Ekonomin i världen förklarad på ett ögonblick

Läste denna sedelärande historia (som jag läst förut med lite annan geografisk placering men med samma moral) hos The Climate Scam:

It is a slow day in a little Greek Village. The rain is beating down and the streets are deserted. Times are tough, everybody is in debt, and everybody lives on credit. On this particular day a rich German tourist is driving through the village, stops at the local hotel and lays a €100 note on the desk, telling the hotel owner he wants to inspect the rooms upstairs in order to pick one to spend the night. The owner gives him some keys and, as soon as the visitor has walked upstairs, the hotelier grabs the €100 note and runs next door to pay his debt to the butcher. 

The butcher takes the €100 note and runs down the street to repay his debt to the pig farmer. The pig farmer takes the €100 note and heads off to pay his bill at the supplier of feed and fuel. The guy at the Farmers’ Co-op takes the €100 note and runs to pay his drinks bill at the taverna. The publican slips the money along to the local prostitute drinking at the bar, who has also been facing hard times and has had to offer him ”services” on credit.

The hooker then rushes to the hotel and pays off her room bill to the hotel owner with the €100 note. The hotel proprietor then places the €100 note back on the counter so the rich traveller will not suspect anything. At that moment the traveller comes down the stairs, picks up the €100 note, states that the rooms are not satisfactory, pockets the money, and leaves town. No one produced anything. No one earned anything. However, the whole village is now out of debt and looking to the future with a lot more optimism. And that, Ladies and Gentlemen, is how the bailout package works!

Så går det till i den "verkliga" världen, flickor och pojkar!

"Alla frågar en man om han är rik, ingen om han är god"

Historieförfalskning på högsta nivå

Det visar sej nu att de som ligger under Magnus Ladulås gravsten (tumba på fackspråk) i Riddarholmskyrkan i Stockholm inte alls har med den gamle kungen att göra. De som ligger där är begravda någon gång mellan 1430 och 1520. Magnus Ladulås dog 1290. Ren historieförfalskning alltså. Förmodligen har Johan III eller nån i hans krets sett till att placera Ladulås tumba på en plats där den nu är för att synas bättre och för att han (Johan) bättre skulle kunna hävda en direkt koppling till denne store konung  istället för på sin ursprungliga plats, en bit längre bort i kyrkan, närmare väggen, som brukligt var under vissa perioder av medeltiden. Hur vet vi att Magnus Ladulås alls blev begravd i Stockholm, trots testamentet? Det får en vidare undersökning av andra gravar i kyrkan utvisa.

Detta sagt av professor Göran Possnert om C14-analysen som gjorts på skeletten i graven:

”Samtliga prover var av mycket god kvalité och alla dateringarna är signifikant yngre än vad som förväntades. Att resultaten skulle vara missvisande kan uteslutas.”

För oss realister är detta inget nytt när det gäller att förfalska svensk historia. Nils Rabenius och Olof Rudbeck var fantastiska på det området när de höll på under 1600- och 1700-talen. Nu visar det sej alltså att de hade en föregångare, som dessutom var mer effektiv eftersom det dröjde 400 år innan fusket avslöjades.

Följ den vidare undersökningen av Magnus Ladulås på den här bloggen.


(En liten fotnot. Rättstavningsprogrammet som är inbyggt i Google Chrome gillade inte ordet Riddarholmskyrkan och föreslog istället Olycksbringande...)

"Historia är ett finare ord för de misstag vi begår 
och med all säkerhet kommer att fortsätta begå"

Vågad fredag

Ett inslag som kanske inte kommer varje fredag men så ofta det bara går. Det kommer förstås att handla om sex och det sensuella, dock ej ur sexindustrins eller porrfilmsindustrins perspektiv. Det kommer att handla om tankar och samhällets inställning till sex, erotik och det "vågade". Jag har tagit upp sånt här tidigare fast utspritt. Nu samlas det i en och samma beteckning.

Så här första gången vill jag bara säga att porrfilmer har gjort ens egen fantasivärld tråkig. Att fantisera om sex gör alla, det är bara att erkänna. T o m de största torrbollar ni känner gör det. Med film och foto har det "förbjudna" blivit varje människas egendom eller åtminstone erfarenhet. Alla kan se hur det går till, nästan som en gigantisk värld av instruktionsfilmer med ett par "lärare" i varje film som visar alla möjliga (och för oss otränade ibland omöjliga) positioner. Det är inte längre nåt tonåringar och hyperblyga människor smyger med. Det är inte längre något de pryda kan gömma undan genom att starta aktioner där lagens fördomsfulla arm deltar. Här tänker jag på hur svårt Hugh Hefner hade det när han startade tidningen Playboy 1953 men också på de fördomsfulla och pryda tokarna i Storbritannien, Lord Longford och Mary Whitehouse, som fick diktera media i det landet alldeles för länge och för mycket. Deep Purple gjorde en bra låt om dessa två, kallad Mary Long. Även Pink Floyd nämnde Whitehouse i en sång, Pigs (Three Different Ones).

Så långt är det okej med att vi inte har dessa fördomsfulla människor att behöva ta ställning till längre. Deras moralsyn hänger dock kvar och "hehe"-faktorn är fortfarande nåt man får sej till livs så fort nåt om sex eller t o m naket kommer på tal. Men som sagt, porrfilmsindustrin har gjort fantasivärlden tråkig. Det visar sej nämligen att vad för fantasi man än kan komma på i sitt eget huvud så har denna industri gjort en version av den. De har slagit mynt av våra tankar. Inte fel egentligen eftersom det är en del av det moderna sättet att vara att slå mynt av allt möjligt. Men det har blivit tråkigare. Nu talar jag inte om störda människor som kräver alltmer avancerade saker ända tills de själv börjar leva ut det på vanliga människor i verkligheten. Nej, jag talar om att sexfilmer är vardagsmat och innebär inte längre ett steg ut i en värld där okända ting äger rum.

Nu ska jag inte avslöja några mysterier här för er unga, dom har ni säkert redan tagit reda på själva, utan snarare vill jag säga att det som händer i sexfilmer är egentligen inte så det går till i verkligheten. De är skådespelare, även om de flesta aldrig skulle få en roll i en B-film ens en gång (undantag finns förstås), och de utför en akt, ett skådespel. Detta kan inte mäta sej med verkligheten. Om nu nån trodde att högljudda stönanden i kombination med en massa enstaviga utrop av jakande karaktär är ett tecken på autenticitet så tror ni helt fel. Men stöna på ni bara får ni se hur länge det är kul att följa filmvärlden - och framför allt, orkar hålla på...

Vi får se vad nästa Vågad Fredag kommer att handla om.



"RMTSY = Remind me to smack you"