Alarmism är ett ord jag brukat ofta på min blogg. Det handlar kort och gott om att någon eller flera skriker högt om att allvarliga saker är i görningen och att något måste göras åt dessa saker. Oftast rör det sej dock om saker som lätt går att åtgärda - om man bara lär sej samarbeta. Ibland handlar tyvärr alarmismen om att blanda bort korten, det vill säga föra bort folks uppmärksamhet från riktigt allvarliga företeelser till sånt som är vissa människors käpphästar. Ett typiskt alarmistiskt ämne är klimatfrågan, som verkar ha fått ledande tyckares uppmärksamhet därför att det är nåt som tilltalar dom specifikt.
Men hur känner man igen debattformen en alarmist kommer med då? Jo, den är som en trestegsraket där det sista steget bara far iväg genom media och folks medvetanden. Låt oss se de olika stegen:
1) Det finns en fara för oss alla och den samlade expertisen är överens om detta.
2) Om vi inte gör nåt åt denna faran kommer det att sluta illa så det är tid att agera nu.
3) Alla som är emot att faran är överhängande är bakåtsträvare och bör hålla käften.
Har ni stött på nåt som låter så här? Jag vet i alla fall att så länge det finns människor som ställer dumma frågor i stil med "Kan ett svart hål ha slukat det malaysiska planet?" så kommer folk att köpa de flesta alarmistiska skräckscenarierna.
Det vi kan säga om de flesta alarmistiska påståendena är följande:
1) Den samlade expertisen består oftast av någon person som mer än gärna vill synas i medierna, och/eller är nära knuten till samma politiska åsikt eller förbund som den journalist som intervjuar henne/honom. De är sällan oberoende i förhållande till de politiska strömningarna, som alltså påverkar deras vetenskapliga gärning så mycket att det är tveksamt om det är vetenskap längre.
2) Om faran är överhängande, borde den inte synas bättre då för alla? Historien har lärt oss att endast jordbävningar och meteoritnedslag är smygande faror. Allt annat kommer med tydliga förvarningar.
3) Det är populärt att slänga käft och göra ner meningsmotståndare, trots att detta strider mot god debattsed. Det är sunt att vara kritiskt inställd till saker och ting för det hjälper hjärnan att utvecklas. En potentiell fara är inte bortom kritik. Speciellt inte om definitiva bevis för dess giltighet saknas.
Nu vet du allt om alarmismens trestegsraket och hur du känner igen den. Frågor, kommentarer, tillägg?
"It's rather good."
torsdag 20 mars 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen...
-
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor...
-
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D...
-
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi...
-
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...