Demokrati - ett annat ord för diktatur?

När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är det verkligen så? Jag menar, i den form av demokrati vi använder oss av oftast i de moderna samhällena är det så att vad en majoritet vill är det som också blir verklighet. De som hamnar i minoritet blir utanför och kallas inom politiken för opposition. Men jag menar att majoritet och minoritet är inte demokrati. Demokrati är när alla får det bra över hela spektrumet, oavsett vad en majoritet eller vad särintressen säger.

Det är förstås en svår balansgång mellan att alla får vad dom vill ha och full förvirring med medborgargarden och annat som inte går att ha i längden. Jag säger inte anarki eftersom anarki inte handlar om förstöra ett samhälle utan om att ett samhälle mår bäst av att ingen organiserad stat existerar. Så säger äkta anarkister själva och de har en viss poäng i detta. Starka stater är inte bra, ej heller svaga stater. En stark ledare i en svag stat (oftast en diktatur) är inte heller bra, liksom att en svag ledare inte är bra för en stark stat (oftast en marionett i en svajig demokrati).

Med detta menar jag att skillnaden mellan demokrati och diktatur har mer eller mindre suddats ut. Majoritetsväldet får dominera våra samhällen och det funkar väl när en tävling ska avgöras men inte när våra liv ska avgöras. Vi har ganska avancerade samhällen och vi väljer våra ledare, men när dessa väl är på plats verkar de ha glömt bort vilka som valde dom och varför.

Vem vågar dock ropa på direktdemokrati i dessa dagar då det å ena sidan finns tokar inom den socialistiska sidan som bara vill bråka, och på deras politiska motpol finns också tokar som bara vill bråka. Dessa oroar sej vissa för ska kunna komma fram om vi inför direktdemokrati. Men jag är inte säker på att vi behöver oroa oss för dom egentligen. De som gör såna saker är väldigt få och har ingen direkt påverkan på samhället i stort. Problemet ligger hos opinionsbildarna, med politiker och media spetsen. De piskar upp en stämning som består i att kriminella element och höger- respektive vänsterknasbollar skulle vara värre för samhället än miljöproblemen och bristen på arbete tillsammans.

Vad är det för en demokrati där opinionsbildare får bestämma vem som har rätt? I en äkta demokrati har alla - och ingen - rätt. Det viktiga är att alla får komma till tals och att alla fakta ska få tala för sej själva. I slutändan kommer verkligheten att bestämma vad som blir det korrekta. Men en sån demokrati är väl en utopi, eller? För vi har statistik och folk som älskar att manipulera siffror så de passar in perfekt för att dupera befolkningen, men framför allt de som styr. Det är inte oss egentligen man försöker lura. Det är de styrande så att de kan fortsätta vara vid makten - för att bli ännu mer duperade.

Det låter som om jag är världens värsta konspirationsnöt, och det kanske jag är men det verkar ju finnas fog för detta. Åtminstone för att det finns en helt öppen agenda här som går ut på att misstänkliggöra allt som inte hör till normen, vad nu den är för något. Denna "norm" verkar gå ut på att så länge man inte orsakar några större problem för överheten så får man säga vad man vill. Men avviker man från den rätta vägen är man antingen rasist, manschauvinist, antisvensk, misogyn, misantrop eller alltihop på en gång.

Men jag tänker strunta i alla epitet som vissa kan tänkas försöka fästa på mej. Vi har behov av att sätta etiketter på varandra. Sätt i så fall etiketten yttrandefrihetsförkämpe på mej. Ingen åsikt är fel, ingen har fel, man har bara mer eller mindre rätt utifrån ens egna sätt att se på saker och ting. Som Povel Ramel skaldade: Sanning är en blandning av verklighet och dikt. Sen är det så att det är fakta som är det viktiga. Åsikter ska man hålla för sej själv eller bara yttra när man har tillräckligt på fötterna. Självcensuren är viktigare än att samhället förbjuder ens tunga att bilda ord.

Jag känner nu att jag bara svamlar och kan egentligen inte upprätthålla en diskussion mer. Om det är någon som vill utveckla det jag skrivit och som förstår var jag är på väg (jag är inte ens säker själv!) så skriv gärna en kommentar. Jag låter det vara som det är. Jag är lite ledbruten eftersom jag har en så härlig träningsvärk från en yogaträning jag följde med på i veckan som var.



"So India’s problem turns out to be the world’s problem. What happened in India has happened in God’s name.

The problem’s name is God."

Censur och dårskap går hand i hand

Hur kan fördomsfulla människor få bestämma agendan hela tiden? En libanesisk atlet av det kvinnliga tillståndet, Jackie Chamoun, ställde upp på nakenbilder för några år sen och dom bilderna har nu läckt ut på nätet, till alla fördomsfulla nuckors stora fasa, och nu ska hennes "tilltag" diskuteras på högsta nivå i Libanon. Det har fått folk i Libanon att protestera på ett mycket finurligt vis, de strippar på samma vis som Chamoun gjorde. Det är uppenbart att vanligt folk, även i Mellanöstern, ogillar censur och dårskap lika mycket som alla andra gör, speciellt när det gäller enskilda personers rätt att göra som man själv vill. Censur och dårskap får inte stå i vägen för den rätten, över huvud taget andra rätter också.

I våra dagar tycker man att även i Libanon borde sunt förnuft och fördomsfrihet råda, men genom detta ser man att konservativa åsikter om människans kropp fortfarande dikterar mycket av agendan. Hyckleri är det ju också när man försöker göra nakenbilder till nåt farligare än krig, Boobs instead of bombs, som det kallas i Libanon. På Twitter har det redan spridit sej som en löpeld och den några år gamla kampanjen "I am not naked" har kommit igång igen, nu med uppdateringen/uppmaningen: #strip for jackie. Detta kallar jag solidaritet! Hoppas fler kampanjer i andra, liknande, fall kommer igång. Låt inte okunnighetens och fördomsfullhetens lampor lysa för mycket. Det blir för mycket hyckleri då.



"Find a way out!"

Dags att slå ett slag för yttrandefriheten

 Yttrandefriheten ska alltid övertrumfa religionen och religionsfriheten. En bok är en bok, inget annat. Det gäller alla skrifter, och alla har rätt att läsa dom oavsett vad de innehåller. Att tycka annorlunda är diktatur och censur. Malalas bok ska få läsas av alla i Pakistan, om de vill. Diktaturkramarna i Pakistan ska inte få bestämma vem som ska få läsa hennes bok. Det är marknaden som ska få råda. Vill ingen läsa den så är det inte mer med det. Yttrandefriheten kommer dock att vinna. Var så säker. Det går inte att stoppa ordet, vare sej det skrivs, tecknas eller talas.


"Hypocrites get offended by the truth."

Dumheter världen över

Jag läser då och då listor med diverse intressant information. Nu senast Buzzfeed och den sidans lista över klassiska barnböcker som vid ett eller annat tillfälle blivit censurerade eller till och med förbjudna i vissa delstater i USA av diverse skäl. Vissa av skälen är rent ut sagt idiotiska. Andra är bara löjliga. Som att förbjuda ett lexikon för att det har med definitionen av oralsex, eller att talande djur är ett hån mot den kristna guden.

Vad är det för en värld som gör att företagare tvingas flytta sin verksamhet till andra länder för att nå nån form av balans i sin ekonomi? Har vi helt lämnat de kapitalistiska idealen bakom oss och gått in i rovekonomins ledband? Man ska inte behöva ett land för att lönsamheten ska återkomma. Å andra sidan går allt i naturen ut på att äta eller ätas. Jag tror det går runt och om någon decennium eller så blir det lönsamt att verka i Italien igen.

Inte bara övergrepp på barn i Belgien utan övergrepp på hela befolkningen verkar det som. En bondgård i en avlägset belägen by på landsbygden har visat sej vara en central för tillverkning av ecstasy. Det finns människor till allt, säger klyschan och här stämmer det verkligen. Det finns bättre droger, som inte skadar kroppen lika mycket. Att vara en drog är till exempel mycket bättre.

Stödet för många barn med dyslexi dras in för att politikerna i Stockholm inte ser dyslexi som ett giltigt skäl för stöd. Ännu ett exempel på att Göran Perssons politik där kommunerna har ansvaret för skolorna var skadlig för våra elever. Kommunerna SKA INTE ha hand om skolorna! Jag undrar när politikerna inser att 25 år av kommunalt helvete borde avslutas.

Arbetsförmedlingens generaldirektör har än en gång dabbat sej. Snacka om arbetsförnedring. Jag fattar inte hur det kommer sej att det nästan hela tiden utses rena rama stolpskotten till poster som är av vikt för oss alla. Hur dessa människor är privat vet jag inte men jag hoppas de inte saknar ett eller flera bestick i lådan som de gör i sin offentliga position.



"A wonderful fact to reflect upon, that every human creature is constituted to be that profound secret and mystery to every other."

"Jag lyder bara order"

Jag skrev om censur härom dagen och fick nu precis se ett väldigt löjligt exempel på dålig, moraliskt betingad censur i form av en borttagen bild från en ölflaska. Det handlar om bilden som kan ses ovan. Den får nämligen inte du se när du går till Systemet för att handla ölet Lust. Istället är det den svarta bilden till vänster du som svensk ska tvingas se.

Vi följer regelverket, säger man från Systembolagets sida. Det handlar om samma försvar som yppats av folk som inte vågar tänka självständigt genom historien. Hur kan det komma sej att dessa paragrafryttare anser att en naken TECKNAD kvinna som badar är värre än innehållet i flaskan? Hyckleri är det enda rätta ordet för denna aktion.

Moralgubbar och dito tanter är av ett synnerligen fegt släkte som ser allt naket, till och med när det bara är antytt, som nåt av ondo. Får såna människor makt blir de farliga, farligare än någon annan grupp i samhället. Moralpaniken har alltså nått en institution som redan är omgärdad av moralkakor. Jag dricker själv inte men jag ser inget hinder i att nån annan ska göra det och en tecknad figur på en flaska är definitivt inget fel. Felet ligger hos moralpredikanterna, som vanligt.



"Boxning är en grupp vita män som tittar på två svarta män som klår upp varandra."

Censur är inget annat än moraliskt snicksnack

En viktig del av yttrandefriheten är att ingen överdriven censur ska få förekomma. En annan viktig del är att man själv väljer sina ord. Ju mer vältalig man är desto bättre, är den generella åsikten. Därmed inte sagt att man ska uttrycka sej med så många svåra ord som möjligt. Det räcker gott med de ord man redan kan. Men det går bra att då och då slänga in lite extraordinära ordalydelser så folk hajar till.

Den enda censuren jag kan godta är att man håller inne med ord som kan skada någon rent personligen. Men att ställa någon till svars inför rätta för vad han/hon sagt är jag inte beredd att göra. Det borde ingen annan heller vara. Yttrandefriheten är viktigare än så. Vi borde kunna använda den till att resonera oss ur en situation där någon har sagt nåt som sårar en annan. Det är inte rättsväsendets uppgift att ta hand om folk som yttrar sej nedsättande om andra för deras utseende eller liknande. Det är när man går till handgripligheter eller verkligen ger uttryck för gränslöst hat i skrift eller tal som borde begränsa yttrandefriheten för ger man uttryck för hat är det inte längre normalt, det är abnormalt. Det är således viktigt att välja sina ord väl, även i en hetsig situation.

Från detta med att välja sina ord till att bli tvingad att inte säga eller visa vissa saker pga censur av olika slag är det i teorin ett långt steg men i praktiken är det inte långt alls. Det ser man klart och tydligt i frågan om upphovsrätten. De som innehar upphovsrätten till ett visst verk (musik, foto eller annat) brukar hålla på det med samma furiösa aggressivitet som en lejonflock som försvarar sitt byte. De verkar ibland inte ens vilja att satir och andra parodier ska få göras på deras verk. Har de inte hört uttrycket "stöld är den bästa formen av smicker"?.

För mej är censur i sin mest missbrukade form endast en moralisk panikknapp människor med makt trycker på så fort nåt skapas på nätet som man ogillar att det finns där. Men även i tidningarnas värld finns denna panikknapp och den är väldigt tydlig när en åsikt som inte gillas av etablissemanget presenteras. Klimatfrågans kritiker är de man mest ignorerar, för ja att ignorera åsikter som andra har är en form av censur. Kritiska röster och kritik mot vad det än är en mycket viktig del av yttrandefriheten. Men det glöms lätt bort när en fråga som just klimatfrågan blir accepterad utan vidare reflektion från de som bestämmer.

Utöver klimatfrågan vill jag säga att upphovsrättsinnehavare har det alldeles för lätt att kunna stoppa videor på YouTube. Använder man klipp från filmer för att göra reklam för dom eller recensera dom finns risken att de blir flaggade eller helt borttagna utan att den som skapade recensionsfilmen får veta det i förväg. Det hjälper tydligen inte att det finns utrymme i såväl amerikansk som annan lag i de så kallade demokratiska länder för att visa smakprov på filmer genom att recensera dom. Jag tänker här på The Amazing Atheist som för en tid sen fick just en sån recensionsfilm stoppad av YouTube för att de hellre stoppar filmer än stöter sej med upphovsrättsmaffian.

Det är väldigt tröttsamt att hela tiden se hur yttrandefriheten dödas av olika skäl. I det här fallet i upphovsrättens namn. Nåt måste göras. Yttrandefriheten är viktigare än nåt annat inom det demokratiska tänkandet. Rörelsefriheten och handelsfriheten kommer därefter.

Var kommer då moralen in i detta sammanhang? Jo, vi lever ju efter ett antal levnadskoder i samhället, en sorts moralisk kod som som säger oss att vi inte ska skada andra, låta andra lida, inte döda andra osv. Samtidigt har vi med oss att vi låta andra tala till punkt. De som inte kan eller vill följa denna kodex (lag) har problem med världen i stort. Tyvärr sitter många av dessa som inte vill låta andra tala till punkt och bestämmer hur våra skrivna lagar ska se ut, i många fall även oskrivna lagar. De vill bestämma agendan och för dom verkar själva ordet demokrati vara en personlig förolämpning. Skrämmande, eller hur?



"A helicopter was flying around above Seattle when an electrical malfunction disabled all of the aircraft's electronic navigation and communications equipment.

Due to the clouds and haze, the pilot could not determine the helicopter's position. The pilot saw a tall building, flew toward it, circled, and held up a handwritten sign that said "WHERE AM I?" in large letters. People in the tall building quickly responded to the aircraft, drew a large sign, and held it in a building window. Their sign said "YOU ARE IN A HELICOPTER."

The pilot smiled, waved, looked at his map, determined the course to steer to SEATAC airport, and landed safely. After they were on the ground, the copilot asked the pilot how he had done it.

"I knew it had to be the Microsoft Building, because they gave me a technically correct but completely useless answer.""

Kamerahörnan: Apropå mina foton

Det har varit ganska mycket tjafs om upphovsrätten gällande foton som publiceras på nätet. Det finns nämligen en lucka i lagen som säger att man inte får publicera foton på internet hur som helst. Man måste ha upphovsrättsinnehavarens skriftliga eller muntliga tillstånd för detta. I tryck är det i stort sett fritt fram. Jag anser det är fel att man inte får publicera andras foton utan deras tillstånd. Det enda jag vill göra med ett foto när jag själv inte är fotografen är att belysa eller bättra på mitt inlägg med en bild som på sätt och vis sammanfattar det jag vill ha sagt.

Därför är det bra med formen Creative Commons, att man får använda bilderna bara man talar om vem som är fotografen. Jag stöder detta sätt att se på saken och visar mina foton för vem som helst. Ni som tittar får dessutom ladda ner bilderna och/eller länka till dom på egna hemsidor, bara ni talar om för andra vem som är fotografen.

Att hålla strikt på upphovsrätten är en form av censur. Det tänker jag aldrig acceptera.




"Att intressera sig för vad andra tänker och gör är ofta en mer kraftfull form av uppmuntran än beröm."

Tintin och rasismen

Den som anklagar Tintin för rasism är med stor sannolikhet själv fördomsfull, åtminstone kulturfientlig. Med detta påstående menar jag att det är lätt för oss idag och göra oss lustiga, alternativt ondgöra oss, över det som skrevs för 70 år sen eller mer. Med vilken rätt sätter vi oss till doms över något våra far- och morföräldrar hittade på när vi en dag säkerligen kommer att få samma behandling av våra barn och barnbarn? Tintins skapare, Georges Remi (signaturen Hergé), var ingen rasist, långt mindre var han främlingsfientlig. Måhända var han fördomsfull vilket vi alla är och han var definitivt färgad av sin samtid men att kalla "Tintin i Kongo" för rasism är att gå för långt i sin egen fördomsfullhet och okunskap.

Hergé var precis som alla andra författare en samhällsskildrare och betraktare. Det han såg beskrev han i detalj. Många av hans assistenter kom att fortsätta i samma stil. Ska vi kalla Roger Leloup, en av Hergés främsta assistenter, för rasist också för att han skapade en tecknad serie med en japanska i huvudrollen?

Tur att nån tar sitt förnuft till fånga och låter böckerna vara kvar. Kulturen blir ingen kul tur, ej heller kult, med censurivrare överallt.

Tusentals ekofascister kan inte ha fel - inför censur!

Bluffen som avslöjades i februari, den om att Heartland Institute i Chicago skulle ha fått massvis med pengar från GM för att stödja skepticismen inom klimatdebatten, verkar inte ha nått svenska medier alls. De som vidmakthåller och underhåller synen på människan som boven i dramat kring klimatdebatten fortsätter pumpa ut den falska versionen av avslöjandet, som om Peter Gleicks falskspel och erkännande inte existerat.

Vad är det som är så hemskt med att låta folk veta att det finns en annan syn på saker och ting? Dessutom, är det så fel att företag bidrar med pengar till olika institut och organisationer? Myndigheter, politiska organisationer och företag öser ju pengar över alarmisterna. Sen fortsätter politikerna att komma med sina miljöförstörande förslag, utan att ens tänka efter vilka konsekvenserna blir.

Det finns tydligen ingen ände på hur oinformerade en del kan vara. För oavsett vad man anser om klimatet så är det ändå falskspel det som hände i januari och februari. Att i detta läge ropa på censur är det värsta som kan hända i en demokrati. Är yttrandefriheten inget värd längre?




"Like a house of cards in a hurricane..."

En kommentar till tidningarnas inställning till kommentarer

Med det luddiga ordet rasism som förevändning ser nu tidningarna till att censurera bland kommentarerna till de artiklar tidningarna lägger ut på sina hemsidor. De får dock räkna med att puckon yttrar sej i sakfrågor eftersom vi lever i en demokrati, en som dessutom garanterar yttrandefriheten, åtminstone till viss del. Puckon eller ej, alla har rätt att yttra sej. Men smädelser, invektiv riktade mot andra är inte en del av yttrandefriheten, det är att ta sej friheter med den rätten. Man kan och ska kritisera sakfrågor och andra människors attityder men inte deras person eller profession.

Rasism är ett ord som har fått fel betydelse genom åren. Var, vad, hur eller vem som ligger bakom betydelseändringen så är den skapad av folk som dels inte kan sin historia, har svårt att tolka historia och/eller har svårt med språk. Ordet rasism kommer av ras och betecknar en ståndpunkt att man anser sej själv vara förmer än de med en annan ras. I och med att det genetiskt bevisats att raser hos människan inte existerar faller också ordet ras. Har ni som läser min blogg nån gång sett ordet rasism användas i någon annan betydelse här? Ordet jag använder är främlingsfientlighet eller det lärda ordet xenofobi (rädsla för det främmande).

Det som uttrycks visavi immigranter och nyinflyttade i kommentarsfälten är just främlingsfientlighet, inte rasism.  Nu går medierna ut med en avisering av "hårdare" regler för att stävja just detta. De verkar tycka att det är ett nytt problem och att man då bör tumma på yttrandefriheten. Men risken är ju då att man går ett steg till, ännu ett steg och till slut har man bara politiskt korrekta åsikter där diskussionen är som skillnaden mellan en disktrasa och en svamp, de suger upp och rengör, enda skillnaden är utseendet.

En sökning på Google ger vid handen att det här med censur av misshagliga kommentarer inte är nåt nytt, som tidningarna nu vill låta påskina. Ta en koll på Flashback så ser ni att vissa av trådarna där går tillbaka till år 2008. Det tidningarna verkar mest arga på är de som använder anonymiteten som sköld när de skriver sina kommentarer. I en del fall är det förstås bara fegt att skriva anonymt men i de allra flesta fall är det faktiskt en nödvändighet. Man kanske inte vill skylta med sitt namn eller vill kunna spåras, av hänsyn till säkerheten. Det bör respekteras framför indignationen från tidningarnas sida att få främlingsfientliga åsikter i sina kommentarsfält.

Tidningarnas skribenter, framför allt de som skrivit artiklarna som "drabbas" bör istället vara mer närvarande och korrigera I de kommentarer som förekommer. Påpeka att detta är DERAS forum och att kommentatorerna är gäster här och att de således uppför sej som om man vore på husesyn eller fest. Dessutom är det faktum att man driver ut kommentatorerna på facebook ett slag under bältet. Tänk på alla oss som inte vill ha med facebook att göra! Att diskussionen förs på facebook är dessutom väldigt onödigt eftersom man då lika gärna kan diskutera gårdagens väder. Är det sånt tidningarna vill att vi ska diskutera? Vi som har bloggar kommer väl att få fortsätta länka till era artiklar, eller?

Även med bloggar har jag märkt en víss aversion bland tidningarna gentemot oss som skriver kritiskt om vissa artiklar. Nu kan man förstås anlägga en viss konspirationshysteri här men det är inte alltid som bloggar som skriver kritiskt om den officiella synen på klimatfrågan, fildelningen och andra kontroversiella frågor dyker upp i fältet nedanför artiklarna och när de gör det har det gått timmar, ibland dagar efter att artikeln skrivits och en blogg skrivit om artikeln. Ofta finns inte ens bloggfältet. Man kan ju undra varför. Är det av lättja eller har man en önskan att slippa kritik?

"För en med en hammare
ter sej hela världen som en spik"

Klimatfrågekritiker tystas på Facebook

För några dagar sen skrev signaturen yahoo-4C4PXW2RZYMUO4V5J7IB237QXY denna kommentar till ett av mina inlägg: "Intressant detta: Jag blev blockerad när jag försökte dela/gilla detta på ansiktsboken, eftersom "Du försöker att publicera innehåll på Facebook som har klassat (sic) som kränkande."" Jag blev förstås förbryllad och visste inte vad jag skulle tro. Nu verkar det dock finnas ett tydligt mönster här. Anthony Watts blogg Watts up with that är också drabbad av sån blockering. Vad kan tänkas ligga bakom nåt sånt? Varför blir just vi blockerade? Är det fler som blir blockerade på detta vis?

Jag har aldrig haft med Facebook att göra och har inte för avsikt att ha det heller. Konceptet finns redan utspritt överallt på nätet och behöver inte koncentreras på det viset. Jag vill ha mina arbeten så decentraliserade som möjligt. Därför är detta att saker jag har med att göra blir blockerade där väldigt konstigt. Om det nu är så att det är mitt material som blir blockerat. Jag bygger detta antagande på det som står i den citerade kommentaren i första stycket här ovan.

Är det fler som upplever detta att de blir blockerade på Facebook för att de uttrycker helt vanliga åsikter och länkar till sidor som inte är stötande på nåt vis så hör av er.

Get your money for nothing and your chicks for free

Det är inte lätt att vara på den rätta sidan om dumhetsstrecket i dessa dagar. I Canada förbjuder man nu radiostationerna att spela originalversionen av Dire Straits låt "Money For Nothing" pga textinnehållet som handlar om hur en arbetare i en butik tittar på MTV och kommenterar innehållet i de videor som visas. Det här är censur i den politiska korrekthetens namn. Är folk inom vissa medier så rädda för att stöta sej med vissa grupperingar i samhället?

Money For Nothing, som den ska visas:

Censur och vetenskap går inte ihop

James Delingpole är en man som är rätt känd inom AGW-kritiska kretsar. Han är journalist från Storbritannien och är kritiskt inställd till hur AGW-hypotesen framställs av vissa forskare, politiker och aktivister. Flera gånger har han vädrat sina åsikter i ämnet i de olika tidningar han skriver för samt på sin blogg. Än så länge har han haft relativ frihet att skriva i ämnet lite hur han vill, inom rimliga gränser skulle man kunna anta. Nu har dock även censuren drabbat honom. CRU, den enhet för klimatforskning vid University of East Anglia som är involverad i climategate-skandalen, tog nu senast illa vid sej och ville ha en av hans artiklar borttagen. Tidningen böjde sej för trycket och artikeln är borta från nätet. Som synes av det länkade ovan finns dock även i tryckt form och det är svårare att stoppa med mindre att man letar upp varenda nummer och bränner det. Ray Bradbury och Fahrenheit 451, någon?

Ska man verkligen kunna få stoppa allt som ställer en i dålig dager? Ska man inte hellre se till att komma med en kommentar i samma tidning där man tillbakavisar de anklagelser som framförts? Det skrivna ordets makt är ju så stark att det mycket väl låter sej göras. Men jag antar att censur är enklare. Det gör att man slipper organisera den debatt som skulle komma igång av att ha först en artikel, sen en kommentar på den artikeln och så vidare.

Utöver detta är det ingen bra renommé för vetenskapen att en forskningsenhet vid ett universitet reagerar genom att tvinga en tidning att dra tillbaka en artikel bara för att man tycker att man framställs på ett mindre smickrande vis. Det ger känslan av att forskare är lättretliga personer som ogillar kritik, när kritik ju är vad de utsätter sej för dagligen. Förmodligen gillar de inte att lekmän kritiserar dom. Skomakare, bliv vid din läst och allt det där. Och här fann jag en koppling till mitt förra inlägg om skepticism och kritiskt tänkande. Vad vore världen om inte kritiskt tänkande fanns? Jo, en sluten värld där alla höll på sitt och rön aldrig nådde utanför de väggar där de en gång togs fram. Nu tänker jag alltså främst på externt kritiskt tänkande. Att själva kritisera sin tankegång är svårt. Man är ganska subjektiv inför en tankegång man kommit på och gillar eftersom det ju är ens egen tanke. Då är det bra att ha någon som kan komma med synpunkter.

Det är vad journalister är bra på, att komma med kritiska synpunkter. Kanske inte alltid fullt insatta i ett ämne men de hittar alltid nåt att kritisera. Då ska inte forskare, politiker eller vilka det nu än är spela förnärmad diva och begära censur.

Lobbyister och minoriteter får finna sej i att internet ser ut som det gör

Att filtrera direkt kriminella aktiviteter kallar inte jag för censur per se. Med det menar jag förstås bombtillverkning, dödshot, övergrepp mot barn som finns på nätet i diverse former. Men att direkt stoppa det som kallas kriminellt i ett land är fel. Det är då bättre att låta det finnas ett tag, anmäla det och först efter dom ta ner det. Då har vi ett "kvitto" på att nåt inte passar på nätet, i alla fall inte för närvarande. Men ändå anser jag att det som inte skadar majoriteten av en befolkning bör få finnas kvar. Intressegrupper och "minoriteter" får allt finna sej i att det finns saker som de inte gillar. Politisk korrekthet är en faktoid som jag ser det. Dessa saker ska finnas där, inte för att reta folket jag nämnt ovan, utan för att visa på mångfalden på internet, på gott såväl som ont.

Därför läser jag sällan tidningar

Jag hade inte tänkt skriva nåt idag för jag hade inte lust. Men så såg jag den här elakt skrivna debattartikeln i Expressen och kände att lusten kom tillbaka direkt. Den är elak på så vis att artikelförfattaren, Ann-Charlotte Marteus, utgår ifrån att skeptiker av den så kallade AGW-teorin per automatik inte förlitar sej på vetenskap. Framför allt verkar Maggie Thauersköld vara en nagel i ögat på henne. Mer eller mindre uttalat verkar Ann-Charlotte besviken att det finns kvinnor som är skeptiker till AGW-teorin. Skepticism är ju inte vetenskap, det är kritik och kritik borde tystas för det man framför kan inte vara vetenskap. Det är kanske sant, om man med vetenskap menar den sortens forskande som är starkt bunden till organisationer och regeringar och som således är styrd i en viss riktning för att passa modeller och planritningar som utgår från tanken att nåt kan komma att hända, vare sej man har rätt eller inte.

En teori är inte sanningen, som mycket riktigt Ann-Charlotte också skriver. Men när hon skriver att majoriteten av forskarvärlden tror på den här teorin då måste jag tillrättavisa henne å det skarpaste. Att ett visst antal namn finns med på IPCC-rapporten betyder inte att majoriteten av världens forskare står bakom den. Tvärtom, en undersökning visar att de flesta är emot det som står i de rapporter IPCC presenterat, i varierande grad av skepticism. Nej, Ann-Charlotte, du kan slippa oss för vi har inget förtroende för dej. Ditt och dina kollegers sätt gentemot bloggvärlden tyder bara på att du är desperat. Jag lider med dej. Det kan inte vara lätt att ändra ståndpunkt när du matats med en enda åsikt och bara hört en sida av saken. Att ha hört båda sidor och sen valt sida, som jag gjort, är en annan sak.

När en krönikör häver ur sej sån här galla är det inte så konstigt att alltfler slutar köpa tidningar på riksnivå. Själv använder jag mej bara av tidningarnas hemsidor för att 1) se om det hänt nåt av vikt 2) läsa serierna (gäller endast DN och SVD) samt 3) för att se vad som skrivits på debattsidorna för att få ena sidan av en sak för att få andras sidor av samma sak via blogglänkningarna. Det var länge sen jag förlitade mej hundraprocentigt på "gammelmedia" och vad deras journalister skriver. Mer och mer skriver jag med hänvisning till medierna enbart för att få respons från de andra som skriver på sina bloggar samt de som kommenterar de olika bloggarna. Vad tidningarna tycker bryr jag mej egentligen inte om.

På liknande sätt kan man sammanfatta tidningarnas generellt sett okritiska syn på fildelningen och övervakningsdirektivet FRA. Emma är en av de ledande proponenterna för fri fildelning och en av de argaste kritikerna till FRA och IPRED (med undantag för Oscar Swartz och nån till vet jag ingen som gått till så hårt angrepp mot dessa övervakningshelveten). Här har också de gamla medierna haft svårt för att hänga med i utvecklingen. Ofta återges artiklar om fildelning med vinklingen att skiv- och filmbolagens kartellorganisationer får uttala sej sist och mest samt spy sin galla över fildelningen utan mothugg. På bloggarna finns åtminstone båda sidors sak representerade i form av inlägg och kommentarer. Tidningarna har blivit en makt i sej i och med att man då och då censurerar kommentarer och blogginlägg.

Censur är en väldigt farlig väg att gå, framför allt om de som står för den är rädda för att stöta sej med vissa maktfaktorer i ett samhälle. Alarmister finns i många läger, inom klimatforskningen är det såna som tror att världen blir ett blött inferno med dränkta städer och förstörd ekologi inom ett antal år och inom fildelningsvärlden är alarmisterna rädda för att fildelare förstör ekonomin för artister av olika slag. I båda fallen är alarmismen grundlös. Skälen till att alarmismen är grundlös anges på respektive bloggar jag länkat till ovan. För den som vill lära sej nåt om koldioxid och Al Gores/IPCCs grundlösa påståenden kan läsa den här rapporten skriven av en äkta klimatforskare.

Nu har jag ingen lust att skriva mer idag. Ha det!