Svenskar är inte rasister eller ens främlingsfientliga, vi är byråkratiska

Vi svenskar är inte rasister. Inte heller är vi främlingsfientliga. Vi är bara osäkra och vet inte hur vi ska behandla främlingar. De som söker uppehållstillstånd här i landet är för otåliga och de förstår inte att Sverige är ett av världens mest byråkratiska länder med en lång tradition av människofientlighet. De lär sej att byråkratin har genomsyrat allt vårt tänkande så till den milda grad att: "Om de får sina pengar från Socialbyrån en dag för sent kallar de det rasism. När busschauffören ber dem visa sina biljetter är han rasist. Om läkaren inte ger dem de mediciner de vill ha så är läkaren rasist. Och så vidare."

Citaten ovan visar på hur lite folk från andra länder förstår av den kultur vi har byggt upp, för är det nåt som är genuint svenskt med vår kultur så är det vår version av byråkrati. Den bygger inte så mycket på tre formulär korrekt ifyllda som hos fransoserna, utan mer på att allt fungerar som kugghjul i ett gigantiskt maskineri. En sak fungerar där borta vilket ger direkta följder här så att det fungerar smärtfritt överallt. Några formulär behövs inte. Främlingar måste sättas in i detta system, utlänningar eller inte, och detta är inte rasism eller främlingsfientlighet. Det är byråkrati.

De som får avslag på sin ansökan, och vi som hör och läser om detta avslag, misstolkar det som främlingsfientlighet eller rasism, men det handlar alltså om människofientlighet. En djupt rotad sådan. Den har sin grund i det system som växte fram kring statsapparaten under stormaktstiden. Det offentliga Sverige kände sej så kraftfullt att man slog sej för bröstet varje gång en administrativ seger togs. Inte ens efter att stormaktstiden var över, alltså efter 1718, kunde denna fullgodhetskänsla stoppas. För om det är nåt byråkrater känner så är det fullgodhet.

Pappersexercisen är A och O i det byråkratiska systemet, men i Sverige har även samhället byråkratiserats. Vi har just de citerade exemplen ovan som visar på hur grundligt genomsyrat vårt samhälle är av byråkratiska tankegångar. Det är inte utan att man undrar om det gått för långt lite varstans. Men samtidigt är de asyl- och uppehållstillståndssökande också byråkratiskt lagda eftersom de förväntar sej regelbundenhet i vardagen. Kanske har de redan färgats av vårt sätt att tänka? Eller har de månne sin egna hemska form av byråkratiskt tänkande med sej? I så fall önskar jag de uppehållstillståndssökande lycka till. Det är en kulturkrock som heter duga, byråkrati mot byråkrati...



"Men med bevarad endräkt kommer vi att mäta imperiets utsträckning med hjälp av solens uppgång och nedgång."