En liten personlig litania

Tänk er situationen: I ett rum sitter ett antal personer varav vissa känner varandra, andra inte. In i rummet kommer en person som de allra flesta tittar till på. Många människor väcker andras intresse på en lång rad olika sätt, antingen genom att vara den de är, genom sitt utseende eller nåt de gör när de kommer in i ett sånt här rum. Andra människor väcker näst intill inget intresse alls, vad de än gör eller hur de än ser ut.

Jag hör till den gruppen som inte väcker nån form av intresse alls för de som inte känner mej. Man tittar till, om ens det, sen är jag i praktiken bortglömd. Jag brukar titta till på de människor jag möter för att se om någon tittar tillbaka. De senaste 20 åren har detta skett kanske fem-tio gånger och då har mest likgiltiga blickar mött min. Är jag så ointressant för andra människor?

Det är bara när jag tar fram min kamera som folk tittar, och då är det lite lätt skrämda blickar som möter min. Som om jag skulle ta deras själar eller fota dom utan att dom har nåt att säga till om. Vilket är väldigt konstigt eftersom många av dom själva har kamerafunktion i sina telefoner och plåtar till höger och vänster utan minsta tanke på att de kanske tar någons "själ". Skulle min systemkamera vara så annorlunda, så mycket farligare?

Än så länge har jag inte bemötts av folk som ser min kamera och frågar mej om jag vill ta foton av dom. Jag har själv frågat andra om jag får ta foton på dom och hittills har jag bara fått ett positivt svar på denna fråga. Vad gäller frågor får jag fortsätta fråga om folk är intresserade av att bli fotade av mej. Så enkelt är det bara. Jag har gjort i ordning visitkort så folk kan kommunicera med mej i framtiden om de vill. Vad gäller folks intresse för min person vet jag inte vad jag ska göra. Det är nog inget jag kan göra nåt åt. Min kamera gör att folk åtminstone uppmärksammar mej, även om reaktionen sällan är den jag önskade den skulle vara.



"Vi har det bra, vi här bak i bilen, 
och vill ej va med om nån krock"

Tema fotografering: Inköpt till kameran

Jag har spenderat stora summor denna veckan på saker som hör kameran till. Det största och dyraste var en Mecablitz 44 AF-1 digital-blixt från Metz för nära 1800 kr. Det är behövligt om jag ska kunna fota i riktigt mörka förhållanden. Det är en ganska tung best som redan ramlat av min kamera en gång (för att jag var klantig nog att skaka den när jag böjde mej fram efter nåt jag ville fota) men som redan visat sej vara oumbärlig för mitt arbete. I sinom tid ska jag visa bilder jag tagit med blixten på kameran. Den går att använda som slavblixt också så det ska nog bli en riktig studiofotograf av mej med.

Jag köpte också en fjärrkontroll till kameran så att jag kan ta bilder med kameran på stativ utan att behöva vidröra den under själva knäppandet, vilket kan vara ett problem då man inte vill att kameran ska skaka. Till sist mitt första 32 GB USB-minne. Jag märkte nämligen att de jag redan har var för långsamma för min nya kamera när jag ska göra filmer. Så nu ska här fotas och filmas!




"Cinema is the ultimate pervert art. It doesn't give you what you desire - it tells you how to desire."

Tema fotografering: Din kamera är en idiot

Oavsett vad du har för kamera, proffs eller nybörjare, så är din kamera enbart en själlös låda ägnad att fånga ljus och fästa detta ljus på en ljuskänslig yta. Med andra ord: din kamera är en idiot. Det är du som komponerar fotot, kameran bara hjälper dej åstadkomma bilden. Därför är det viktigt att du inte behandlar den som om den vore lösningen på alla dina problem. Kameran ska vara den apparat som möjliggör dina inre visioner om den perfekta bilden, om det så är en svamp i skogen, en fotomodell eller ett grandiost landskap.

Allt detta har jag blivit alltför medveten om sen jag skaffade min nya kamera. Den är väldigt mycket mer avancerad jämfört med min första systemkamera, och då den är mitt i Canons utbud av kameror vad gäller nivån på icke-professionella systemkameror är den tämligen kompetent och egentligen duger den gott även för professionella fotografer också. Det är väl enbart deras stolthet som förbjuder dom att använda nåt som inte är toppmodellen hos respektive tillverkare.

Nåväl, det är inte för att skoja med proffsfotografer jag skriver här, jag vill påpeka att kameror oavsett märke inte alla gånger sätter gränserna för hur bra bilder man får. Det är man själv som fotograf som gör skillnaden. Man kan sitta med världens mest avancerade kamera och ändå få bilder som får folk att vilja kräkas när de ser på dom, så dåliga är bilderna. Sen finns de såna som får fantastiska bilder med en liten fjantkamera som säljs för en spottstyver. Det är för att man behandlar kameran fel som bilderna blir dåliga.

Visst, med autoinställningen på kameran kommer man långt och man kan få riktigt bra resultat med denna inställning. De första fyrahundra eller så bilderna jag tog med min gamla kamera togs med autoinställningen och de är riktigt bra. Det finns dock tydliga begränsningar, framför allt nattbilder eller på rörliga motiv. Dessa blir sällan bra med autoinställningen. Det finns förinställningar för såna situationer, men egentligen är det bara den manuella inställningen som verkligen kan hantera såna situationer.

Det är här tänkandet hos en själv kommer in. Många kompaktkameror och mobiltelefoners kamerafunktioner gör oss till idioter eftersom de kommer med förinställningar som i verkligheten inte alls ger samma frihet som systemkamerornas manuella inställning ger. Det är dags att ta tillbaka vad kompaktkamerorna och mobiltelefonerna har tagit ifrån oss, nämligen förmågan att ta riktigt bra bilder - och att göra det med hjälp av hjärnan.

Det går till så här: Utse en plats för fotografering, titta på ljusförhållandena och hur ljuset påverkar det du vill plåta, ställ sen in kameran utifrån dessa förhållanden och ta några provbilder. Fortsätt tills du är nöjd. Använd endast förinställningarna om du har ont om tid och inte vill behöva tänka. Men vi bortser från stressen nu och tänker oss att du har all tid i världen (jag, vet James Bond säger så i slutet av en gammal film!) så du har alla möjligheter att leka runt med kameran för att få den där härliga bilden du önskar.

Jag intalar mej själv detta varje gång jag ska göra nåt för egen del, eller för någon annans skull. Jag har börjat förbereda mej på allt tänkbart, även om alla situationer inte kan förutses alla gånger, och har en massa småsaker till hands; jag har en reflektor, en ministudio bestående av fyra pappskivor för att kunna fota småsaker i bästa annonsfotostil, två strandmattor som fungerar som bakgrund för porträttfoto, tre stativ, två kameror, en fjärrutlösare, en hel del minneskort och mycket annat smått och gott. Strandmattorna ska jag på sikt byta mot en riktig bakgrund, svart eller vitt har jag inte bestämt än.

Jag är ingen idiot, men mina kameror får gärna vara det så länge jag kan använda dom för att bli riktigt smart. Någon kompaktkamera eller mobiltelefon kommer jag aldrig mer att använda för riktiga fotouppdrag. Det hoppas jag att ingen annan med självinsikt gör heller. Arrogant javisst, men framför allt pragmatisk och realistisk!



"I follow the Moskva
down to Gorky park,
listening to the wind
of change"

Tema fotografering: Första fotot från min nya kamera

Jag har nu haft kameran i en veckas tid (sen i måndags om man ska vara noga!) och hittills har den överträffat mina förväntningar. Jag ser fram emot att använda den i mitt jobb, och på fritiden. Här är det första användbara fotot jag tog med kameran:

"Sporter bygger inte upp någons karaktär,
de avslöjar den"

Kamerahörnan: Mitt nya objektiv

Jag kan rapportera att mitt nya objektiv är precis så bra som jag trodde det skulle vara. Till och med bättre som porträttobjektiv än jag trodde. Bildstabilisatorn är perfekt på medelstora och korta avstånd och hjälper även vid så kallad panorering, det vill säga när man följer ett rörligt objekt och tar en eller flera bilder allteftersom. Nu är det min kamera som är begränsningen och mer än nånsin känner jag att jag måste uppdatera huset. Kanske en 700D? Den är dyr, men inte himmelsskriande dyr. Jag får helt enkelt spara...

"I've got a lump in my throat"

Kamerahörnan: Dags för ännu ett objektiv

Jag köpte ett 70-300 mm zoomobjektiv för snart två år sen, följt av ett fast 50 mm objektiv precis vid julen 2013. Nu är det dags igen, ett 55-250 mm zoomobjektiv med bildstabilisator. Det ska bli väldigt intressant att få använda detta objektiv för bland annat fågelfotografering och på månen. Jag är inte helt nöjd med skärpan på det stora objektivet när man zoomar ut till absolut max. Jag hoppas att det nya objektivet är bättre på skärpa. Jag tänker dock behålla det gamla, för det är inte dåligt alls. På stora avstånd är ändå skärpa inget jag prioriterar, bortsett från månen.

Detta foto är taget med mitt nuvarande telezoomobjektiv med zoom till max. Det ska bli intressant, som sagt, att se vad det nya kan ge för möjligheter.



"Vrid ringarna till max
så de bildar ordet flax"

Kamerahörnan: Ny kamera?

Den 25 maj har jag haft min nuvarande kamera, Canon EOS 1100D, i två år. Den är fortfarande väldigt bra och duger gott för vanliga foton. Det är en så kallad instegskamera, för fotografer som är nybörjare på systemkameror. Den har sina begränsningar, vilket jag börjar märka av ju mer jag lär mej om fotografering. Jag såg nyligen att det kommit en uppföljare till min kamera, Canon EOS 1200D, och att den troligen springer i cirklar runt min kamera vad gäller prestandan. Jag funderade först på att köpa den men kom sen fram till att jag numera inte kan räknas som nybörjare inom systemkameravärlden, snarare är jag en entusiast, och såna har lite mer avancerade kameror.

Således måste min nästa kamera vara en lite mer avancerad sådan, med följden att min plånbok vittjas ännu lite mer än om jag skulle gå för nästa instegskamera. Men fem-sex tusen spänn är rätt mycket för en entusiastkamera så det blir att spara. Den mer avancerade jag tänker på är den här, Canon EOS 700D. Sparande är jag dock inte så bra på. Nån som vet hur man sparar pengar?

Canon EOS 700D. Bild från Ephotozine.

"Inga kommentarer"

Kamerahörnan: Mitt nya objektiv del två

Här är resultatet av min första fotoexkursion med det nya objektivet. Jag gillar det och priset, 869 kr, gör det ännu bättre. Själva bildkompositionen är inte så viktig här. Det är vad jag själv tycker om kvaliteten på varje bild som har huvudrollen. Så här ser en del av bilderna ut:

Bra skärpa om jag får säga det själv, och det där som kallas bokeh (suddig bakgrund bakom skarpt motiv) ser jättebra ut.




"Välkommen till verkligheten!"

Kamerahörnan: Mitt nya objektiv del ett

Så har jag då fått mitt nya objektiv. Jag har precis testat det och det är väldigt bra. Det är litet i formatet men ger ändå ett stort resultat. Det ska bli kul att få testa det i morgon i solljus. Det är ett porträttobjektiv så det kunde vara fint om någon ville vara med på bild också. Jag hoppas på en bra framtid med det här objektivet.

Bild från Kenrockwell.com

Fortsättning följer...




"There is nothing worse than a sharp image of a fuzzy concept."

Kamerahörnan: Nytt objektiv på gång

Jag har köpt ett nytt objektiv. Det är ett fast objektiv på 50 mm, av budgetmodell. Fasta objektiv kallas även standardobjektiv eftersom de anses vara standarden för alla objektiv. Motsatsen är förstås zoomobjektiv. I nuläget är det på väg i ett paket nånstans i Sverige så jag får vänta till efter julhelgen innan jag får se det i verkliga livet. Det ska bli intressant att använda ett objektiv med en bländare på 1,8-22. Hittills har mitt högsta bländartal varit 3,5. Det ska bli kul att se hur mycket mörkare tillfällen jag får att använda kameran i.

Jag ser fram emot detta och hoppas att jag snart får använda det. Men det dröjer till nästa år innan detta sker så det kommer att bli en låååång väntan...



"Over my dead body"

Kamerahörnan: Vad som egentligen gäller vid upprättande av kontrakt mellan fotografen och modellen

En kvinna fick se de foton hon lät ta för 12 år sen i en ny tidning. Nu vill hon stoppa detta men jag tror hon får svårt att vinna gehör för sin sak, annat än på det moraliska planet. Ett kontrakt är nästan alltid till fördel för fotografen eftersom det sällan upprättas såna kontrakt som förbjuder fotografen att publicera bilderna som han/hon vill. I det här fallet fanns ingen klausul som förbjöd fotografen att återpublicera fotona.

Hela artikeln i övrigt andas indignation från såväl reporterns som kvinnans sida över att bilderna publicerats igen, trots att artikeln samtidigt påpekar att rätten var och är på fotografens sida. Men journalisten får det att låta som om hon var emot nakenfotografi som verksamhet när hon egentligen inte är det. Det är att fotografen kan använda fotona utan hennes tillstånd så långt efteråt som irriterar henne.

Jag vill slutligen poängtera att ska jag upprätta ett kontrakt med en modell vill jag absolut inte ha en klausul som förbjuder mej att återpublicera fotona jag tar när det gått en tid. Foton "dör" om de inte får visas.



"People who live in society have learnt how to see themselves, in mirrors, as they appear to their friends. I have no friends: is that why my flesh is so naked?"

Kamerahörnan: Glasögon med inbyggd kamera

Någon risk för att Audrey Hepburn skulle ha haft inbyggd kamera i sina glasögon var det inte eftersom såna här glasögon inte fanns under hennes tid.

 Är det framtidens voyeurism, att ta på sej ett par specialgjorda glasögon med inbyggd kamera för att i smyg plåta icke ont anande människor runtom i världen? Det för med sej tanken på att dessa glasögon kan användas för ännu mer ljusskygga aktiviteter. Bland dessa aktiviteter räknas olaglig övervakning av misstänkta (om nu inte lagarna skrivs om för att göra det tillåtet!) och mobil smygfotografering på sjukhus och liknande platser.

Själva tekniken i sej har jag inget speciellt att orda om. Den verkar faktiskt bra i såna situationer där man vill veta vad som händer i trånga utrymmen. Ett sånt exempel är bankrån där rånarna tar gisslan. Då kan det vara bra att ha en bland de anställda med glasögon med inbyggd kamera. I framtiden kan jag även tänka mej linser med den här tekniken.

Kan vi bli av med smygfotograferingen? Tror inte det. Vi kan bara fortsätta hålla ögonen öppna efter misstänkt beteende. Den här tekniken är nämligen här för att stanna.



"A trophy carries dust. Memories last forever."

Kamerahörnan: Fotografera fåglar för amatörfotografer

Söndagar har sen ett år eller så tillbaka betytt fotodagar på min blogg. Jag hade tidigare serien Bildsöndag men jag tröttnade på titeln och införde en lite mer dagoberoende titel, Fotosalongen. Det har dock fortsätt att vara söndagar som den serien presenterats på. Det är en bra dag att ha fotona på. Den tidigare serien Dagens foto är också den ersatt, av Kamerahörnan och Fotohörnan. De är två serier där jag går igenom mina egna erfarenheter av fotografering av allt möjligt. Idag blir det Kamerahörnan.

Fota fåglar är ett riktigt företag. Man måste ha gott om tålamod, inte föra för mycket oväsen samt vara klädd för olika typer av väder. Om man nu inte har sån tur att fåglarna sätter sej på en gren precis utanför ens hus. Jag har tur nog att en skata har byggt ett bo i trädet utanför mitt köksfönster. På andra sidan av huset, på ett fält bortom parkeringen, är ofta skrattmåsar och björktrastar i maskletartagen. Så fåglar som sådana är inte svåra att finna. Det är att få dom att stanna kvar länge nog för att vara med på ett foto som är det svåra. Som talgoxen här nedan. Det var väldigt svårt att hänga med den i dess framfart på grenarna.

Tålamod, tålamod, tålamod. Lite tur och så klar sikt mot det ställe där du vet att fåglar gärna kommer är det jag kan bidra med när det gäller att fotografera fåglar. När det gäller utrustningen är en bra zoom en fördel för sitter du på ett ställe där fåglarna är långt borta är en kamera med liten zoom inte mycket att hurra för. Då ser man bara små prickar mot en stor bakgrund. En systemkamera eller en långzoomskamera är att föredra för de ger bättre bilder, detta pga sina större sensorer och bättre objektiv. Men sitter du som jag gör, med ett träd precis utanför köksfönstret så kan du få bra fågelbilder även med en kompaktkamera, om du lärt dej tygla den vill säga.

Jag misstänker nämligen att stativ är att föredra vid köksfönstret, speciellt om man ska videofilma genom sin kamera. Men även stillbilder blir bättre med ett stativ. Dock får du röja plats bredvid bordet och stolarna för att kunna få en så bra plats som möjligt. Att plåta fåglar är uppenbarligen ett rejält företag, eller hur? Om nåt är oklart eller om jag missat nåt skriv ett meddelande i kommentarsfältet nedan.

Jag har inte fotografering direkt som yrke, även om det ingår i mitt jobb. Jag kallar mej därför amatör. Jag blir bättre på det här med fotografering och följer gärna tipsen jag får från mer erfarna fotografer, som delar med sej av sina erfarenheter, antingen jag hänger på Fotosidan eller YouTube. Min utrustning är av det billigare slaget men jag har lärt mej att anpassa den till den rådande situationen. Samtidigt som jag accepterat att skärpa inte alltid är målet, utan enbart ett delmål. Målet är att göra bilden så presentabel som möjligt.



"Av alla sexuella avvikelser är kyskhet den värsta."

Kamerahörnan: Att resa med kameran

Det här blir lika mycket en utsträckt hand till alla som har erfarenhet av att resa med kameran till olika platser runtom i världen tillsammans med en massa annan packning som det är en skildring av min egen erfarenhet av resor. De gånger jag har haft kameran med på resor har det varit med målsättningen att få med så mycket natur och kultur som möjligt. Människor är en kul bonus, men inte ett måste. De visar att det åtminstone finns liv där jag är. Annars är det de storslagna scenerierna som är intressantast.

Nu har jag inte gjort några semesterresor på sistone men det jag kommer ihåg av de resor jag varit med om är från tiden då jag endast hade tillgång till en simpel "turistkamera" vilken inte gav så bra bilder som en proffskamera. Vi talar nu om 1980-talet och framåt. Den var av typen sikta och tryck av. Ungefär som dagens mobiltelefoner eller de flesta kompaktkameror, med den skillnaden att denna kamera gav bättre kvalitet på bilderna än dagens mobilkameror. Inte så bra kvalitet som i den systemkamera jag har nu men betydligt bättre än mobiltelefonernas kameror av idag.

Att resa med kameran är som jag minns det en kul grej. Den blir som ett extra öga som ser sånt man kanske inte ser direkt. Man tar hem bilderna, ögnar igenom dom och finner kanske att man fått med nåt kul i bakgrunden som man inte såg då man tog fotona. Såna upplevelser får man inte av ett porträttfoto där bakgrunden oftast är enfärgad och enformig.

Så, hur är det för er "läsare"? Vad har ni för erfarenheter av att ha kameran med er på resor?



 "Allting är ointressant på sitt sätt"

Kamerahörnan: Vem blir skurk nu?

Ett lagförslag har lagts om att förbjuda så kallad kränkande fotografering. Det här lagförslaget oroar många yrkesfotografer. Det verkar som om man vill komma runt de domar Högsta domstolen fastslagit i många ärenden rörande så kallad smygfotografering och den vägen komma åt all sorts fotografi. Hittills tycker i alla fall jag att befintlig lagstiftning fungerar utmärkt. Kränkande är det bara om ett ordinärt privatlivs helgd blir stört. I övrigt tycker jag att man ska få plåta lite hur man vill, inom rimlighetens gränser.

Det är inte bra att man fingrar för mycket på folks rättigheter. Privatlivet är viktigt att hålla utanför andras påträngande ögon men det är faktiskt sällan som fotografer verkligen kränker privatlivet. De man "jagar" är oftast på offentlig mark och rör sej bland andra offentliga personer. Smygfotografering är inte heller så enkelt att lagstifta emot. Ska fågelskådare förbjudas verka, ska privatdetektiver som vill avslöja försäkringsbedrägerier förbjudas verka osv? Det är fluktare och andra knasbollar man vill åt men risken är att man får så många med på köpet att yttrandefriheten hotas, såvida inte det är det hemliga målet. Nej, nu låter jag som ett konspirationsnöt.

Så blir det ju förstås inte alls. Lagen, om den går igenom, kommer inte att få något större genomslag på fotografins område annat än att domstolarna får ännu fler lagar att tolka. Det är dock bra att vi diskuterar vad det innebär i slutändan.

Gällande lagstiftning räcker gott, anser jag. Bild från Wikipedia.

"Arkitektur är frusen musik."

Kamerahörnan: Upphovsrätten och fotografierna

Som vanlig människa kommer jag alltid att se upphovsrätten som ett verktyg för de som har pengar och vill ha ännu mer pengar.

Som fotograf vill jag kunna använda upphovsrätten som ett verktyg för att se till att folk vet att det är jag som tagit ett visst foto, inget annat.

I dessa dagar där giriga opportunister försöker stoppa en laglig verksamhet framstår den mörkare sidan av upphovsrätten som ett jättestort monster som förstör friden och flytet i samhället. Den far fram mot oskyldiga såväl som skyldiga. Den som är oskyldig har inget att frukta, heter det ju enligt en vanlig floskel men i ett samhälle som tillåter mediaindustrins maffiametoder finns det inga oskyldiga, bara offer. Jag har tidigare sagt att jag inte tänker gå efter någon som använder mina bilder utan mitt tillstånd. Jag resonerar som så att i och med att jag lägger ut bilderna på internet är de redan i allas händer. Tala bara om för andra var du hittat bilderna så är jag nöjd.

Den här får du ladda hem hur många gånger du vill. Lägger du ut den på en annan sida bör du förstås tala om var du hittade den och vem som tagit bilden.

Upphovsrätten är inte till för att man ska kunna tjäna pengar ohämmat genom att påpeka att ett verk är skyddat därför att det en gång skapats. Upphovsrätten är till för att alla ska veta vem som skapat vad, punkt och slut.



"De som vet hur kommer alltid att arbeta för de som vet varför"

Kamerahörnan: Kameran ska vara redo hela tiden

Jag läste denna blogg alldeles nyss och det slog mej att det är ju sant, kameran ska vara skjutklar hela tiden! Många av mina bästa foton (sämsta också!) har kommit till när jag haft kameran ute på promenad. Man vet aldrig när tillfället ges. Som den här herrn säger: Get your gear out!

Från och med nu är min kamera också mitt halsband. Ingen går säker för mej i fortsättningen.

Till sist, här är ett exempel på hur kul det är med snabbfotografering:

"Du, jag är inte intellektuell - jag tar bara kort."

Kamerahörnan: Min typ av fotografi

Jag har tagit foton från och till sen 1986. Mitt favoritmotiv är järnvägar och det som rullar på dom men sen december 2011 bor jag i en ort som inte har tågförbindelse. Därför har det varit svårt att fota tåg. Varje besök i en stad eller by med aktiv järnväg har varit en lisa för själen.

Människor har jag tagit rätt många foton på genom åren men det är mest för privat bruk. Det är kul att fota människor men det ger inte nåt egentligen eftersom många av dom jag omger mej med inte vill bli fotade. Det är ok för de är kompisar och såna ska man inte driva för långt vad gäller fotografering. Någon porträttfotograf blir jag nog inte. Fast ett och annat foto blir det väl.

Det jag har tagit flest foton av genom åren är moln. Det upptäcker jag nu när jag går igenom mitt fotoarkiv. Det beror på att väderfenomen är ännu ett av mina intressen och har så varit ända sen jag var väldigt liten. Det är moln i alla former och storlekar, mörka såväl som ljusa. Tyvärr har jag hittills inte lyckats fånga en blixt på bild. Jag ger dock inte upp hoppet. Orsaken till det är att det förekommit allt färre åskväder här där jag bor de senaste tio åren. Blir det en fuktig, någorlunda varm sommar här kanske jag får chansen.

 Vi får väl se vad sommaren har i sitt sköte. Blixtar och fler tåg kan vi ju hoppas på i framtiden. Jag har sen jag köpte min Canon förra året försökt lära mej mer om fotograferingsteknik, vinklar och annat. Så här sitter en typ som tänker utveckla sin typ av fotografi. Blixtar och dunder, magiska under, helst utan människor i gyllene skor. Det är vad jag söker.




"Jag kände på mig att mina föräldrar hatade mig. Mina badleksaker var en radio och en brödrost!"

Kamerahörnan: Apropå mina foton

Det har varit ganska mycket tjafs om upphovsrätten gällande foton som publiceras på nätet. Det finns nämligen en lucka i lagen som säger att man inte får publicera foton på internet hur som helst. Man måste ha upphovsrättsinnehavarens skriftliga eller muntliga tillstånd för detta. I tryck är det i stort sett fritt fram. Jag anser det är fel att man inte får publicera andras foton utan deras tillstånd. Det enda jag vill göra med ett foto när jag själv inte är fotografen är att belysa eller bättra på mitt inlägg med en bild som på sätt och vis sammanfattar det jag vill ha sagt.

Därför är det bra med formen Creative Commons, att man får använda bilderna bara man talar om vem som är fotografen. Jag stöder detta sätt att se på saken och visar mina foton för vem som helst. Ni som tittar får dessutom ladda ner bilderna och/eller länka till dom på egna hemsidor, bara ni talar om för andra vem som är fotografen.

Att hålla strikt på upphovsrätten är en form av censur. Det tänker jag aldrig acceptera.




"Att intressera sig för vad andra tänker och gör är ofta en mer kraftfull form av uppmuntran än beröm."

Kamerahörnan: Dags att se sej om efter nästa kamera?

Min nuvarande kamera, fotad av min förra kamera.

Jag har nu haft min kamera, Canon EOS 1100D, sen 25 maj förra året och redan har jag börjat snegla uppåt i näringskedjan. Det är inte så att jag har tröttnat på kameran, tvärtom är den så bra att jag häpnar inför den varje gång jag använder den, trots att den ju "bara" är en ingångsmodell för nybörjare och lättare entusiaster. Det är inte heller så att jag har skadat den.

Det känns nu att jag har lärt mej tillräckligt mycket om kameror att jag känner mej mogen att skaffa en mer avancerad kamera. Frågan är bara vilken modell jag ska skaffa. Eftersom jag skaffat objektiv som är gängade för Canon får jag väl stanna i den fållan, såvida jag inte säljer allt. Jag är inte så beroende av vilket märke det är på kameran, bara den passar mina behov och fingrar.

Vad passar mej och mina behov bäst? Jag fotar diverse objekt för jobbets skull och privat är det stjärnhimlen, bilar och landskap som gäller. Nån enstaka människa då och då slinker med. Det klarar min nuvarande kamera rätt bra men det finns ju funktioner och bildkvaliteter hos de kameror som finns högre upp på skalan som gör att jag tittar på dom lite extra. Detta eftersom jag vill ha så bra kvalitet så möjligt. Jag vill kunna ta foton som håller för en närmare granskning, rent skärpemässigt. Det är väl pedanten i mej som talar, men så är det.
 
Just nu tittar jag på en EOS 650D och den är mer än lovande i mina ögon. Priset är inte så tokigt heller. Det ska bli intressant att se om jag kan få loss tillräckligt medel att köpa en i sommar. Jag ser fram emot tanken faktiskt...



"Kreativitet är att få göra misstag. Konst är att veta vilka av dem som skall sparas."