Julian Simon, bortglömd vinnare av ett stort vad

Julian Simon (1932-1998). Bild från juliansimon.com

Det är i år femton år sen ekonomen Julian Simon dog. Han dog det år han skulle ha blivit 66 år. Han fick alltså aldrig uppleva det som hänt sen dess. Kanske lika bra det för eftervärlden har inte varit snäll mot Julian Simon och hans idéer, som faktiskt stämt bättre in på världen än hans kritikers. Istället har han gömts undan och glömts bort. Han borde ha fått priser och erkännande men i en värld som bygger på tanken att vi människor är ondskefulla varelser som bara vill förstöra för andra och för oss själva blir inte domedagsförstörare hyllade, de blir undanskuffade.

Julian Simon var ekonomen som vågade ta striden med miljöforskarna gällande de resurser vi människor har tillgång till och med en växande befolkning kommer att få tillgång till. Han ingick ett enkelt vad med Paul Ehrlich, mer eller mindre självutnämnd guru inom miljöfrågan huruvida priserna på vissa metaller skulle gå upp eller ner under en tioårsperiod. Ehrlich gissade på upp och Simon antog ner. Simon vann och Ehrlich gick vidare till andra saker.

Man kan tycka att fem metaller inte har så stor betydelse för miljöarbetet och Ehrlich muttrade nåt om detta men metoderna för att extrahera dessa metaller ur jorden förändrades drastiskt och på ett sätt som gjorde det mer lönsamt att ta fram, samtidigt som marken inte alltid skadades lika svårt som tidigare, vilket ledde till att priserna gick ner. Efterfrågan har senare ökat vilket lett till att priserna på framför allt koppar har fluktuerat rätt kraftigt sen 1990-talet, men det är en annan historia.

Simon talade också nedsättande om tanken att människan skulle orsaka global uppvärmning med sin industri och då svor han verkligen i kyrkan. Det gick inte för sej och det är ett av skälen till att Simon inte längre nämns bland de stora i vår samtid. Vi borde istället glömma bort Ehrlich och hans idéer som aldrig slagit in. Om det stämmer som verkar vara människans framtid, att den globala populationen kommer att minska om ca 100 år i takt med att fattigdomen allt mer marginaliseras och levnadsstandarden förbättras, blir Ehrlichs idéer ännu mer skjutna in i fantasins hörn.

Det är hög tid att återupprätta Simons anseende. Vem är med på det tåget?



"Destruktionen av den här planeten skulle inte ha någon betydelse på en kosmisk skala."