Rösta pirat!

Jag säger bara: Rösta på Piratpartiet! Det är inte det bästa du kan göra, men det är bättre än något av riksdagspartierna. Riksdagspartierna står bara för stagnation av samhället och vill inte dej som individ något gott. Over and out!



"Har någon sett Sabina?"

Min favoritmusik: Communiqué

Om debuten var lyckad så brukar uppföljaren innebära problem, framför som alla jämför tvåan med ettan och pekar direkt på saker som borde ha gjorts bättre. Vad gäller Communiqué, som kom 1979, kan man säga att detta verkligen gäller, för det finns småproblem med skivan. Visserligen är låtarna väldigt bra, skivan välproducerad och texterna är som vanligt när det gäller Mark Knopfler väldigt intressanta, men det är nåt som känns fel. Inget stort fel för skivan är fantastisk. Nej, felet är att skivan är för bra. Detta borde ha varit debutskivan för låtarna är ännu bättre rent individuellt än på debutplattan. Det märks att Knopfler blivit varm i kläderna här. Han till och med vågar sej på andra musikstilar än på debuten, som pop, reggae, calypso och renodlad rock.

Den synnerligen ironiska Once Upon A Time In The West inleder hela plattan och med sin reggaebetonade rock sätter den tonen för hela plattan, som om den utmanar alla andra artister att göra lika bra inledningslåtar. Här har country- och jazzinfluenserna tonats ner i många av låtarna, kanske mestadels genom påverkan från Jerry Wexler och Barry Beckett som producerade skivan, men i titelspåret, Angel Of Mercy samt Portobello Belle visar sej åtminstone countrymusiken. Annars är det popen som dominerar. Barry Beckett spelar för övrigt piano och orgel på skivan under pseudonymen B. Bear. David Knopfler verkar dock ha tröttnat på att spela "andrafiol" och lämnade året efter, när tredje plattan spelades in.

Hela skivan andas perfektionism, samtidigt som det känns inspirerat och mycket taget ur luften på ett sätt som gör att man inte tänker på pedanteriet från Knopflers sida. Synd bara att Mark verkar ha glömt bort sin bror, som kommer helt i skymundan långa stunder. Det verkar som om även producenterna verkar ha glömt bort hans insats. David blir ofta elefanten i rummet och hade det inte varit för att man vet att han är den som spelar i högra högtalaren hade man som lyssnare också glömt bort honom. För den som gillar mjuk gitarrrock när den är som skönast, och som gärna kan tänka sej att låta skivan gå om och om igen är Communiqué väl värd sitt pris, oavsett om du väljer vax (LP) eller plast (CD).



"Some people get a cheap laugh breaking up the speed limit
Scaring the pedestrians for a minuteCrossing up progress driving on the grassLeaving just enough room to passSunday driver never took a test
Oh yeah, once upon a time in the west"