Ännu ett par tankeställare

Dr. Max bakom bloggen Andas Lugnt har skrivit ännu ett intressant och läsvärt inlägg. Det handlar om oss och vår position som art på denna planet. Vi är den mest avancerade av alla arter hittills men ändå begränsad till denna planet och vad den har att erbjuda. Samtidigt verkar vår planet krympa, om man ser till förmågan att ta sej från ena änden av planeten till den andra i diverse fordon. Som sådan är vår planet lika stor som innan.

En annan tankeställare är den om hur lätt det verkar vara att leka terrorist i den här paranoida världen. Jag tänker nu på det som hänt i Göteborg de senaste dagarna med bombhot mot Nordstan. För egen del tror jag det rör sej om ett skämt som utvecklats lite för mycket och tagits på allvar av fel sorts människor. De som iscensatt allt får skylla sej själva om de blir dömda för det. Samtidigt får vi se till att Peter och vargen inte blir verklighet igen som det blev 2001.

Vem äger rätten till DNA?

Vid sidan av de häftiga striderna kring upphovsrätten och dess vidare följder (integritetsdiskussionerna kring FRA och IPRED) har frågan om patent kommit i skymundan. Så har jag upplevt det i alla fall ända tills nu. Den häftiga strid som för några år blossade upp i USA kring rätten att sätta patent på DNA-sekvenser har blivit än mer infekterad sen en federal domare kommit fram till att man inte kan sätta patent på vad som helst inom genforskningen. Bakgrunden är att en amerikansk kvinna ville veta om hennes återkommande bröstcancer berodde på en ärftlig defekt i några av hennes gener. Sådan information finns i register som lätt skulle kunna kollas mot hennes egen arvsmassa. Har hon den defekten i sina gener borde det kunna gå att åtgärda på ett enklare vis. Hon nekades åtkomst till detta register eftersom företaget ifråga, Myriad, ansåg att de hade patent på just den mutationen av genen, som kallas BRCA1 och BRCA2, och inte ville lämna ut den informationen så lättvindigt, dvs det skulle kosta henne multum. Det skulle kosta motsvarande 20,000 kr för henne att få tag på den informationen. Hon och ett par organisationer stämde då amerikanska patentverket och företaget Myriad för att få ut den informationen samt att få ett stopp på patenthysterin kring DNA. Till allas förvåning gick alltså domaren på de klagandes sida.

Företagen bakom genforskningen försvarar sej med att de inte tar patent på vare sej generna eller mutationerna utan tillämpningar av dessa. Den striden lär gå vidare. För egen del ser jag inget hinder i att forska kring DNA, inte heller att man skyddar vissa tillämpningar av generna för att säkra sin del av forskningen men att ta hutlöst betalt för att folk ska få veta om deras arvsmassa har dessa defekter och mutationer är att gå utöver dessa patent. Då rör man sej inte längre på tillämpningarnas spelplan utan på de ursprungliga genernas. Det är där det amerikanska domslutet kommer in. Det är en del av spelplanen medicinforskarnas jurister missade.

På samma vis är det lika infekterat inom GMO-diskussionen. Där har jag inget emot att man forskar fram genmodifierad mat alls. Det finns inga verifierade hälso- eller miljörisker med GMO. Däremot finns den risken att man resonerar som Monsanto gjorde i det famösa fallet för några år sen då man stämde en bonde för att vinden blåst grödor över till sagda bondes marker. Det är den största faran med GMO, att matvarorna blir dyrare pga patenttvister istället för billigare som det är tänkt.

Det lär gå vidare, som sagt var. Det får inte bli för dyrt att få reda om man har anlag för vissa sjukdomar. Man ska ha råd att bli behandlad också.