Drömmen om det stora scoopet

Jag är inte journalist, hyste väl drömmar om yrket en gång i tiden, men gav upp dessa drömmar när jag såg kraven för att få läsa på högskolan. När jag sen också sett vilka nollor som blivit journalister de senaste åren är jag glad att jag inte blev en av dom. Det ska förstås sägas att inte alla journalister är dåliga. Det finns väldigt bra skribenter och/eller fotografer runtom på världens olika tidningar och tidskrifter. Men bland såväl dåliga som bra journalister finns det alltid rötägg, såna som hellre följer en historia än verkligheten. De följer den gamla "goda" journalistmaximen; sanningen får inte komma i vägen för en bra historia.

Såna journalister följer politiker, stora affärsmän, musiker, konstnär och annat löst folk som är likadana, det vill säga såna som offrar sin professionalism till förmån för sitt eller andras kändisskap. Det är illa nog att politiker gör så, men att journalisterna hänger på och blir ett sorts bihang likt djuphavsmarulkens hanar som hänger sej fast i honorna tills de skrumpnar bort nästan helt. Alldeles för många journalister har offrat sin professionalism på opportunismens altare. De följer vad de tror är trender och struntar i vem de trampar på. Inte heller ber de om ursäkt till den drabbade ifall de har haft fel.

Inte fan vill man bli journalist eller ens frilans mot bakgrund av såna fel. Det är inte internet som enbart är felet till att alltfler struntar i att läsa tidningar.

Likväl har jag som bloggare drömt om att göra det stora scoopet, att vara först med en nyhet och sen uppmärksammas för att ha varit den som kommit med denna nyhet. Först i Sverige har jag varit några gånger med diverse nyheter, men inte har jag blivit uppmärksammad för det. Climategate var jag bland de första att skriva om på svenska. Det tog dock ett par dagar innan jag skrev om det, därför att jag först inte förstod dess innebörd och betydelse för den fortsatta klimatforskningen.

Trots att jag var före alla tidningar (de försökte ignorera detta i början, och sen har de med alla medel bortförklara det), och före de allra flesta andra bloggar, var det inte jag som fick äran i Sverige för att ha varit med att föra ut detta scoop till svenska folket. Det gör inte mej nånting, jag struntar i ära och berömmelse, bara jag får ett litet erkännande.

Jag fortsätter drömma om scoopet, som inte nödvändigtvis behöver göra undertecknad berömd. Det är själva handlingen som gärna får bli känd, inte jag själv. Att någon citerar ens inlägg är beröm nog...



"Men den är inte köpt i hälsokosten"