Prestige före vetenskap

Den som söker han finner, skriver Peter Stilbs i ett helt orelaterat ämne, som dock på sätt och vis tangerar det jag tänker skriva om nu. Det handlar nämligen om envishet som övergår allt förstånd, om prestige som övertrumfar vetenskapen. Två systrar, bevisligen enligt vetenskapen av samma släkt och från samma land, får helt olika behandling av Migrationsverket eftersom denna myndighets amatörmässiga metoder övergår allt förstånd. Det viktiga är alltså inte vad som är vetenskapligt bevisat, det viktiga är att myndigheten får rätt till varje pris. De söker febrilt efter saker som bevisar deras tes och allt som talar emot den förkastar man. I alla fall är det så när prestigen får råda.

Vi kan förstås hoppas att förnuftet till slut får råda här, att de ser vetenskap framför prestige till slut. Vi kan inte acceptera att det finns personer och myndigheter som ser vetenskap som nåt man bara kan förkasta därför att de vetenskapliga rönen inte stämmer överens med deras syn på allting.



"Men are from Earth, women are from Earth. Deal with it"

Vetenskapshörnan: Varför är så få intresserade av att bli NO-lärare?

Det rapporteras om en stor, för att inte säga katastrofal, brist på NO-lärare. Hur kommer det sej, kan man fråga? Ett delsvar är förstås att lönen inte alltid är vad man skulle kunna önska sej. Jag vet inte vad en lärare kan förvänta sej i ingångslön runtom i landet, men den är säkert inte skälig i jämförelse med det arbete man förväntas lägga ner. Ett annat delsvar är att det inte ger speciellt mycket prestige i dagens samhälle att vara lärare. Det är stressande, pressande och verkar vara mer eller mindre på väg att bli ett lågstatusarbete.

Samhällets syn på lärande och lärare verkar också ha ändrats. Lärande ses inte som en garant för vidareutveckling i samhället, vilket är ironiskt med tanke på att allt ju satsats på att göra skolan till en plats för alla, även efter grundskolans slut. Det är kanske fel på de kurser och program i lärande man ger på högskolorna till blivande lärare? Läraren är samtidigt inte den stöttepelaren i samhället man kan hoppas på ska göra eleven till en integrerad del i samhället. En lärare är snarare nåt som ska hålla barnen i schack. Lärandet är bara en bonus.

Jag ser den kommunala överhögheten över skolorna som en av de största orsakerna till problemet. Många kommunalpolitiker vet inte hur en skola fungerar och minns bara vagt hur det var när de själva gick i skolan, vilket inte är någon hjälp alls. Med kommunalt styre blir skolorna mer en industri utan vare sej själ eller framåtanda. Det blir en samlingsplats där lärande kommer i andra hand för den stora massan. Den främjar likriktning och utsuddande av den individuella identiteten till förmån för en grå massa som inte får sticka ut. De som först tröttnar är de som vill just sticka ut på ett eller annat vis. Jag kan tänka mej att de inte får tillräcklig respons för det dom vill göra och då hoppar de av eller gör allt för att störa undervisningen.

Sen har förstås media en del i skulden för problemet. Journalister letar fel överallt och finner såna, även där de antingen inte finns eller överdriver befintliga fel för att kunna sälja lösnummer. Vilken del av skulden har då vetenskapsvärlden på universiteten? De borde ha kunnat ta chansen att sälja in sej på skolorna men har de gjort det? Det är ju trots allt från universitetsvärlden alla lärare kommer. Alla får vi nog känna på slängen av sleven, för vi har alla bidragit till att skolan är som den är. Men framför allt borde vetenskapsvärlden ha gjort mer för att göra eleverna intresserade av vetenskap, och i slutändan fått de studerande intresserade av att lära ut vetenskap till elever. De kallas eldsjälar i ett inlägg till DN.

Det som krävs är att lärarnas prestige och ställning i samhället höjs igen, lönen höjs likaså samt att vi slutar ser på eleverna som en grå massa som ska ta in information utan att få nåt igen. Det som också krävs är att de som vill ha kvar skolan inom den kommunala överhögheten förlorar den politiska makten. Ingen vinner på att skolan är en kommunal angelägenhet, snarare blir vi alla förlorare. Gör skolan statlig igen, ge fri- och privatskolor bättre möjligheter att verka vid sidan om den ordinära skolan och ge alla involverade chansen att bli nåt som individer.



"I have never let my schooling interfere with my education."