En gammal journalisträv har vaknat

Ulf Nilson räknas numera till den lite äldre generationen journalister. Det hindrar inte att han skriver på det sätt som säkerligen många yngre hade velat att de kunde göra. Nu går han till storms emot klimatbluffen. Han gör även processen kort med hysterin kring svininfluensan. Heja Ulf!


Nu väntar vi bara på att någon av tidningarna ska våga ta upp skandalen kring FN-organet IPCC som gått runt i engelskspråkiga tidningar, bland annat India Today, den senaste tiden. IPCCs chef, EKONOMEN Rajendra Pachauri, har hamnat i blåsväder för att han har använt medel från FN för sina privata affärer emedan han som medlem av flera oljebolags styrelser har kunnat dra nytta av sin ställning inom klimatpanelen samtidigt.

Om någon gjort sej förtjänt av utnämningen årets förvillare så är det Rajendra Pachauri.

På tal om förvillare, här är en som verkligen blandar bort korten, vilket han anklagar oss realister för att göra. Magnus Westerstrand skriver i faktarutan på Newsmill att han är medlem i Uppsalainitiativet (UI) och Vetenskap och Folkbildning (VOF), ett förbund som påstår sej stå för sund återgivning av vetenskap i landet. Må så vara, men det är även Lars Gahrn, en av den svenska historieforskningens största förvillare. Hans idoga och envisa försvar av Uppsalaskolans idéer att Uppland skulle vara Sveriges vagga är inte nåt som stöds av vare sej historiematerialet eller kollegernas tolkningar av samma material och det blotta faktum att han fått sina idéer spridda i VOFs tidskrift Folkvett gör att åtminstone jag betraktar det förbundet med stor skepsis.

Äkta forskning går inte ut på att vetenskapen är svaret på allting. I själva verket är vetenskapen verktyget för att kunna bevisa antingen att svaret på en fråga är fel eller att frågan är felställd. Svaret ligger i hur man tolkar det vetenskapen får fram. Det handlar om tolkning, men också om tolkningsföreträde, vilket föreningar som UI och VOF anser sej ha. Jag ogillar Höga hästar-attityd och framför allt när jag vet att min åsikt är korrekt. Anser jag att jag har rätt blir jag tyvärr gapig och skrikig, jag kan anse att motståndaren är hårresande dum som inte förstår min inställning, men jag har åtminstone inte von oben-inställningen att andras åsikter inte är nåt att bry sej om.

En bra inställning är den att man lyssnar på motståndaren, tar till sej det han/hon säjer, sen kommer med svåra frågor som kan ställa till det för den andre.