Jag skulle vilja påstå att många väljare går till valurnorna på ren rutin. De är egentligen inte ett dugg intresserade av den politik som förs, de vill bara ha nån form av förändring till stånd. Vad för sorts förändring kvittar, bara den överensstämmer med ens egna ganska slappa inställning till allt vad politik innebär. Det finns så många fördomar och så mycken okunskap kring politik och politiskt arbete att man häpnar.
Jag medger själv att jag har många fördomar och inte besitter heller så mycket kunskap om politik, men många politiker, framför allt de på lokal nivå, gör ju inte mycket för att skingra okunskapen för oss valboskap. Det har gått så långt att många kallar kommunfullmäktige för kommunfullkomlige. Inte goda betyg för våra politiker precis. Inte gör de nya partierna nåt för att ändra på detta. De som röstar in SD hoppas kanske att förändringar ska ske, men de blir lika lurade som oss andra.
För politik går inte ut på att förändra, inte på kort sikt i alla fall, utan på att förhandla och förhala. Det går närmast att beskriva politik som diplomatiska underhandlingar och beaktande av ekonomiska modeller allt i ett. Ingen plats för enskilda förändringar och idealistiska idéer. Många av oss som röstar är hopplösa romantiker och/eller idealister som tror att vår röst ska göra någon skillnad. De villfarelserna tas ur oss väldigt snabbt.
Man måste nog vara väldigt masochistiskt lagd för att vara väljare, eller så tänker man inte alls utan gör som i Lindströms skämtteckning där man får se en vallokal och en bakom skärmen som säger högt Ole dole doff medan han röstar. Därav mitt påstående att SDs väljare är tanklösa och FPs inte vill tänka.
"It's late in the evening; she's wondering what clothes to wear.
She'll put on her make-up and brushes her long blonde hair.
And then she'll ask me, "Do I look all right?"
And I'll say, "Yes, you look wonderful tonight.""
