onsdag 29 februari 2012

Jag kommer ihåg...


...när chokladbiten twix hette Raider.

...när chokladbiten daim stavades dajm.

...när en liter mjölk var dyrare än en liter bensin.

...när ett kg ost gick upp i pris till 40 kr och min mamma ojade sej över att det var så dyrt.

...en dator som hette Compis och vi elever tyckte bäst om att spela "hänga gubbe" på den. Det var höjden av datorkapacitet, det.

...när Tjörnbron blev påkörd av ett lastfartyg.

Allt detta och mycket mer kommer jag ihåg från min barn- och ungdom. Gör det mej lastgammal i dagens läge?





"Man är bara så gammal som man känner sej. Varför känner jag mej då så trött?"

tisdag 28 februari 2012

Vetenskapshörnan: myten om åtta timmars kontinuerlig sömn



Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Idag handlar det om myter om vissa företeelser som aldrig egentligen tagits upp till undersökning förrän nu. Hela mitt inlägg, som inte blir överdrivet långt, handlar om en sådan företeelse, nämligen sömnen.

Åtta timmars sömn behöver vi i genomsnitt allihop, en del mer och andra mindre. Men det behöver inte vara i ett sträck utan ofta vaknar man efter ett antal timmar och kan då vara hur pigga som helst. Man kan vara igång med både det ena och det andra i ett antal timmar innan man tröttnar och somnar igen. Så gjorde jag när jag gick i skolan. Jag tog en lur på eftermiddagen, gjorde vad jag skulle göra i skolrelaterad väg, såg på TV och sågade sen ved i några timmar innan det var morgon och dags för ännu en dag av felaktigheter och dumheter.

En studie som har hållit på i 16 år visar detta som jag pekat på, nämligen att vi inte behöver sova så mycket i ett streck. Vad som avgör är egentligen vilken sorts sömn vi får. Får vi bara tillgång till en djup sömn och lite REM-sömn samt om dagen tillgång till dagsljus åtminstone någon timme varje dag är det perfekt för livsandarna. Det ska återigen påpekas att åtta timmar är ett genomsnitt, inte en rekommendation eller ett krav. Ibland räcker det med fyra timmar på en natt.

Så varifrån kommer då myten om åtta timmars kontinuerlig sömn? Troligtvis från industrisamhällets krav på att de anställda lever ett väl inrutat liv med en del sömn, en del fritid samt en del arbete. Detta togs upp av fackföreningarna som t o m delade upp dygnet i tre delar, 8 + 8 + 8. Detta har fått förödande konsekvenser för vissa människor medan andra har frodats. En annan sak är själva utvecklingen av samhället i sej. Vi har gradvis börjat lysa upp vårt samhälle nattetid och alltfler rör sej utomhus under småtimmarna, inte bara väktare, kriminella och gatsopare som i gamla tider.

Vårt beroende av tidtagning och vårt beroende av klockan ökade också under perioden 1700-1900. Idag är ju klockan närmast helig. Den som inte kollar tiden minst en gång varje dag är inte normal, enligt vårt sätt att se på världen. Men det är nog bättre att sova i två delar i dagens läge. Vi behöver inte vara så inrutade i ett tredelande av dygnet. Ta gärna en mikrolur på jobbet också. Om inte annat så måla ett par ögon på ögonlocken. Chefen brukar väl ändå inte lägga märke till dej.

Se för övrigt en annan myt, helt orelaterad. Det visar sej att Rosornas krig är en efterhandskonstruktion, åtminstone ifråga om vilka rosor de hade i strid.



"Women live longer than men
because they´re not married to wives"

måndag 27 februari 2012

Vad har hänt i den stora stygga världen: Religion hör inte ihop med demokrati


Det talas ofta om att en demokrati ska göra sej fri från all form av monarki och man följaktligen borde införa republik men det viktigaste för en demokrati är nog ändå att se till religion inte räknas in där. För religion har verkligen inget med demokrati att göra. Alla religioner utgår från tanken att vi människor ska styras av en elit, var representanter är de präster som anser sej vara bättre på att styra än folket i stort. Visst är människan av naturen beroende av auktoriteter men det är inte samma sak som en elit. En naturlig auktoritet låter sej väljas och styr genom karisma och kloka beslut, inte genom att man anser sej vara bättre utrustad för styre, vilket kan bli resultatet av att en elit tagit makten utan demokratins tecken.

Yttrandefriheten är hotad när religiösa personer får göra som de vill bara för att de känner sej "hånade". I Afghanistan har två amerikaner dödats för att de enligt uppgift "hånat" koranen. I andra delar av världen ville man bränna den. Att bränna en bok är kanske inte det smartaste man kan göra (såvida det inte är kallt som fan ute och allt annat i bränsleväg är slut) men ändå är det bara en bok. Varje bok finns idag i minst två exemplar och med tanke på att koranen säkerligen inte är speciellt sällsynt är en förlust av den, eller en bibel, eller nån annan bok, vilken som helst, inte speciellt upprörande. Att då reagera som om världen skulle gå under är bara sjukt och direkt farligt för demokratin. Då hamnar vi i den där situationen att särintressen anser sej vara viktigare än varje annan grupp och individ. Ska vi verkligen vika ner oss för de som känner sej förnärmade varje gång något går dom emot? Ska vi verkligen ge upp rätten att yttra oss, oavsett det handlar om satir, kritik eller annat utövande av yttrandefrihet därför att andra känner att våra ord "skadar" dom?



Hur ska då inte vi känna oss varje gång någon kritiserar oss ateister, agnostiker, realister? Ska vi också reagera som ett barn som blivit av med sitt traditionella lördagsgodis? I vanliga skriver jag bara ett citat längst ner i varje inlägg jag gör utan att bry mej speciellt mycket om vad det är jag sätter där nere. Ibland hör det ihop med ämnet i stort, ibland inte. Jag skriver inte heller ut vem som sagt eller skrivit det eftersom jag anser att ett citat tillhör alla och ingen. Men nu gör jag ett undantag för det Rowan Atkinson sagt är briljant i sin enkelhet. Bara läs det och fundera över vad han vill ha sagt. Det är viktigare att få driva med en företeelse än att skydda sej mot att bli driven med för i och med att man förbjuder satir gentemot religiösa och liknande idéer har man de facto förbjudit allt annat också. Humor blir då förbjudet, egentligen.

Visst, de religiösa har all rätt i världen att klaga på att vi kritiserar eller förlöjligar dom men de ska inte ha rätten att tysta oss alls. Egentligen borde det vara tillåtet att få skämta om allt, precis allt. I teorin är det så men vi har en inre spärr som hindrar oss från att bli alltför plumpa. Man vill ju inte förolämpa. Men, och detta är väldigt VIKTIGT, humor har den uppgiften i ett samhälle att visa på dess problem på ett sätt som inte kommer fram i ett protestmöte eller en sång, en pjäs eller genom en petition till de styrande.

Som sagt, religion i alla dess former har inget med demokrati att göra och dess särställning inom lagarna som garanterar oss rätten att fritt yttra oss om allting är ett hån mot demokratins grundtanke, att alla är lika mycket värda och har samma rättigheter och skyldigheter. Att inte få kritisera och förlöjliga religion och religiösa idéer, tankar och traditioner på samma sätt som vi gör med politik och politiker, folk på gatan, grannar, kvinnor, män, barn, arbetare, latmaskar etc är ett hån mot allt som gör oss till människor. Teckna Muhammed-dagen var en bra idé liksom Ecce Homo-utställningen för många år sen. Men det är dags att göra upp räkningen med samtliga religioner, inte bara de stora drakarna. Hinduism, jainism, new age, judendom, naturism, klimatism, alla borde de få sej en släng av sleven. Till er som känner er förolämpade av min text här säger jag bara: Kom an bara, har ni nåt att säga gör det nu. Jag har sagt mitt, vilket är min rätt.




"Friheten att kritisera idéer – vilken idé som helst, även om de är uppriktigt hållna övertygelser – är en av de fundamentala friheterna i samhället. Och lagen som försöker säga att du kan kritisera eller förlöjliga idéer så länge de inte är religiösa idéer är sannerligen en väldigt egendomlig lag. Det visar på främjandet av idén att det bör finnas en rätt att inte bli förolämpad. Men enligt min åsikt är rätten att driva med något mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad, eftersom det första är frihet och det senare förtryck."

söndag 26 februari 2012

Bildsöndag

Idag handlar det om rymden. Mina försök att fotografera objekt på natthimlen i alla fall. Det första fotot visar en nästan rak linje mellan månen (i form av en skära) nere till höger, Venus i mitten och Jupiter längre upp. De andra bilderna är på nattlysande moln (1 foto) och månen (2 foton). Kom ihåg att dessa bilder är tagna med kompaktkameror.








"Det finns inget skönhetsmedel som går upp mot lycka"

lördag 25 februari 2012

Lördagstankar: Religion och religiösa resonemang


Donnan* ovan, Kylie Bisutti, förtjänar att visas hur mycket som helst, inte bara för att hon ser bra ut utan kanske främst för att hon hyser väldigt mossiga åsikter om modellyrket och vilka hon vill visa upp sej för. Jag baserar mitt ställningstagande på hennes uttalande att hon bara vill visa upp sej för sin man eftersom hennes kristna tro påbjuder detta. Som hon själv säger:

"Jag vill inte riktigt vara den sortens förebild för yngre tjejer eftersom jag har en hel del yngre kristna flickor som ser upp till mig. De ska inte tro att det är okej för dem att gå runt och visa sina kropp­ar i underkläder för killar."

Exakt vad menar hon att religionen skulle förbjuda henne att visa upp sej för andra än sin man? Varför skulle det inte vara okej att visa upp sej i underkläder om man är religiös? Varför valde hon då att bli modell från början?

Jag blir inte kvitt tanken att de som blir modeller och sen slutar med detta egentligen har väldigt dåligt självförtroende och skyller på sin tro för att få ett sorts alibi för sina problem. I en del fall har de fått problem men det beror mer på vissa individer i branschen än själva branschen i sej. I en del andra fall har de säkert utsatts för påtryckningar från olika håll (föräldrar, äkta makar, andra familjemedlemmar osv) att sluta pga nåt påbud om att religionen eller nån annan tradition förbjuder det.

Det står henne fritt att välja att sluta om hon vill det. Det borde dock uteslutande vara hennes val, inte som ett resultat av påtryckningar från andra. Brukar det inte vara så att kristna talar om att bibeln påbjuder att alla människor har en fri vilja och att man ska välja det man anser är bra för alla? Jag tror inte nån gud tar illa upp att man visar upp sin kropp på bild. Det sägs ju i alla religioner att människan är skapad efter gudarnas utseende. Då måste vi ju vara väldigt vackra allihop.

Nej, Kylie är nog antingen svag i sin egen vilja och låter sej påverkas av konventioner som säger att det inte är ett bra yrke att vara modell. Visst är det en bransch fylld av skandaler, sexuella övergrepp, droger, självsvält pga trycket att se så smal ut som möjligt för att bara nämna de vanligaste problemen. Men problem av olika slag förekommer i nästan alla yrken och modellyrket verkar inte mer drabbat än andra. Vad vi har här är det vanliga problemet, den mänskliga kroppen och i synnerhet den kvinnliga kroppen. Ökenreligionerna från Mellanöstern passar helt enkelt inte in på verkligheten utanför det torra området där den gamle vindguden Jahve och månguden Allah styr.


* Jag valde ordet donna för att göra narr av hennes religion, inget annat.





"De flesta människor har någon sorts religion - 
i alla fall vet de vilken kyrka de håller sej borta från"

fredag 24 februari 2012

10 budord för oss alla

Anthony Watts citerar filosofen Bertrand Russell (1872-1970) som 1951 skrev dessa tio viktiga ord på vägen (min översättning):

1.
Känn dej aldrig absolut säker på någonting.
2.
Anse aldrig att det är värt försöka dölja bevis, för dessa bevis kommer med all säkerhet upp i dagsljuset i alla fall.
3.
Försök aldrig avråda från tänkande för du kommer med all säkerhet att lyckas.
4.
När du bemöts av opposition, även om det skulle komma från din make eller dina barn, försöka övervinna denna med argumentation, inte med auktoritet, för en seger som bygger på auktoritet är orealistisk och illusorisk.
5.
Hys ingen respekt för andras auktoritet, för det finns alltid andra typer av auktoritet.
6.
Använd aldrig makt för att trycka ner åsikter du anser vara fördärvliga, för om du gör så kommer åsikterna att trycka ner dej.
7.
Var inte rädd att dina åsikter uppfattas som excentriska, för varje åsikt som nu är accepterad var en gång sedd som excentrisk.
8.
Finn mer glädje i intelligent meningsskiljaktighet än i passivt överensstämmande, för, om du värderar intelligens som du borde, innebär det förra en djupare enighet än den senare.
9.
Var skrupulöst sanningsenlig, även om sanningen är obehaglig, för det är obehagligare när du försöker dölja den.
10.
Känn dej inte avundsjuk inför den glädje de känner som lever i dårarnas paradis, för endast en dåre tycker att detta är glädje.
Bra ord och en grupp budord jag hellre följer än de 20-30 budord eller så som står i GT (inte Göteborgstidningen!). De är alla viktiga för vårt tänkande och borde läras ut i skolorna, snarare än allt tjafs om så kallad elevdemokrati. Det är viktigare att tänka själv och fritt än att tänka demokratiskt enligt politikernas syn på vad demokrati är. Demokrati som den egentligen är kommer av sej själv när man tänker fritt.





""Gud är död." /Nietzsche - "Nietzsche är död." /Gud"

Vågad fredag


Kärlek finns beskriven i dikt- och sångform över hela världen och i alla former. Mycket av det är löjligt och sirapsaktigt men det fyller sin funktion då det är en hyllning till någon man håller av eller en generell hyllning till alla som älskar. Men finns det dikter och sånger till ren och skär sex? Sånger finns det förstås, den som hört t ex Prince eller Whitesnake har nog uppfattat en och annan hyllning till en av de grundläggande behoven hos oss människor i många sånger. Men dikter är en annan femma. Inga etablerade poeter har med berått mod publicerat sexdikter, så vitt jag visste. Mitt sökande nu på nätet hade bara lett fram till moderna dikter som publiceras på diverse fora och hemsidor. Det var när jag skrev sökord på svenska.

Inte förrän jag började söka på engelska sökord dök det upp dikter från klassiska författare och poeter. Ofta är de fyllda av putslustigheter, ovidkommande fakta och en massa känslor som bubblar upp inom en, precis som det gör när man har lust. Förmodligen är dessa dikter ett försök att återge dessa känslor på ett så målande vis som möjligt.

En dikt som handlar om sex är precis som vilken annan skildring av sex som helst. Det blir gärna lite av hö hö-faktorn, dvs det där att man inte gärna pratar om det och gör man det blir det bortrationaliserat genom skratt eller så får man en menande min till svar. Det är nåt man inte gärna tar upp så där utan vidare. Vi får gå till antikens glada dagar för att hitta skildringar som är mer ohämmade än vår tids närmast viktorianska syn. Fast även då fanns det krafter som ville stoppa en alltför vidlyftig skildring av sex och lust.

Dikter om sex blir alltså ofta utfyllda med omskrivningar eller beskrivningar, ibland i humorns tecken. Så länge vi ser på sexualitet, sex och sensualitet som nåt fult kommer alla skildringar av detta att bli humoristiska eller undanskymda. Frågan är då varför vi har sån anskrämlig syn på sex. Det blir nåt att tackla...





"Roses are red
Violets are blue
Your poem is lame
Mine is too"

torsdag 23 februari 2012

Skor...


Så länge jag kan minnas har jag aldrig kunnat ha ett par skor mer än ca ett år, ibland något över ett år. Det beror dels på att mina fötter är olika stora (det återkommer jag till), dels för att jag går väldigt mycket. Efter ca 12-13 månader brukar nästan alla mina skor se ut som den sortens skor luffare har, dvs stora hål i sulan, sprickor i tyget eller skinnet samt snören som har fransar hela vägen. Det kvittar vilken typ av skor jag har och det kvittar också om skorna är snorbilliga (vilket uttryck förresten!) eller kostat skjortan.

Men alla mina skor har en sak gemensamt; de blir på sikt "sprängda" av mina fötter. Det beror alltså på att mina fötter är olika stora. Min vänstra fot är något bredare än den högra, vilken i gengäld är något längre. Det syns inte vid en så kallad okulär inspektion men kollar man med linjal ser jag att stortån gör höger fot några millimeter längre än vänster. Detta gör att jag som helst vill ha 45 ibland måste ha 46 pga att vissa skor är för smala. Mitt sätt att gå, dvs mycket, gör saken etter värre.

Om jag någon gång blir förälder hoppas jag att detta inte blir en sak som förs i arv till barnen. Det barnbidraget skulle gå i ett nafs, till skor.

För egen del blir det billiga skor framöver. Det är inte värt det att köpa dyra skor om de ändå inte håller längre än billiga...




"Trä på, knyt åt och ge dig ut, konditionen förbättras nog till slut"

onsdag 22 februari 2012

Vatten, planeten är full av vatten...


En exoplanet med namnet GJ 1214 b, upptäckt 2009, har befunnits innehålla mer vatten än man hittills trott vara möjligt gällande en planet som cirklar så nära sin stjärna som GJ 1214b gör. 40 ljusår från oss finns denna planet med ca 7 gånger större massa och 2,7 gånger större diameter.

Det visar sej nu att planeten verkar innehålla väldigt mycket vatten och eftersom den cirklar så nära sin stjärna GJ 1214. GJ 1214 är en röd dvärg av M-klass vilket innebär att den är en femtedel så stor som vår sol (som hör till G-klass och således är mycket större) och endast har en ljusstyrka på 0,3 % jämfört med vår sol. Planeten GJ 1214 b är dock så nära sin stjärna att yttemperaturen ligger runt 200 grader.

Kokande, ångande och väldigt svårt att se skulle jag tro att upplevelsen blir om man nånsin får se hur det ser ut där på nära håll. Klassificering av stjärnor är också intressant. Visste ni förresten att solen är större än nästan alla andra stjärnor i Vintergatan? De jättar vi talar om som får vår sol att verka liten är väldigt få. Stjärnor som GJ 1214 är betydligt vanligare och som klass väger de också mer än alla andra tillsammans. Så det så.






"Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting"

tisdag 21 februari 2012

Vetenskapshörnan: vetenskap och humor

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont.
Tecknat av Sidney Harris

Förra veckan handlade det om etymologi och fyra ord (varav ett namn) jag anser är felaktigt utredda. Idag handlar det om vetenskap och humor. Ta detta som är rykande färskt, Dilbert hittar den så kallade gudspartikeln, Higgs Boson, som säger åt honom att göra nåt ur bibeln.

Att skämta om vetenskap är inte alltid så lätt som man skulle kunna tro. Det krävs att man är insatt i olika ämnen och vissa skämt är helt klart riktade enbart mot de som arbetar inom ett visst fält.

Den här t ex:


Hur många vet vad som menas med att Schrödingers katt är död?

Eller den här:

Försiktighetsprincipen är nåt som används till överdrift inom vissa vetenskapskretsar. Visst är skepticism den visaste av inställningar men det finns en gräns för hur långt man kan dra detta. Skillnaden mellan skepticism och dumhet är hårfin ibland, framför allt inom klimatforskningen och synen på genmodifierade grödor.

Ibland är det kul att göra narr av den vanligaste principen inom och utom vetenskap, nämligen vad som ser ut som en sak är också så:

Eller vad sägs om detta?

Är man vetenskapligt lagd och ser religion som ett hinder för den vetenskapliga sanningen är skämt om religion ett måste:

Religion är för övrigt ett tacksamt "offer":


Men ibland handlar humor ofta om sorgliga saker där vetenskapen tyvärr har haft ett finger med i spelet:
Vetenskapen används ofta för att få fram nya vapen och sätten att döda varandra på har blivit mångdubbelt fler de senaste 200 åren. Vetenskapen i Maktens tjänst är inget skämt, snarare är det hemskt hur ofta det skett genom historien.

Jag lämnar er med att fundera över ett numera klassiskt citat:




"Alkemi: långt ifrån all kemi"

måndag 20 februari 2012

Vad har hänt i den stora stygga världen?


Pandoras ask har öppnats även denna vecka och oj oj oj vilka dumheter som sluppit ur den asken!

1) Nämndemän som dömer i brottsmål har ett förflutet själva. Klart intressant att se hyckleriet i aktion. Fast är inte politiker och kriminella rätt lika, de lurar ju staten och dess invånare grundligt. Dessutom är de onödiga, om vi med nämndemän menar de som är utsedda av de politiska partierna. Vanligt folk skulle kunna göra jobbet minst lika bra, eller t o m bättre.

2) Krig i Mellanöstern. Det är så vanligt genom världshistorien att man numera bara rycker på axlarna åt allt våld som äger rum där nere. Frågan är om vi ens skulle reagera mer än axelryckningar om de olika staterna förgjorde varandra i morgon. En annan fråga är vilka utomstående som skulle ingå i detta krig. Kommer de stora drakarna med blir det världskrig. Hur var det nu Albert Einstein sade: "Jag vet inte med vilka vapen tredje världskriget kommer att utkämpas men fjärde världskriget kommer att utkämpas med pinnar och stenar."

3) Nekrokratin Nordkorea skramlar med sina skraltiga sablar igen. Kanske det är där det stora kriget kommer att börja?

4) Även enskilda människor verkar vara tokiga. För vilken normalt funtad person bosätter sej i en översnöad bil mitt i skogen och leker vildmarksliv?

5) Grekland är bankrutt och det är politikernas, bankernas och enskilda lycksökares fel. Tredje part får som vanligt betala. Men vad ska de stackars grekerna rösta på i det kommande valet, pest eller kolera?




"De som har mycket att hoppas på och ingenting att förlora är alltid farliga."

söndag 19 februari 2012

Bildsöndag

Skidspecial den här söndagen. Bilderna är hämtade från dagens Skinnarloppet. För den som undrar så är Skinnarloppet ett skidlopp i Malung som gått varje år sen 1924, med vissa undantag. Årets lopp var det 82:a i ordningen. Här är ett urval:


















"Det är svårt att lära en gammal hund att låta bli att sitta"

lördag 18 februari 2012

Tankar vid mitt tangentbord: Huvudkläder

Tankar vid mitt tangentbord är en ny serie på min blogg som ersätter Svåra frågor allt som oftast eftersom det är så svårt att ställa dessa frågor. Så nu tänker jag istället.

Sen ett antal år tillbaka rasar en debatt om det man har på huvudet utomhus. Nu gäller striden förstås inte mössa, keps, sjal, hatt eller något annat västerländskt utan sådana främmande fåglar som niqab och burqa. Man skulle kunna säga att det finns tre stridande enheter på den kritiska sidan, var och en med olika motiv till varje man är kritisk till dessa huvudbonader. Ett sådant motiv är att det är förnedrande mot kvinnor att bära nåt av dessa. Ett annat är att man inte vet vad för vapen man skulle kunna dölja under en slöja och en heltäckande klädsel. Det tredje är rakt ut främlingsfientligt och mer fördomsfullt, de som bär sånt här är mödrar till skurkar hela bunten.

Det finns en mer sansad kritisk inställning till dessa huvudbonader och den hör ihop med att man tar seden dit man kommer. I Sverige har vi i stort sett slutat bära huvudbonader utomhus, förutom när vintern är som värst då alla borde skydda sin mest värdefulla tillgång, hjärnan. Förr hade alla nån form av huvudkläder, allt från mössa och keps till cylinderhatt och sjal. Sånt har vi gått ifrån, av olika skäl. Ett är att modet sakta förändras i takt med samhället i stort, ett annat är att vädret blivit bättre (inte sämre, era knasiga alarmister!), även om de senaste 10 åren inte varit av bästa kvalitet, om vi nu talar om somrar.

I en del fall när vi talar om niqab och liknande handlar det om förtryck, i andra fall om trista traditioner som man med en dåres envishet håller fast vid. Här i Sverige har vi huvudbonad som vi vill, valfrihet är ju trots allt en hörnsten i vår demokrati, men inte till överdrift. Det finns gränser för ens valfrihet. Man tar av sej mössan när man talar med folk inomhus, man har inte ytterkläder på sej inomhus om man har för avsikt att vistas inne en längre stund. I det här fallet bör man nog räkna niqab till ett ytterplagg. Den ska alltså av när man jobbar inomhus. I en del fall är det rent ut sagt livsfarligt att ha lösa eller slängande plagg på sej. För elever som har trä- och metallslöjd är det inte bra med vare sej sjal, halsduk, niqab eller ens keps på knoppen när man svarvar eller använder en cirkelsåg.

Personligen har jag inget emot något plagg som bärs på skulten men som jag beskriver ovan får det finnas gränser för var man bär dessa. Gränserna bestäms av de konventioner som gäller:

1) Ta av huvudbonaden om du är inomhus en längre stund. Det är bara dumt att ha den på och gör dej onödigt varm i längden.

2) På sommaren behövs egentligen ingen huvudbonad på för så stark är inte solen på våra breddgrader.

3) Säger värden i ett sällskap ifrån att du ska ta av dej det du har på huvudet, ska du göra så också. Traditioner, modenycker och annat dumt ska inte få övertrumfa annat.




"Naken är jag, och så blev jag skapad. Inget är vunnet och inget är förlorat"

fredag 17 februari 2012

Inget köp av biljetter ombord?


Att köpa biljetter ombord är den jäktades sista utväg när han/hon inte hunnit annat. Det finns många giltiga skäl till att man inte redan köpt en biljett när man äntrar ett tåg. Om nu SJ, som marknadsledande företag i tågbranschen i Sverige, får igenom sitt förslag att sluta sälja biljetter ombord på tågen kommer det att bli väldigt gott om sura och/eller besvikna människor. En del så sura att det med säkerhet kommer att gå utöver personalen, som sen i pressen kommer att få kritik trots att det inte är deras fel att ledningen för SJ tänker så kortsiktigt och inskränkt.

Jag tror SJ gör så här för att medvetet öka inkomsterna. De vet att en stor andel av resenärerna inte har biljett när de går ombord så de vill kunna klämma dessa på extrapengar i form av straffavgift för att inte ha giltig biljett. Kan någon rakryggat säga mej att jag har fel i mitt antagande?

Nej, sälj biljetter som förut men endast via kort. De som bara har kontanter ska få en räkning som de betalar hemma sen - UTAN straffavgift. En liten extraavgift för fakturan ser jag inget hinder med, dock.





"De längsta resorna görs i vårt eget inre"

torsdag 16 februari 2012

Beröring


Vi vidrör varandra alldeles för lite. Är vi rädda för att bli anklagade för trakasserier eller har vi blivit så styrda av myten om det moderna samhällets kliniska tänkande att vi inte vågar röra vid varandra?

En klapp på axeln eller en vänlig dunk i ryggen, en kram då och då, ett handslag eller klapp på kinden. Är det för svårt att acceptera i dagens samhälle? Vi här i det samhälle som ska föreställa modernt och upplyst har blivit fördomsfulla gentemot varandra i mångt och mycket. Man ryggar tillbaka om en person man känner vidrör en, om än bara flyktigt. Jag har själv sett detta beteende. De som drabbats av övergrepp blir skygga därför men faktiskt borde de om några ta till sej beröringen eftersom det är ett sätt att komma tillbaka på.

Det säger annars väldigt mycket om den personen som inte blivit utsatt för något men som ändå ryggar tillbaka och far ut i tirader om man vill visa vänskap och vara en normal människa. Normala människor vidrör nämligen varandra. Inte jämt och ständigt, det säger sej självt. Men vi tar i hand, vi klappar någon på axeln eller vidrör kort dennas arm för att visa att vi hänger med, att vi vill denna någon något eller bara visa vänskap.

Beröring är något alla djur håller på med. Vi ska inte förneka denna sida av oss. Vi är dömda att gå under som art om vi inte kan acceptera andra människors beröring av oss själva och vice versa. Forskning har visat att beröring gör både den som vidrör och den som blir berörd mer harmonisk eftersom hormoner frigörs som lugnar kroppen. De som har problem med beröring borde se en läkare för det är nåt allvarligt fel med en sån person. I många fall är rädslan för att bli berörd helt omotiverad. Man utgår ifrån att den andre vill en ont och då blir allt fel, vad som än händer.

Det är klart, man ska inte gå fram till någon man inte känner och krama om den så där utan vidare. Däremot är det helt ok att gå fram och skaka tass. Det är ingången till en bra relation, oavsett vilken form den antar i framtiden. Faktiskt ses det som oartigt att inte ta i hand i vår del av världen när man hälsar på någon för första gången i vissa sällskap och sammanhang. Är det ett flyktigt möte går det bra att bara vinka för den som kommer in i ett rum och säga vem man är. Det varierar från situation till situation men grunden är alltså att man tar i hand för att presentera sej.

Tänk att man ska behöva skriva ett blogginlägg om nåt så naturligt och grundläggande. Förnekar många människor sin egen natur eller har de gått på myterna om hur farlig beröringen är, speciellt om det är en vuxen som berör ett barn? Jag skulle vilja säga att det är bristen på beröring som lett fram till all hysteri kring övergrepp och trakasserier.

Låt oss vara vänliga mot varandra. Klappa din kompis på axeln, ge din vän en kram och skaka tass med alla du möter i ett konferensrum. Du är inte konstig eller excentrisk, det är alla andra som är konstiga. Du är naturlig och jämlik. Kort sagt, du är människa. Att inte vilja bli berörd är att förneka sin mänsklighet och sin natur.




"Den bästa spegeln är en gammal vän."

onsdag 15 februari 2012

Politikernas utsläpp av grodor måste minskas


Lena Ek, vårt senaste komikerbidrag bland världssamfundets politiker, skriver den gamla vanliga drapan om koldioxid och klimat samt drämmer till med lite snack om sotet som hon menar är minst lika farligt för isarna i norr. Ni vet, dom där isarna som smälter om somrarna och fryser till igen om vintrarna (mest sublimering och vatten som äter bort en massa is dock) och som vägrar lyda order från de som anser sej veta bäst om hur klimatet fungerar.

Sotet från våra brasor smälter Arktis isar, säger Ek. Det ska vara rejäla brasor det och de ska hålla på i många år för att det ska ha någon effekt. Nej, om det är nåt som borde minskas rejält så är det utsläppen av politiska grodor. Fast kanske inte ändå. Det ger ju oss bloggare nåt att skriva om!




"När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, betyder det att det är du som skall ro."

Min tid som arkeolog

Jag har varit arkeolog i ca en månad. Det var dock rätt länge sen nu och minnena börjar blekna så sakteliga. Jag kanske ska ta det från början.

Hösten 1999 började jag en distanskurs i arkeologi som anordnades av Lunds universitet och Gotlands högskola med praktik på Gotland. Det teoretiska gick väl så där, jag kunde väl ha lagt manken till och lärt mej lite ödmjukhet inför frågorna för jag slarvade rätt mycket när jag skulle skriva uppgifterna. I vilket fall som helst skulle vi avsluta den här kursen med en månads fältarbete på Gotland i maj 2000, på ett ställe som heter Ajvide. Det ligger några km söder om Klintehamn på Gotlands västkust, en bit innanför kusten. Här gräver man sen 1983 ut ett område som var något av en centralpunkt för fisket och säljakten för 4000-5000 år sen.

Folket som bodde här var främst jägare och fiskare men viss boskapsskötsel verkar ha förekommit understundom. Det var ett samhälle som balanserade på gränsen till de förändringar det samhälle vi idag inordnar under benämningen neolitikum innebar. När sen det vi idag kallar bronsåldern inföll på Gotland för ca 4000 år sen övergavs platsen successivt.

Det var till denna plats vi kom för att göra vårt avslutande prov i arkeologikursen. Under en månads tid grävde vi ut en remsa på den sydöstra delen av av lokalen. I mitt schakt fanns ingenting förutom jord, stenar och nåt som jag trodde var nåt av intresse men som en av arkeologerna inte tyckte var nåt alls. Det var en bit sälben eller nåt sånt och eftersom mitt schakt i övrigt inte hade givit något kunde det slängas bort. I schakten bredvid fanns det dock nästan hur mycket som helst. Min vanliga otur alltså.

Bland annat hittades en grav som låg nästan perfekt inom schaktets utformning. Jag kommer att visa bilder vid ett senare tillfälle. Jag har inget inskannat just nu förutom en bild på en av deltagarna, vars namn jag inte kommer ihåg nu. Så här ser hon ut i aktion. Som sagt, jag kommer inte ihåg hennes namn så risken att PUL skulle träda i kraft här är noll.


Vi var ca 25 stycken som genomgick denna kurs och vi fick väl rätt så bra kontakt inbördes och med våra kursledare. Hela kursen leddes av den store Göran Burenhult. Han kom då och då ner för att titta till vårt arbete. En av dagarna vigdes åt en rundtur på ön med visning av de olika platserna man i övrigt grävde ut och funderade över rent vetenskapligt. Torsburgen är den plats jag kommer ihåg bäst. En gigantisk fornborg byggd på en ås mitt i ingenstans nån gång för länge sen. Det är t o m det enda vetenskapen har kommit fram till, om man vill vara elak. Det närmaste man kommit är att det tycks ha varit en skyddsanläggning för de omkringliggande byarnas befolkning i närmare tusen år från vår tideräknings början och framåt.

Det var en trevlig tid och vi hade skoj tillsammans, även på fritiden. Det skulle vara kul att få återuppleva en sån gemenskap.

Liten uppdatering ett par timmar senare. Detta är några av bilderna jag tog under kursens gång.

En av skallarna grävs fram i schaktet näst näst längst bort från mitt schakt sett.  Det skilde kanske fyra meter till mitt schakt.

Föreläsning om hur man tar jordprover och analyserar dom för att kolla dels åldern dels kolla efter isotoper skapade av mänsklig aktivitet. Den äldre mannen med kepsen var en expert på området. Han var 80 år då år 2000. Jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn men ser jag det skulle jag känna igen det direkt. Kanske nån som läser detta vet vad han hette.
Utgrävningar vid Ajvide. Halva gruppen syns här i full aktion.


"Att döma av världshistorien har rättvisan alltid befunnit sig i underläge."

Populära inlägg