Första fotot visar ett ställe i sydvästra Dalarna, invid gränsen mot Värmland som kallas Rihimäki. Hit kom på 1600- och 1700-talen de finnar som fått erbjudande att ha en egen jordplätt i den västra delen av konungariket Sverige. De tog sitt språk och sin kultur med sej över Östersjön men försvenskades ändå rätt snart. Det är bara några enstaka ord och lika enstaka kulturyttring som skvallrar om det finska förflutna. Däribland ortnamnet Rihimäki. Det är en kuperad trakt med berg som pendlar mellan 500 och 600 meter, stora sjöar och vidsträckta skogar som går under det gemensamma namnet Tiomilaskogen. Just den här delen runt Rihimäki med omnejd går under benämningen Fattigskogen eftersom de jordägande i området tyckte synd om alla fattiga torpare, de flesta med finskt påbrå, så de skänkte lite mark i den södra delen av det som idag är Malung-Sälens kommun.
Här på Rihimäki föddes 1822 en pojke som med tiden skulle bli Dalarnas mest kände spelman under det seklet, Lejsme-Per Larsson. Hans far var liesmed men den rådande dialekten i trakten och det spökande finskspråkiga resterna gjorde att det blev lisme och senare lejsme av ordet. När herr Larsson gick ur tiden 1907 hade han i många decennier glatt många runtom i trakten och även utanför den, i Värmland och ända ner till Mälardalen, framför allt på bröllop. Ett av hans barnbarn, Herman Strömberg (1882-1967), kom att skriva en biografi om honom och själv blev Strömberg en stor spelman som var verksam i många år.
Själva fotot är taget från stugan vid Rihimäki mot den sjö som ligger några km västerut. Det man ser bortom sjön är Värmland. Jag hoppas det framgår av bilden hur storslaget allt är där ute.
Andra fotot är från en företagsmässa i Malung som håller på i skrivande stund. Jag tog ca 100 bilder från den mässan igår och hade väl kunnat visa lite fler men jag fastnade för just denna för den säger mej väldigt mycket. Dels det att tjejen är söt som står där så förväntansfullt, dels att killen i båset bredvid också ser så förväntansfull ut. Det här är taget precis innan själv invigningen och alla var väldigt spända samtidigt som de övade på sina bästa leenden. I detta fotot ser jag spänd förväntan, en förhoppning om stora besökarskaror som kanske leder till fler kunder. Just här ler hon inte men jag såg henne senare och då hade hon fullt upp med besökare.
Något som ser roligt ut är kortet som sitter på väggen bakom henne. Det ser på håll ut som en sån där markering man gör när barnen är små för att visa hur mycket dom har vuxit. Hon är visserligen kortvuxen men inte liten. Det syns väl? Här står hon och hennes granne och gör reklam för sina företag men samtidigt även sej själva. Hoppas de får nåt sålt.
"Reklam är en teknik som får dig att tro att du längtat hela ditt liv efter någonting som du aldrig hört talas om."
