 |
| Siachenglaciären på gränsen mellan Pakistan och Indien. Bild från BBC News. |
Om det är nåt som är fel med nationalismen så är det väl detta; Pakistan och Indien har båda militär närvaro på en glaciär som befinner sej 4000-6000 meter över havsnivån och som båda anser sej ha rätten till. Där har man stridit i många omgångar under flera år. Nu senast i april omkom över 100 pakistanska soldater här när en lavin begravde deras läger. Är en glaciär så viktig att man är beredd att offra en massa människor för dess skull?
Det är skrämmande att se vilken effekt nationalism har på folk. Det kan inte vara nåt annat än en variant av masspsykos. Att ge sej ut i krig för nåt som egentligen är en lögn eller som mest en halvsanning ser jag ingen som helst anledning att göra. Krig för att försvara sin bygd kan jag förstå, det handlar om att försvara sin mark, sina släktingar och vänner.
Det ska inflikas att jag inte ser ordet nation som nåt ont. Det betyder trots allt födande på latin, det är en particip till det latinska verbet gnasci, födas. Ordet natur är också bildat till detta verb. Det är tanken att olika folkslag, vilket det ju ofta är fråga om har man kunnat fastslå genom genforskningen, skulle ha ett gemensamt förflutet bara för att de bor på samma plats, delar kultur och språk, skulle vara en nation som är mej främmande. Skulle vi kalla det stat istället är det mer riktigt men statism är ett fult ord, enligt många. Det är ju egentligen inte varifrån man kommer som är det viktiga utan vem man är och vad gör som är. Att låta ens kultur, och i bakgrunden ens religion och religiösa övertygelse, bestämma vad man är får nästan alltid svåra konsekvenser när samhället utvecklas.
Jag hoppas på en värld med större tolerans gentemot andra människor, en insikt om att vi är av samma art, en insikt att vi trots allt har ett gemensamt ursprung, med endast lokala anpassningar till det rådande geografiska läget och klimatet. Därför ser jag en återgång till öppnare gränser och en större tolerans gentemot det mindre trevliga sakerna som öppnare gränser kan medföra (vi kommer ALDRIG att få bukt med smugglingen, vad än regeringar och ledare säger) samt en öppnare attityd gentemot det vi upplever som "dom".
Slåss kommer vi aldrig sluta göra, krig är en del av vår natur, men vi kan se till att de förs på en rimlig nivå och utan falska förtecken, som det att man måste försvara sin "nation" mot dess fiender. Ens fiender är de som vill ta ens gård, ens mark, ens vänner och familj ifrån en. Allt annat är bara nonsens.
"Det är ovänligt att tysta en dumbom, men grymt att låta honom fortsätta."
