderna samhälle av idag. Det ska vi inte förakta, det ska vi bygga vidare på. I en inte alltför otänkbar framtid kommer våra miljö- och naturproblem att lösas av forskare och innovatörer. Så de som tycker vårt samhälle är dåligt, bör se denna video istället genom att klicka på texten nedanför bilden som föreställer skribenten Howard Bloom:

Howard Bloom.

"The World is my country, all mankind are my brethren, and to do good is my religion."

Varför kvinnor lever längre än män

DN går ut med en i sammanhanget liten anspråkslös artikel idag om att japanska forskare anser sej ha hittat orsaken till att kvinnor lever längre än män. De har analyserat immunförsvaret hos de båda könen och funnit att immunförsvaret bryts ner snabbare hos män än hos kvinnor. Det skulle alltså vara orsaken till att män i genomsnitt lever några år kortare än kvinnor.

Men ingenstans i artikeln ser jag varför kvinnor lever längre än män. Jag ser en delorsak som bidrar till kortare liv men ingen direkt huvudorsak. Varför lever kvinnor längre än män? Varför bryts immunförsvaret ner snabbare hos män än hos kvinnor? Jo, för att män utsätts för fler biologiska påfrestningar än kvinnor. Vi män jobbar i högre grad bland farliga ämnen och på farliga platser där bakterier, kemikalier och annat som påverkar våra kroppar finns.

Sen verkar dessa forskare ha glömt bort en faktor i sammanhanget, nämligen att fler män dör i våldsamheter än kvinnor vilket drar ner genomsnittslivslängden betydligt. Inget immunförsvar i världen kan återställa en från en sönderskjuten torso eller ett bortsprängt huvud. Det drabbar män oftare än kvinnor. Förvånansvärt enögd artikel faktiskt, men så är det ofta i dagens rapportering från forskningens värld. Tur att det finns alternativa källor till vetande om forskning.


"Låt naturen ha sin gång - den vet bäst själv"

Peer Review

Jag minns en rolig episod från min universitetstid i Lund. Det var presentation av en B-uppsats om ett hungerupplopp i Jönköping på 1800-talet vilken ledde till en muntlig tennismatch mellan opponenten och respondenten. Vår kursledare satt där mellan dom som en tennisdomare och tittade fram och tillbaka medan orden blev hårdare och hårdare ju längre in i uppsatsen man kom. Jag tror uppsatsen blev godkänd men hur grälet avlöpte kommer jag inte ihåg.

Så går så kallad peer review till i universitetsvärlden hos historiker. Peer review inom den större forskarvärlden med redan etablerade forskare går inte riktigt till så. Istället presenterar man sitt forskningsmaterial för en grupp likasinnade inom samma forskarområde, därav termen peer (efter latinets par, jämlik). De pekar på saker i ens material som antingen stämmer eller inte. Vare sej de stämmer eller inte så kanske ordalydelsen kan behöva ändras för att inget ska verka oklart. När sen dessa saker rättats till (förhoppningsvis) kan man få sitt material publicerat i diverse vetenskapliga tidskrifter.

Problemet är ofta att dessa recensenter kan vara så välvilligt inställda till den som presenterar en rapport att man gärna förbiser småfel (som kan växa till stora problem för den hypotes man har). Det kan kallas för pal review, alltså ens kompisar täcker upp för en. Det verkar sätta stopp för de som har hypoteser som kanske går stick i stäv med de åsikter man själv gillar som forskare.

Klimatalarmismens påhejare är snabba att påpeka att klimatrealisternas sida inte har så många forskarrapporter publicerade som tillskyndarna har. Med pal review som en av aktörerna i dramat kan man förstå hur det kan komma sej att vår sida har så få publicerade rapporter. En annan aktör är att många realister måste ta längre tid på sej för att verkligen vara preparerade inför mötet med kritikerna.

En som inte behöver oroa sej för att hans material ska behöva granskas av någon är Al Gore, även känd på den här bloggen som Mr. Freeze, som nu har lanserat ännu ett projekt om klimatet som i praktiken är lika fantasifullt som overkligt. Han kan i lugn och ro presentera sina osanningar och halvsanningar utan att någon ens får ifrågasätta hans påståenden. Ordet review (recension) är bannlyst från hans projekt.

Inom mitt fält, historia, är det viktigt att ordalydelsen är korrekt, att den problemställning man gjort upp följs till punkt och pricka så att alla frågor får ett svar samt att läsaren förstår vad det är författaren vill ha sagt. Personliga åsikter och att vara ett rådande mode inom vetenskapen till lags hör inte hemma där. Men det verkar höra hemma inom klimatgrenen av fysiken på många institutioner.

Hoppas nån tar upp handsken jag lagt ner nu.



"På varje marknad finns två slags tokstollar; de som begär för mycket och de som begär för litet."

Fåglar som hedrar sina döda, vilket nys!

En studie utförd av amerikanska forskare ska enligt resultaten påvisa att fåglar också hedrar sina döda. Man placerade ut en död fågel och fåglar av samma art började skrika och placerade saker i närheten av den döda fågeln. Detta tolkar forskarna alltså som att fåglarna hedrade sina döda. Tänk, det tror inte jag. Skrikande och utplacerande av saker i närheten av den döda fågeln tolkar jag som att fåglarna ville varna andra fåglar för att komma i närheten av den döda. Dessutom undrar jag vilket motiv forskarna hade för att placera ut de döda fåglarna från början.

Ville någon bevisa en teori från början och fick nån form av bekräftelse när fåglarna började placera saker kring den döda fågeln? Nej, det handlar helt enkelt om att fåglarna larmar och varnar för att nåt har dödat den här fågeln. Det är skillnad mot däggdjur där framför allt de med större hjärnor helt klart sörjer sina döda. Vi har samma sorgeperiod som chimpanser, ca 70 dagar. Sorg verkar vara något som mer hör ihop med däggdjur.

Man skulle kunna säga att larmande och utplacerande av saker är början på en evolutionär linje som i en väldigt avlägsen framtid kanske leder till hedrande och sörjande. Men det vet vi inget om. Som det är nu är detta inget bevis för hedrande. Detta är dumheter, slarvigt arbete och ett slöseri med pengar om man gör såna här konklusioner.



"Matematik är den vetenskap där man inte vet vad man talar om, än mindre om det man säger är sant."

Nu är det konstaterat att CO2 inte driver temperaturen

Det är temperaturen som driver förekomsten av koldioxid, inte tvärtom. Såväl Anthony Watts som The Climate Scam rapporterar om detta. Frågan är om svensk media vågar ta upp detta utan att behöva krypa till korset.

Det har tidigare rapporterats att på lång sikt, i isborrkärnor och torvmossar, ser man klart och tydligt hur temperaturen först stiger, sen följer koldioxidnivåerna med upp flera sekler efteråt. Det är på lång sikt. Nu är det alltså konstaterat att detta även gäller på kort sikt, enstaka år. De mängder koldioxid vi släpper ut försvinner in bland allt det andra som övriga delar av planeten redan släpper ut. Blir det varmare så beror det på andra orsaker. Koldioxiden finns där för att se till att temperaturen inte sjunker mer än nödvändigt.

Våra instrument för att mäta atmosfären blir allt bättre så snart behöver vi inte superdatorer för att förutspå vädret. De kan använda dom datorerna till vad de egentligen gjordes för, att spela nätverksspel...



"Nej, jag måste nog gå nu. Plikten kallnar"

I Ancel Keys fotspår

Man fortsätter sitt specifika hat gentemot vissa typer av mat från vissa forskares håll (håll utkik efter andra forskares rön som visar på motsatsen!) och tidningarna leker som alltid papegojor utan att egentligen visa någon som helst vilja att undersöka saken närmare. DN t ex intervjuar någon som inte ätit kött sen 1994. SVD återger bara det som står i studien.

Vad handlar då studien om? Jo, den berör knappt 44,000 kvinnor åren 1991-92 (16 år enligt SVD) som följdes då de åt olika saker. Man säger sej enligt studien kunna påvisa att mer kött orsakar en ökning av hjärtsjukdomar och slaganfall. Det finns många skäl till att hjärtproblemen ökade. Man ska inte satsa allt på en häst, ser ni.

Ett av skälen är att det kan vara en ren slump att de fick hjärtproblem, ett annat är övergången från en diet till en annan vilket kan innebära viss stress för kroppen som vant sej vid ett sätt att äta och nu måste anpassa sej. Ett tredje skäl är genetisk benägenhet för att få hjärtproblem vilket innebär att de skulle få en hjärtattack oavsett om de åt mer kött eller ej. 

Saken är den att det egentligen kvittar vad vi äter, vi äter alldeles för mycket och för sällan. Vad vi än äter så bör vi äta oftare (var tredje timme) och mindre varje gång. Vi bör även äta varierat, lite av varje alltså, och aldrig mellan måltiderna. Sen är vi ju alla individer och det som passar en person är inte säkert att det passar en annan, inte ens inom samma släkt.

Så var försiktiga med vad, hur och vilken mängd ni äter. Det är viktigare än att följa forskare och självutnämnda guruer. Pröva er fram var och en av er till det som passar bäst. Låt inte förståsigpåare styra. Det ni tycker ser genuint gott ut i era ögon är förmodligen gott och nyttigt också. Ser det äckligt ut, vad det än är, ät det inte.

För övrigt är ordet diet ett grekiskt ord, diaita, där man bor, levnadssätt.

"Andra lever för att äta, jag äter för att leva.

Det finns bara ett sätt att banta: Att äta så mycket man vill av allt man inte tycker om.

Maten är ett viktigt element i en balanserad diet."

Vinskandal i vetenskapsvärlden

Bild av Josh

En indisk forskare har åkt dit med att förfalska och fabricera data kring rödvin. Hela 145 data! Bland annat åldrande och ens personliga hälsa skulle bli bättre av att dricka mer rödvin. Forskning går ju ut på att ens rön undersöks och godkänns. Nu säger den utpekade forskaren att han är utsatt för en konspiration för att hans resultat inte blivit godkända.

Så nästa gång du korkar upp en flaska rödtjut så är det inte för att du ha vetenskapen med dej utan för att du vill supa. Men går världen under som påstås i tidningarna kan ni ju följa med mot undergången i ett rus...


"Hick!"

IPCC avslöjas definitivt i ny bok

Canada är inte bara hockey, stora skogar, Rush och Leonard Cohen. Det är Donna LaFramboise också. Hon har nu skrivit en bok som enligt uppgift ska avslöja IPCC definitivt. Hon kallar de forskare som utan att egentligen bry sej om den vetenskapliga andan när de skrev sina rapporter för IPCCs räkning för tonåringar. Bokens titel, om än lång, är "The Delinquent Teenager Who Was Mistaken for the World's Top Climate Expert". Jag har inte läst den, än, och det verkar inte vissa andra ha gjort heller men det hindrar dom tydligen inte från att skriva en sågande recension av den. Till skillnad från denna "recensent" tänker jag läsa boken i nån form.

Vad boken tar upp? Jo, att många av IPCCs medarbetare inte hade de rätta kvalifikationerna för att skriva inom ämnet klimatologi. Andra var helt och hållet utan vetenskapliga meriter utan var mer politiskt betingade och lät således sin ideologi och övertygelse bestämma riktningen på den rapport eller uppsats man skrev. Mycket av det som är skrivet av "färdiga" forskare är också det suspekt. Suspekt därför att det material som man bidragit med aldrig genomgått den vetenskapliga skärseld som på engelska kallas peer review, alltså att ens kolleger gått igenom det skrivna materialet och gett sina synpunkter på verifieringar av källor och att hypoteserna duger för att bli kallade vetenskapliga teorier. Sådana sessioner kan inom historievetenskapen bli ganska fräna när respondent och opponent går in i ringen, så att säga. Det sista nämner jag för det är det jag har personlig erfarenhet av. Det ska jag nog berätta mer om nån annan gång. Det kräver ett inlägg för sej.

En kvalificerad gissning är att svensk press inte kommer att ta upp den här boken till debatt, trots att LaFramboise är en av Canadas mest kända feminister. Tror ni feministerna kommer att bli klimatrealister nu?

"Anerriphtho kybos"

Guds hustru

Yahweh hade en fru men de verkar vara skilda nu för man hör inte av henne. Var tog hon vägen?

Det handlar alltså om att de artefakter som hittats genom åren i Mellanöstern på en figur som identifierats som just judarnas gud Yahweh (latin Jehova) tillsammans med en gudinna, en som är mer känd från många andra religioner i trakten, nämligen Asherah eller som hon är mer känd som, Ishtar. Hon har systematiskt rensats ut från de judiska traditionerna de senaste 2000 åren. Varför kan vi ju bara spekulera i men misogyni (kvinnohat) kan spela in. Möjligen också för att skilja sej från resten av befolkningen. Asherah var ju en gemensam gudinna för ALLA i Mellanöstern vid den här tiden. Yahweh dyrkades av många, även utanför judarnas lilla bergsklick, eftersom han från början är en himmelsgud av samma typ som Tor, Indra och Jupiter var för oss i Europa och Asien men definitivt inte lika populär som Asherah.

Allt detta verkar tills vidare stöda min tankegång att judendomen växte fram som en statskult, närmast under sektliknande former, under kungariket Israels sista dagar, förmodligen som en protest mot de aggressioner som förekom mot riket under den här tiden. Var vänliga notera att det verkliga kungariket Israel har inget med bibelns Israel att göra. Det verkliga grundades som en vasallstat till både Egypten och Assyrien på 900-talet före vår tideräkning (f v t). Det gick under ca 200 år senare när babylonierna förstörde hela den här delen av Mellanöstern. Huvudstaden i Israel var inte Jerusalem utan Samaria. Jerusalem låg förresten i en annan vasallstat, Juda, ett land som också föll för assyrisk aggression. Dessutom har man räknat ut genom arkeologi att Jerusalem för ca 2800 år inte var mycket större än de byar som fanns här i Norden vid samma tid, något hundratal invånare alltså, kanske uppemot 1000 invånare. Det var först senare, under persernas tid som staden fick sitt första stora uppsving. Religionen i dessa länder var precis som överallt annars en polyteistisk sådan, flera gudar och varje område hade sin speciella övergud. Men över dom alla var Baal, herren. Den sekt som gjorde Yahweh till sin övergud måste ha sett Baal med väldigt oblida ögon.

Det blir ofta så att i problematiska situationer att man vänder sej till en stark person för tröst och stöd. Så hände uppenbarligen när Israel och Juda föll för de stora nationerna. Stora delar av befolkningen fördes bort, framför allt de med lite tankeförmåga för de kunde användas av de styrande. Förmodligen växte då judendomen fram här med Yahweh som huvudgud under den här tiden. Asherah ströks ur religionen och kvar blev bara korta snuttar av referenser till henne. Ändå finns hon där hela tiden. Det handlar bara om att veta var och hur man ska leta. Men Yahweh gjordes alltså till huvudgud och så småningom till den enda guden, efter mönster från Egypten och Perserriket. Legenderna som sen skrevs ner ändrade på de fakta som fanns till att passa in med denna monoteistiska syn.

Slutligen en video om allt detta. Bara att titta och förundras över hur långt människor kan gå för att tro på vad de anser är det rätta. Lyssna speciellt noga på det han säger om hur man faktiskt dyrkade Asherah fortfarande under den tid som texterna i bibeln beskriver. Förmodligen fanns den dyrkan kvar vid tiden för texternas nedskrivande, ca 500-200 f v t så man kan förstå varför texterna är utformade som de är. De vill helt enkelt leda in alla fåren i fållan. Nog skrivet från min sida. Ta fram popcornen, sätt dej tillrätta och se på minidokumentären om guds hustru:

Forskning är politisk därför att man tillåter den att bli det

Kollade upp lite kring detta med genusforskning och hela köret och fann att en före detta kursare till mej från tiden i Lund är engagerad i detta ämne. Sara Edenheim heter hon och trots att det nu gått mer än 10 år kände jag igen henne direkt när jag såg ett foto av henne i samband med en intervju hon gav för Sydsvenskan för några år sen. Men det är inte för att gräva ner mej i gamla tider som jag skriver utan för att intervjun och annat som jag läst av henne fått mej att reagera. Inte direkt på hennes generella åsikter utan en specifik, nämligen den att all forskning är politisk.

Den stämmer så till vida att en forskare har svårt att undgå att ta ställning om forskningsområdet har politiska konsekvenser, t ex sociologi eller appliceringar av historieforskning på en viss period. Men det är fullt möjligt att faktiskt frångå politiken inom forskningen, framför allt om man bara ser till att hålla sej till rena fakta utan att tolka dom på nåt vis. Det är dock svårt för man vill gärna sätta saker man ser eller läser i ett specifikt sammanhang för att lättare få kontroll över läget.

Man tillåter forskningen att bli politisk och då riskerar man att verkligen välja sida, omedvetet eller medvetet. Det finns dom som även går in i ett visst forskningsfält med en färdigställd politisk åskådning. Det är ännu sämre för då blir allt politiskt och man får svårt att se något annat än politik.  Klimatdebatten är nedlusad med sådana människor. Därför är jag numera mer försiktig med att gå in i en debatt eftersom man då riskerar att stöta på såna som utgår från att politik och forskning hör ihop som ler och långhalm. Såna får man vara försiktig med. Så upplever jag det i alla fall. Min bestämda politiska åskådning har väl påverkat min syn på vetenskap och forskning också (tyvärr!) men jag försöker hålla politik och vetenskap isär.

T ex lägger jag inte på nån politisk åskådning när jag tolkar andra människors motiv för en viss åsikt. Jag utgår från att oavsett ideologi är de som skriver utifrån politisk åskådning inom ett vetenskapligt ämne har begått forskningsmässig seppuku och bör således tona ner denna politiska sida så mycket som möjligt. Det är forskningen och resultaten jag är intresserad av, inte vilka tolkningar forskaren själv har gjort utifrån rådande politiska genrer. Rättare sagt, jag försöker att hålla isär dessa två saker. Jag anser för övrigt att politik är nåt som inte borde få så stor uppmärksamhet som det hittills fått. Det handlar ju ändå om en verklighetsflykt, en sorts bubbla genom vilken man ser världen på ett sätt som bara man själv och de sina kan göra.

Jag minns förresten en episod från tiden vid Lunds universitet där vi hade en text om Engelbrekt  Engelbrektssons intrång med sina mannar på nåt slott. Denna text hade tolkats på olika vis av historikerna Sten Carlsson (1917-89) och Erik Lönnroth (1910-2002). Meningen var att vi skulle i grupper skulle komma fram till vem av dessa herrar bäst hade beskrivit originaltextens handling utifrån ett källkritiskt synsätt. I min grupp (Sara var inte med i den) kom vi fram till även om Lönnroth var aningen närmare en korrekt beskrivning kunde vi inte förlika oss med hans politiska appliceringar på det som hände på 1430-talet. Båda hade alltså fel enligt oss. Detta förvånade vår kursledare som ville ha fram att Lönnroth ju var den som var närmast eftersom han hade anammat källkritikens syn vilket Carlsson inte hade gjort. Jag skulle tro att kursledaren gärna hade velat se oss kora Lönnroth som vinnare den terminen eftersom de hade engagerat just honom som gästföreläsare under vårterminen. Vi hade ställt frågor om originaltextens tillförlitlighet vilket vi dock fick bra poäng för eftersom vi pekade på saker som inte ens Carlsson eller Lönnroth hade gjort. Vad texten direkt handlade om kommer jag inte längre ihåg. Det jag kommer ihåg är denna episod samt vår kursledares förvåning när han hörde vad vi hade kommit fram till.

För övrigt minns jag Sara som en trevlig människa med bestämda åsikter. Hon satt tyst under föreläsningarna och tog in allt som sades utan att göra större väsen ifrån sej förrän hon ansåg det nödvändigt. Under pauserna vill jag minnas att hon gärna ville sätta det vi diskuterade i de sammanhang som hon gärna diskuterar professionellt idag, nämligen genusperspektivet. Vi läste historia i Lund tillsammans och det var en rolig tid, tyckte jag i alla fall.

Jag slutade sen för att jag inte kände att jag kunde komma vidare. Kanske jag tar upp forskningen mer aktivt nån gång i framtiden. Jag har fortsatt på amatörnivå istället. Sara har dock fortsatt med sitt värv. Vi hade inte riktigt samma inriktning på vårt forskande, hon och jag. Vad Sara håller på med har väl framgått av den länkade artikeln ovan. Min inriktning har mer varit att försöka sätta samman arkeologi och historia, att hitta realiteten bakom sagor och dokument. Mitt specialområde är bråket kring Sveriges tidigaste historia, den så kallade vaggan. Den är garanterat könlös men lika garanterat kontroversiell. Hur kontroversiell? Bara följ min blogg då och då så kommer det nog nåt matnyttigt.

Dagens nordbor härstammar från Mindre Asien

DNA-teknik kan nu klargöra att i stort sett alla nordbor, med några få undantag, härstammar från människor som kom med jordbruket för ca 6000 år sen. DN återger detta idag i en artikel och så här sammanfattar de händelseförloppet:

"För drygt femtio tusen år sedan började människor som vi kan kalla Ursulas folk att röra sig från Mellanöstern mot de isfria områdena runt Medelhavet.

Några av de, särskilt de som härstammade från Ursulas systerdotter Ulrika, fortsatte sedan norrut i takt med att inlandsisen smälte.

För ungefär tio tusen år sedan hade de första hunnit fram till nuvarande Sverige. Där förde Ursulas och Ulrikas ättlingar ett rörligt liv längs kusterna. De jagade och samlade nötter, bär och andra växter.

Plötsligt en dag för ungefär sex tusen år sedan dök det upp människor med helt andra levnadsvanor. Vi kan kalla dem för Helenas folk. De tillverkade lerkrukor som var trattformade upptill, byggde gravar av stora stenar till sina döda och stannade längre på varje plats.

Den största skillnaden var att Helenas folk kunde konsten att tämja djur och växter. De höll sig med getter och kor som de mjölkade och de sådde korn, vete och andra grödor.

I över tusen år bodde Ursulas/Ulrikas folk och Helenas folk pa­rallellt i nuvarande Sverige och övriga Nordeuropa. Men Helenas folk klarade sig bättre. Jordbruket gav en fördel: de hade mer och jämnare tillgång på mat.

Sakta men obevekligt trängdes Ursulas/Ulrikas folk tillbaka. Deras sista utpost var nuvarande Lettland och Litauen. Där är deras speciella kombination av dna vanligast i dag."

Denna sammanfattning bygger på arbete som docenten i evolutionsgenetik vid Uppsala Universitet Anders Götherström har arbetat med de senaste åren. Mer ur artikeln som förklarar namnen givna på folken ovan:

"Namnen ”Ursula”, ”Ulrika” och ”Helena” kommer från den brittiske genetikern Bryan Sykes. De är ett förenklat och populariserat sätt att förklara hur genetikerna nystar upp människans förhistoria. Ursula är det populära namnet på det som genetikerna kallar haplogrupp U5, Ulrika står för U4 och Helena för haplogruppen H.

Det är ingen tillfällighet att alla tre namnen är kvinnonamn. Hittills har genetikerna som arbetar med arkeologiskt material varit hänvisade till dna från så kallade mitokondrier.

Sådant dna är lättare att undersöka, men resultatet blir lite begränsat eftersom mitokondrier bara ärvs på mödernet. Det avslöjar var din mormormorsmormors mor och hennes anmödrar kom ifrån, men ingenting annat."

Förmodligen kan Y-kromosom-DNA, alltså det som ärvs från far till son, kasta lite mer ljus över andra aspekter men inte så mycket mer. Sån DNA visar bara far till son-förhållandet, inget annat. Mitokondrier visar åtminstone mor till barn oavsett kön.

Detta ger stöd åt den teori Colin Renfrew lanserade för ca 20 år sen. Det handlar om indoeuropeiska folk och den etymologiska forskning där flertalet av dessa stöder den Kurganhypotes som lanserades av arkeologen Marija Gimbutas 1956.

Frågan är nu om vi inte kan lägga språkens betydelse för kultur och riken åt sidan nu. Språken var på den här tiden ingen förutsättning för sammanhållning. De var enbart betydande för hur man uppfattade saker i ens omgivning. Språk som nåt kulturbärande är en uppfattning från vår tid. På den här tiden, för ca 9000-6000 år sen, följde språken med och tog över om de var dominanta nog. Annars dog de ut.

En sista lilla fråga: Hur ser Jimmie Åkesson och hans gelikar på detta? Vill de acceptera att vi är mer släkt med hettiter och hurriter än med urtidsjägarna? Kan de acceptera att vi inte är ursprungsbefolkningen i Norden?

Vem äger rätten till DNA?

Vid sidan av de häftiga striderna kring upphovsrätten och dess vidare följder (integritetsdiskussionerna kring FRA och IPRED) har frågan om patent kommit i skymundan. Så har jag upplevt det i alla fall ända tills nu. Den häftiga strid som för några år blossade upp i USA kring rätten att sätta patent på DNA-sekvenser har blivit än mer infekterad sen en federal domare kommit fram till att man inte kan sätta patent på vad som helst inom genforskningen. Bakgrunden är att en amerikansk kvinna ville veta om hennes återkommande bröstcancer berodde på en ärftlig defekt i några av hennes gener. Sådan information finns i register som lätt skulle kunna kollas mot hennes egen arvsmassa. Har hon den defekten i sina gener borde det kunna gå att åtgärda på ett enklare vis. Hon nekades åtkomst till detta register eftersom företaget ifråga, Myriad, ansåg att de hade patent på just den mutationen av genen, som kallas BRCA1 och BRCA2, och inte ville lämna ut den informationen så lättvindigt, dvs det skulle kosta henne multum. Det skulle kosta motsvarande 20,000 kr för henne att få tag på den informationen. Hon och ett par organisationer stämde då amerikanska patentverket och företaget Myriad för att få ut den informationen samt att få ett stopp på patenthysterin kring DNA. Till allas förvåning gick alltså domaren på de klagandes sida.

Företagen bakom genforskningen försvarar sej med att de inte tar patent på vare sej generna eller mutationerna utan tillämpningar av dessa. Den striden lär gå vidare. För egen del ser jag inget hinder i att forska kring DNA, inte heller att man skyddar vissa tillämpningar av generna för att säkra sin del av forskningen men att ta hutlöst betalt för att folk ska få veta om deras arvsmassa har dessa defekter och mutationer är att gå utöver dessa patent. Då rör man sej inte längre på tillämpningarnas spelplan utan på de ursprungliga genernas. Det är där det amerikanska domslutet kommer in. Det är en del av spelplanen medicinforskarnas jurister missade.

På samma vis är det lika infekterat inom GMO-diskussionen. Där har jag inget emot att man forskar fram genmodifierad mat alls. Det finns inga verifierade hälso- eller miljörisker med GMO. Däremot finns den risken att man resonerar som Monsanto gjorde i det famösa fallet för några år sen då man stämde en bonde för att vinden blåst grödor över till sagda bondes marker. Det är den största faran med GMO, att matvarorna blir dyrare pga patenttvister istället för billigare som det är tänkt.

Det lär gå vidare, som sagt var. Det får inte bli för dyrt att få reda om man har anlag för vissa sjukdomar. Man ska ha råd att bli behandlad också.

Starta om klimatpolitiken

Äntligen verkar forskare inse att politiker inte är att lita på. Vad som än orsakar förändringarna i vädermönstret världen över är det bättre att anpassa sej till det som förändras än att peka finger i nån speciell riktning. Blir det varmare är det bara leva efter det, samma om det blir kallare. Skulle temperaturen hålla sej inom de marginaler vi har haft de senaste 2000 åren är det bara bra. Det är den perioden som lett fram till vår utveckling. Den utvecklingen kan komma att hjälpa oss och våra medvarelser på den här planeten att överleva vad som än kommer att hända.

Under min livstid kommer dock inget dramatiskt att hända, vilket är synd för jag hade velat se vad som kommer att hända.

Mer matnyttigt att läsa här.

Klimatbeslut tas utan stöd i forskningen

Smaka på den rubriken. Det börjar gå åt rätt håll, även inom media. Att forskare i gemen är emot hela AGW-tramset är mer eller mindre dokumenterat sen en tid tillbaka men att media nu börjar ta upp det är ett tecken i tiden. Bäva månde framför allt våra politiker men även mediarepresentanter som Karin Bojs (DN) och Susanna Baltchefsky (SVD) med flera. Läs gärna denna slakt av en DN-artikel som Per Welander utför.

PS snodde en bild från Maggies blogg...