Ozonhålet som tydligen inte finns

Nås av nyheten att det tydligen inte finns något ozonhål över Arktis. Vad ska man tro om detta? För den som följt min blogg är detta intressanta saker, eftersom jag menar att ozonhålet har mer med jordens magnetfält och solvindarna att göra än med våra utsläpp av freoner och andra gaser som påverkar ozonet. Vad som än skrivs om ozonskiktet i Arktis så inte kommer svenska medier göra nån större affär av detta. Hittills har inget skrivits alls om detta. Klart intressant, eller så är det enbart modern mediapropaganda för att tysta ner sånt som inte stämmer överens med den officiella synen på vetenskapen och världen, en syn som inte direkt stämmer överens med just vetenskapen och världen...



"Hallå, du gamle indian"

Julian Simon, bortglömd vinnare av ett stort vad

Julian Simon (1932-1998). Bild från juliansimon.com

Det är i år femton år sen ekonomen Julian Simon dog. Han dog det år han skulle ha blivit 66 år. Han fick alltså aldrig uppleva det som hänt sen dess. Kanske lika bra det för eftervärlden har inte varit snäll mot Julian Simon och hans idéer, som faktiskt stämt bättre in på världen än hans kritikers. Istället har han gömts undan och glömts bort. Han borde ha fått priser och erkännande men i en värld som bygger på tanken att vi människor är ondskefulla varelser som bara vill förstöra för andra och för oss själva blir inte domedagsförstörare hyllade, de blir undanskuffade.

Julian Simon var ekonomen som vågade ta striden med miljöforskarna gällande de resurser vi människor har tillgång till och med en växande befolkning kommer att få tillgång till. Han ingick ett enkelt vad med Paul Ehrlich, mer eller mindre självutnämnd guru inom miljöfrågan huruvida priserna på vissa metaller skulle gå upp eller ner under en tioårsperiod. Ehrlich gissade på upp och Simon antog ner. Simon vann och Ehrlich gick vidare till andra saker.

Man kan tycka att fem metaller inte har så stor betydelse för miljöarbetet och Ehrlich muttrade nåt om detta men metoderna för att extrahera dessa metaller ur jorden förändrades drastiskt och på ett sätt som gjorde det mer lönsamt att ta fram, samtidigt som marken inte alltid skadades lika svårt som tidigare, vilket ledde till att priserna gick ner. Efterfrågan har senare ökat vilket lett till att priserna på framför allt koppar har fluktuerat rätt kraftigt sen 1990-talet, men det är en annan historia.

Simon talade också nedsättande om tanken att människan skulle orsaka global uppvärmning med sin industri och då svor han verkligen i kyrkan. Det gick inte för sej och det är ett av skälen till att Simon inte längre nämns bland de stora i vår samtid. Vi borde istället glömma bort Ehrlich och hans idéer som aldrig slagit in. Om det stämmer som verkar vara människans framtid, att den globala populationen kommer att minska om ca 100 år i takt med att fattigdomen allt mer marginaliseras och levnadsstandarden förbättras, blir Ehrlichs idéer ännu mer skjutna in i fantasins hörn.

Det är hög tid att återupprätta Simons anseende. Vem är med på det tåget?



"Destruktionen av den här planeten skulle inte ha någon betydelse på en kosmisk skala."

Vad är en hjälte?

Det här inlägget är uppdelat i ett antal delar med olika infallsvinklar. Den första delen behandlar det språkliga. Den andra min syn på vad civil olydnad är och den tredje om kungen gjorde rätt som inte själv delar ut det pris som en tjej fått för sitt miljöarbete. Nu kör vi!

1. Hjälte är en blandning av fornsvenska haeladhe och lågtyska helt som från början har haft betydelsen fri man, stridande man. Under medeltiden har ordet kommit att ändra betydelse, förmodligen under påverkan från det grekiska ordet heros, vars ursprungliga betydelse är bevakare, väktare. Det är ett ord som syftar på en som arbetar inom samhällets ramar, som det anstår en fri människa. Alla andra är antingen trälar eller fredlösa. En hjälte gör enligt den medeltida kodexen vad som krävs för att samhället inte ska gå under.

2. Civil olydnad har tydligen en snäv betydelse hos många, även hans majestät, för det associeras med människor som sätter käppar i hjulen för samhällelig verksamhet på ett sätt som kan uppfattas som omstörtande. För mej handlar det om att göra småsaker här och där som ser till att föra den samhälleliga verksamheten in på rätt spår igen om den har gått vilse, t ex att skicka insändare till tidningar om snedsteg kommunalgubbar (och gummor!) gör, att anmäla felsteg eller göra mer än vad konvenansen kräver av en. Att stoppa samhällsfunktioner anser inte jag vara civil olydnad, det är på gränsen till dumdristigt.

Stoppa valfångst är dock en lovvärd aktion eftersom det inte har någon samhällelig nytta att fånga och döda valar. Att däremot stoppa ett kalkbruk, som i och för sej har brutit mot den överenskommelse man först gjorde med länsstyrelsen och kommunen på Gotland, är mer tveksamt till sin natur. Nu har ju samhället i sej stoppat verksamheten på Gotland. Jag undrar förresten om det inte går att bryta kalk och processa den utan att förstöra skogen ändå. Det skulle inte förvåna mej om avverkningen av skogen var ett svepskäl för att få tillgång till ännu mera mark att ta kalk från. Ändå anser jag det var fel av demonstranterna att stoppa maskinerna på detta sättet. Den civila olydnaden utfördes på rätt sätt av de som gick till domstol och fick avverkningen stoppad den vägen. Jag tror inte att fastkedjande av sej själv till träd eller maskiner hade ändrat företaget Nordkalks beslut och inställning i frågan.

3. Gjorde kungen rätt som valde att inte dela ut priset till den som av Världsnaturfonden och Min planet utsetts till miljöhjälte? Ja, mot bakgrund av det jag diskuterat ovan så gjorde han rätt. En hjälte i mina ögon är en som ser till att samhället fungerar med de medel samhället ger en. Frångår man dessa medel är man ingen hjälte, bara en dumdristig aktivist som agerar i utkanten av samhället men samtidigt vill utnyttja det för egen vinning. Sen att kungen kallar det hon gör för civil olydnad får stå för honom.

Företaget är definitivt inte nån hjälte. De försökte frångå ett avtal, vilket också är samhällsomstörtande och ett försök att utnyttja samhällets funktioner för egen vinning.




"Varje samhälle har de skurkar det förtjänar"

På sätt och vis har vi realister vunnit

Den här artikeln gjorde mej glad alldeles nyss. Den handlar om att miljöfrågorna inte är intressanta för resenärer. Här ska med ordet miljöfråga förstås klimatfrågan för den andra aspekten av miljöarbetet, den riktiga, har försvunnit för länge sen in i allt larv med koldioxid, metan, Michael Mann, Al "love machine" Gore och Miljöpartiet som istället poppat upp som kantareller ur jorden. Men ändå vill inte resenärerna veta av såna här frågor. De har kanske läst The Climate Scam, WUWT eller kanske t o m min blogg. Så på sätt och vis har vi realister vunnit. Men det finns ett steg kvar, den religiösa andan som vuxit fram hos klimathotarnas skara.

Arbetet med att få bort kvicksilver, bly, kadmium, klor, asbest och annat märks inte så mycket i debatten längre. Visst är koldioxid farligt men bara i trånga utrymmen och i för hög koncentration. Dess förekomst i atmosfären är egentligen alldeles för liten för att man ska kunna säga att den har någon reell påverkan på temperaturen. Växthuseffekten är egentligen fel benämning på fenomenet som äger rum hela tiden där uppe. Det verkar ju snarare vara så att dess roll är att se till att temperaturen inte sjunker. När temperaturen stiger stiger också koldioxidhalten efter ett tag. Det beror på att den frigörs ur hav, sjöar och från land allteftersom temperaturen går upp. Man kanske skulle titta på vilka temperaturer som krävs för att frigöra en viss mängd CO2. Främsta temperaturhållaren är dock vattenånga. Det kan vi ta en annan gång.

Men tillbaka till miljöpolitikens värld där sånt här är omöjligt eftersom man bestämt sej för att människan är en ond varelse i sann religiös anda. Vi kommer inte ifrån det religiösa tänkandet hur vi än vrider och vänder på vårt sätt att resonera. Vi intalar oss själva att det inte finns några gudar och att vi borde kunna tänka logiskt. Ändå behandlar vi denna fråga som om det vore nåt religiöst. Ja,  så resonerar de som tror på tanken att koldioxiden som vi släpper ut påverkar atmosfärens temperatur så mycket att vi nu får betala för vad vi gör.

Just det som jag skrivit i sista meningen i stycket ovan är grundvalen i varje religion: att vi människor har gjort något fel och nu får vi betala för detta. Det stämmer i fråga om utsläppen av tungmetaller, atombombssprängningar och läkemedel men inte vad gäller koldioxid och metan. Visst, vi kan hävda att på sikt sönderfaller ju dessa gaser i sina beståndsdelar och då bildas ett lager kol på marken som kan ha konsekvenser för allt levande men det allra mesta av koldioxiden tas om hand av plantor, i haven och på land.

Men det var nu den religiösa och filosofiska aspekten jag ville åt. Tanken att vi människor är onda och får betala går tillbaka ända till religionens ursprung. Det hör ihop med vår syn på oss själva. Vi är små här på jorden och utsatta. Det enda vi har som vår tillgång är vår hjärna. Den skapar och förstör men framför allt ger den oss orealistiska rädslor. Det är som om vi behöver nåt att oroa oss över. Är det vår dödlighet som spökar igen, tro?

Vad är då bästa sättet att ta hand om sin miljö, dvs sin närmaste omgivning? Jo, att se till att allt levande där mår så bra som möjligt. Vi borde inte se oss som offer för vår evolution utan som en produkt av den. Så åk ni på semester i lugn och ro. Det värsta som kan hända er är att planet störtar...


"Miljörörelsen kännetecknas av blind tro"