Den enda censuren jag kan godta är att man håller inne med ord som kan skada någon rent personligen. Men att ställa någon till svars inför rätta för vad han/hon sagt är jag inte beredd att göra. Det borde ingen annan heller vara. Yttrandefriheten är viktigare än så. Vi borde kunna använda den till att resonera oss ur en situation där någon har sagt nåt som sårar en annan. Det är inte rättsväsendets uppgift att ta hand om folk som yttrar sej nedsättande om andra för deras utseende eller liknande. Det är när man går till handgripligheter eller verkligen ger uttryck för gränslöst hat i skrift eller tal som borde begränsa yttrandefriheten för ger man uttryck för hat är det inte längre normalt, det är abnormalt. Det är således viktigt att välja sina ord väl, även i en hetsig situation.
Från detta med att välja sina ord till att bli tvingad att inte säga eller visa vissa saker pga censur av olika slag är det i teorin ett långt steg men i praktiken är det inte långt alls. Det ser man klart och tydligt i frågan om upphovsrätten. De som innehar upphovsrätten till ett visst verk (musik, foto eller annat) brukar hålla på det med samma furiösa aggressivitet som en lejonflock som försvarar sitt byte. De verkar ibland inte ens vilja att satir och andra parodier ska få göras på deras verk. Har de inte hört uttrycket "stöld är den bästa formen av smicker"?.
För mej är censur i sin mest missbrukade form endast en moralisk panikknapp människor med makt trycker på så fort nåt skapas på nätet som man ogillar att det finns där. Men även i tidningarnas värld finns denna panikknapp och den är väldigt tydlig när en åsikt som inte gillas av etablissemanget presenteras. Klimatfrågans kritiker är de man mest ignorerar, för ja att ignorera åsikter som andra har är en form av censur. Kritiska röster och kritik mot vad det än är en mycket viktig del av yttrandefriheten. Men det glöms lätt bort när en fråga som just klimatfrågan blir accepterad utan vidare reflektion från de som bestämmer.
Utöver klimatfrågan vill jag säga att upphovsrättsinnehavare har det alldeles för lätt att kunna stoppa videor på YouTube. Använder man klipp från filmer för att göra reklam för dom eller recensera dom finns risken att de blir flaggade eller helt borttagna utan att den som skapade recensionsfilmen får veta det i förväg. Det hjälper tydligen inte att det finns utrymme i såväl amerikansk som annan lag i de så kallade demokratiska länder för att visa smakprov på filmer genom att recensera dom. Jag tänker här på The Amazing Atheist som för en tid sen fick just en sån recensionsfilm stoppad av YouTube för att de hellre stoppar filmer än stöter sej med upphovsrättsmaffian.
Det är väldigt tröttsamt att hela tiden se hur yttrandefriheten dödas av olika skäl. I det här fallet i upphovsrättens namn. Nåt måste göras. Yttrandefriheten är viktigare än nåt annat inom det demokratiska tänkandet. Rörelsefriheten och handelsfriheten kommer därefter.
Var kommer då moralen in i detta sammanhang? Jo, vi lever ju efter ett antal levnadskoder i samhället, en sorts moralisk kod som som säger oss att vi inte ska skada andra, låta andra lida, inte döda andra osv. Samtidigt har vi med oss att vi låta andra tala till punkt. De som inte kan eller vill följa denna kodex (lag) har problem med världen i stort. Tyvärr sitter många av dessa som inte vill låta andra tala till punkt och bestämmer hur våra skrivna lagar ska se ut, i många fall även oskrivna lagar. De vill bestämma agendan och för dom verkar själva ordet demokrati vara en personlig förolämpning. Skrämmande, eller hur?
"A helicopter was flying around above Seattle when an electrical malfunction disabled all of the aircraft's electronic navigation and communications equipment.
Due to the clouds and haze, the pilot could not determine the helicopter's position. The pilot saw a tall building, flew toward it, circled, and held up a handwritten sign that said "WHERE AM I?" in large letters. People in the tall building quickly responded to the aircraft, drew a large sign, and held it in a building window. Their sign said "YOU ARE IN A HELICOPTER."
The pilot smiled, waved, looked at his map, determined the course to steer to SEATAC airport, and landed safely. After they were on the ground, the copilot asked the pilot how he had done it.
"I knew it had to be the Microsoft Building, because they gave me a technically correct but completely useless answer.""
