Bror Duktig-syndromet eller det är inte storebror du ska oroa dej över

Skvallerbytta vet alla vad det är för en typ av människa. En som alltid lägger näsan i blöt och rapporterar till "överheten" i alla dess former. Bror Duktig har ett visst drag av detta inbyggt men det är mer än så för en sån här människa. Det handlar om att göra rätt för sej i SAMTLIGA lägen. Det handlar om att alltid låsa om sej i publika utrymmen, påtala misstag för andra oavsett om det är ett misstag eller ej, skriva folk på näsan om vad som helst som stör ens eget lilla universum osv osv.

Det handlar förstås om en form av perfektionism, men en typ som inte finns på kontoren utan mer i vardagen. Småpåvar finns ju överallt men just Bror Duktig märks nästan bara av utomhus eller i stora lägenhetskomplex. Inte sällan är det kopplat till en mildare form av psykopati. Det är vad jag i alla fall tolkar det som. De kan nämligen själva sällan ta kritik på rätt sätt. Då blir de sura och i vissa fall våldsamma, oftast verbalt. Själv har jag aldrig varit med om fysiska Bror Duktig-människor, endast verbala. Det är illa nog dock eftersom de alltid "har rätt".

Min poäng med detta inlägget är att hur vi än klagar på Storebror, dvs myndigheter, företag etc så är det deras jobb att försvara sina egna intressen. Övervakning på offentlig plats är dock onödig men det har vi diskuterat nästan överallt så det bryr vi oss inte om nu. Men vems intressen går Bror Duktig? Vad är så viktigt för henne eller honom att vi andra hålls i schack? Den sociala strukturen hålls samman rätt bra även utan dessa piskor i mänsklig form. Märk väl att jag inte talar om att man ska göra rätt för sej genom att man påtalar när ungjävlar och/eller andra dumsnutar klottrar (graffiti är konst och hör inte till den här diskussionen!), slår sönder nåt eller stjäl. Här talar jag om vardagssaker. Ett hypotetiskt fall: man går över gatan, på strecken, men sneddar den allra sista metern. De flesta skulle inte reagera på det men Bror Duktig, i sin extremaste form, kan göra det. Han/hon kan då påtala detta lilla övertramp och är man själv en som brusar upp för ingenting kan det bli riktigt obehagligt. Då är det verkligen talan om övervakning av den sämsta sorten.

Problemet är att Bror Duktig ofta tar steget fullt ut och börjar arbeta inom stat och företag. Gärna som byråkrat där hans/hennes antipati gentemot vad han/hon upplever som felaktigheter och misstag i sin närmiljö och psykopati kommer till sin rätt. DÅ har vi ett stort problem att lösa. Kombinationen känslokall individ (psykopati) och känslolös verksamhet (sociopati) är oslagbar om man vill ha problem med myndigheter och politiker.

Bror Duktig är kanske vad man skulle kunna kalla lillebror eller kusin inom övervakningen av samhällets funktioner. Vi får helt enkelt acceptera att sådana finns och antingen anpassa oss till dom eller motverka dom på diverse finurliga sätt. Hur man gör det vet inte jag mer än att man bara ignorerar dom i de fall man själv vet att man har rätt och dom har fel. Så det så!