Nationalismen frodas på individens och lokalpatriotismens bekostnad. Se bara på vad som händer i Ukraina där proryska separatister lever i en värld där de anser att ukrainare förgriper sej på dom rent politiskt och kräver därför självstyre. Nationalismen är en fluga som tyvärr har hållit i sej sen tidigt 1800-tal. Den utgår från den felaktiga tanken ett land ett folk, enbart på grundval av att ser man någorlunda likadan ut, pratar ett någorlunda likadant språk och har en någorlunda liknande kultur så hör man ihop i ett enda land. Inte minst DNA-tekniken har ju motbevisat denna tanke, men skrapar man lite på historieskrivningen ser man ju hur fel nationalisterna har. Inget land har en enhetlig befolkning med gemensam kultur- eller språkhistoria. Så det så.
Felaktigheter dominerar tydligen i världen, trots att vi lever i vad som kallas den bästa tiden. Nordkorea, eller som jag gillar att kalla landet Nördkorea, är ett sånt exempel. Vissa saker är förbjudet att fotografera var man än kommer i världen, som hemliga anläggningar eller ännu viktigare, folks privatliv utan tillstånd, men i Nordkorea får man tydligen inte fotografera ens soldater, magra och fattiga människor eller statyer bakifrån.
Det finns många myter som borde krossas totalt om immigration och som har med bland annat nationalismen att göra. Det är ett fåtal bland de som kommer från andra världsdelar till Europa som är inskränkta, skriker om våld och hatar folk som inte gillar deras religion. Men det beror ofta på att de möter inskränkthet, hot om våld och ogillande av deras religion. Både dessa människor och deras belackare är få till antalet, men de som skriker högst om detta är desto fler och de har så fel, så fel. Det man borde reagera på gör bara ett fåtal och de som svarar på reaktionen gör det på fel sätt, genom att klaga på utsocknes kommande.
Vad menar jag nu med denna harangen i stycket ovan? Jo, vi lever just nu en tid då bankerna, tjänstemännen och politikerna har orsakat en kris vlket framkallat ett system som innebär att vad vi vanliga människor än gör så hamnar vi i fällan hela tiden. För att kollra bort oss skriker demagoger högt om att krisen är orsakad av massinvandring. Det i sin tur leder till att människor som egentligen borde hålla käft för deras åsikter inte har med demokrati att göra nu gör sina röster hörda. Man kallar dom högerextrema. Jag kallar dom bara för extrema eftersom det i mitt sinne inte finns någon höger eller vänster. Behöver jag påpeka för alla att NSDAP var ett socialistiskt parti och utförde det mesta av sin politik i just socialistisk anda? Vilka av dagens nynazister skulle kalla sej socialister?
Jag föreslår att vi kallar dom efter deras ideologi, inte var på en fantasilös skala de skulle kunna tänkas höra hemma. De är fascister, nationalister, islamister, fundamentalister, radikala, socialister, kommunister, vad som helst utom höger eller vänster. Det finns inte längre nåt höger eller vänster. Den tiden då man satte sej till höger eller vänster om talmannen i det franska parlamentet och utformade sin politik efter var man satt är förbi. Men jag tillät mej en utvikning här, det handlade ju om att krossa myter och istället krossade jag nåt annat. Den största myterna om immigrationen till Europa är att de tar våra jobb och sakta tar över våra liv.
Jag pratar inte arabiska, farsi eller finska, inte heller äter jag hummus eller memma. Inte heller har jag sett någon från ett annat land som fått ett jobb på infödingarnas bekostnad. Tvärtom, de tar jobb som vi är för lata att ta. Vi har blivit så bekväma att vi ser oss som britterna i sina kolonier; sittandes i solstolen med varsin tjänare som viftar fläktande vindar över oss medan vi ser på när andra arbetar. Inte undra på att det är så svårt att få européer att göra nåt. Vi vill inte för vi har blivit offer för vår egen framgångssaga. Samtidigt som de styrande och de med resurser gör allt för att vi ska fortsätta lata oss. Så kommer människor från andra länder och bland dom råkar det finnas några få rötägg som inte kan sköta sej och genast skriker de största latmaskarna av alla, extremisterna, att nu kommer de för att ta våra jobb och våra liv.
Malena Ernman oroar sej över att solen går ner över Europa. Det har den gjort för länge sen. Det är månljust ute nu, på grund av de styrandes makthunger, bankernas och storföretagens ekonomiska girighet, nationalisternas listiga lögner och vår lättja. De få bland de utsocknes kommande (immigranterna alltså!) som inte kan anpassa sej ska förstås inte stanna här, men alla andra är välkomna och bör få en plats bland sina genetiska och kulturella bröder och systrar. För vi hör ihop och vi bör blanda oss så mycket som möjligt, så att inaveln inte breder ut sej för mycket. Nationalism och protektionism leder till inavel - på sikt.
Hitler drömde om ett Festung Europa. EU, bankerna, nationalisterna och extremisterna verkar göra allt i ett oheligt samarbete för att förverkliga hans dröm...
"Banana Republic, Septic Isle
Screamin' in the sufferin' sea, sounds like cryin'
Everywhere I go, yeah everywhere I see
The black and blue uniforms, Police and Priests"
söndag 11 maj 2014
Min favoritmusik: Love Over Gold
Love Over Gold från 1982 är Dire Straits bästa skiva. Det är jag inte ensam om att tycka. Det är här Mark Knopfler gör sin bästa insats som låtskrivare och arrangör. Fem låtar, varav den längsta är över 14 minuter lång. Härligt! Denna låt, Telegraph Road, är en lång beskrivning av hur en väg blir till en stad som sen stagnerar under låtens gång, alltmedan musiken illustrerar denna uppgång och fall. De avslutande fem minuterna, som är helt instrumentella och riktigt rockiga för att vara Dire Straits, kan säkert sägas vara beskrivande för hur de flesta samhällen som en gång växte upp som svampar senare övergavs när jobben tog slut och samhällena bytte karaktär.
Liksom plattan före kan varje låt här sägas vara en film i sej. Detta gäller inte minst den lugna men ominösa Private Investigations som handlar om en privatdeckare på uppdrag i storstadsdjungeln. De sista minuterna på denna sju minuter långa låt är instrumentella men de berättar mer än många låtar med många och långa ord just för att den är så förbannat bra skriven, arrangerad och framförd. Här får den annars så lugna låten lite fart i och med basen som här får illustrera stegen längs gatorna, följt av en elak elektrisk gitarr som skär genom den övriga musiken som ett gevär eller en pistol som avfyras.
Varje melodi speglar texten otroligt väl, och mer överensstämmande än Industrial Disease får man leta efter. Texten är lustig, politiskt färgad och ironiserar starkt över Margaret Thatchers Storbritannien anno 1982. Det verkar inte ha gått så bra för alla under hennes styre. Samtidigt är musiken spetsigt elak och ganska snabb, rockig och med två elaka gitarrer. Det är på sin plats att nämna den andre gitarristen, den amerikanskfödde Hal Lindes, som numera är mer känd som kompositör av musik till filmer och dokumentärer. Han och Alan Clark, som spelar keyboards och andra klaviaturer, var då nya till bandet. Det verkar som om Knopfler fick blodad tand av samarbetet med Roy Bittan 1980 för Love Over Gold domineras stundtals av keyboards.
Men de tar inte över eller för bort uppmärksamheten från de övriga instrumenten, snarare förstärker de hela skivan. Titelspåret är ett perfekt exempel på detta. Pianot som inleder Love Over Gold spelar en vacker melodi som besvaras av en lika vacker gitarrmelodi. Min favoritlåt är den sista, den åtta minuter långa It Never Rains, en låt som byggs upp från en vacker liten orgelmelodi till en stark bluesrock och som avslutas med ett tre minuter långt gitarrsolo. Jag har förstått att låten är en attack på en före detta flickvän och fru. Om deras förhållande var som låten måste det ha varit ganska hårt, för låten blir väldigt hård. Närmare hårdrock än så här kommer inte Dire Straits.
Den här plattan förtjänar att spelas dygnet runt för så bra är den. Spela den gärna i sin helhet för även om låtarna var för sej är det som helhet skivan är bäst.
"I go down to Speaker's Corner I'm thunderstruck
They got free speech, tourists, police in trucks
Two men say they're Jesus one of them must be wrong
There's a protest singer singing a protest song - he says
'they want to have a war to keep us on our knees
They want to have a war to keep their factories
They want to have a war to stop us buying Japanese
They want to have a war to stop Industrial Disease
They're pointing out the enemy to keep you deaf and blind
They want to sap your energy incarcerate your mind
They give you Rule Brittania, gassy beer, page three
Two weeks in Espana and Sunday striptease'
Meanwhile the first Jesus says 'I'd cure it soon
Abolish Monday mornings and Friday afternoons'
The other one's on a hunger strike he's dying by degrees
How come Jesus gets Industrial Disease"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...