Problemet med religiositet och religiösa yttringar

Det här är ett inlägg som blir ganska långt så har du ingen lust att läsa alltihop så kommer här en summering direkt. Sen kan du hoppa över till vad fjanteri som annars är populärt att läsa om på modebloggar och dylikt.

Summering:

Religion är något som är otidsenligt, framför allt organiserad sådan. Den föder numera mest hat gentemot andra grupperingar och man använder sej av religion och religiösa uttryck för att ge rättvisa åt sina egna fördomar och sitt hat, båda sakerna föds ur okunnighet och en oförmåga att tolka historiens händelser. Tyvärr tar religionen fortfarande alltför stor plats i våra liv. Om vi marginaliserar de religiösa uttrycken och istället satsar på kunskap om andra människor och kulturer (utan den religiösa aspekten i dessa kulturer) tror jag att vi har löst många problem med främlingsfientlighet och agitation mot andra grupper och folk. Vi borde mötas på halva vägen här genom att lära oss om varandra. Då kanske vi alla ser hur löjligt det är med religion och religiösa uttryck. Kulturerna klarar sej lika bra ändå.

Själva texten:

Det här handlar egentligen inte om problemet med religion som sådan. Det problemet har jag och andra tagit upp många gånger redan. Det här inlägget kommer att handla om hur jag ser på problemet med att religionen får fortsätta vara grunden i det mesta vi tar oss före även i denna moderna tid. Ta almanackan som ett exempel. Om man tittar i en kalender, vilken som helst, kan man se att religionen fortfarande styr våra liv, vare sej vi vill det eller inte. Söndagarna har alltid varit heliga, det är solens dag och då ska man vila vilket man troligen alltid gjort, även innan vi blev människa som art. Det kan man nog inte komma ifrån.

Min tanke har varit att också ta upp varför vi är så rädda för andra religioner, om det nu verkligen är religionen som sådan vi är rädda för. Det är just den delen av diskussionen jag är rädd för att den blir lång. Att miljöfrågan blivit som en religion är också nåt jag vill diskutera men eftersom jag gjort det tidigare i många inlägg är jag rädd att detta blir lite som att dröpja gräs (gammal västgötsk dialekt för att idissla).

Låt oss då börja med att ta reda på vad religionen innebär för vårt moderna samhälle. Den första platsen man då kan kolla är var kyrkorna, moskéerna och andra religiösa byggnader står. De står inte i centrum men finns där ändå som en påminnelse om en tid då de betydde mer, på mycket ont och lite gott. För Europas del är det kristendomen som stått för det onda, längre söderut och österut är det först judendomen och sen islam som stått för detta. Det goda har kommit fram trots dessa religioner. Med det onda menar jag förstås att de som styrt har använt det religiösa budskapen för att diktera hur vanligt folk ska leva. De böcker vi kallar bibeln, koranen etc är egentligen lagböcker om hur man vill att människor ska tänka, resonera och leva. Lagböcker som borde förpassas till bibliotekens och bokaffärernas fiktionshyllor.

Det kan synas hårt att jag säger så men religion har spelat ut sin roll som moralpinnen i vårt samhälle. Det är dags att komma ut ur religionens skugga. Tyvärr ser det i dagsläget ut som att religionen åter håller på att vinna mark runtom i världen. De vetenskapliga landvinningarna har antingen gått över huvudena på folk eller så har de landvinningar som möjligen kunnat betyda nåt för vanligt folk visat sej vara felaktiga eller kanske t o m lögner. De verkliga landvinningarna går alltså folk förbi och vi uppskattar nog inte vad vetenskapen egentligen betyder för vårt samhälle idag.

T ex skulle vi inte klara oss utan plaster, ej heller utan mediciner. Det kan vi tacka vetenskapens olika discipliner för. Religion har inte hjälpt oss där, ej heller politik. Vetenskapliga och sociala framgångar har kommit trots religion och politik. Så det är beklagligt att så många fortsätter med sin åkallan av nonexistenta högre makter. Det är inget fel i att be, bön är troligen äldre än de organiserade religionerna och hade förmodligen mer av tanken att man skulle be till naturen och hela världen i sej. Jag har i en serie under våren utforskat religionens historia - eller evolution som jag skrev då - och försökte underförstått komma till rätta när gudsbegreppet kan ha uppstått. Det fick jag tyvärr ingen klarhet i men eftersom det var etablerat redan då de första skrifterna dyker upp i vår historia bör det ha varit gammalt redan då. Med gudsbegrepp menar jag en figur som man ber till och som har en specifik betydelse för en viss grupp människor, antingen som lokal figur eller övergud för ett helt område.

Saken är den att det religiösa tänkandet är så rotat i vårt sätt att tänka och leva att vi har svårt att komma från det. Uttryck som "herregud", "jösses" och "fan" är vanliga. Men det sista, som också anses vara en svordom, är dock ett ord som kan härledas till ett vanligt ord i svenskan, fiende. Det är väl en sak att undslippa sej ett sådant uttryck då och då, det är ju ändå alltså så rotat att det är svårt att bli av med. Men vill man låta utvecklingen styra ska man inte låta religionens uttryck få alltför fritt spelrum.

Religion marginaliserar samhället och kan göra folk som annars är fullt normala till xenofober och homofober. Jag har ännu inte stött på en enda ateist eller agnostiker som uttryckt sej illa om endera immigranter eller homosexuella. Fördomar har nog alla men bemödar man sej bara om att lära sej mer om "den andra sidan" faller även detta bort och man kan se människan bakom fördomarna. 

Detta leder mej över till problemet med synen på andra religioner. Att vara kritisk till den rådande religionen, kristendomen, i västvärlden är fullt accepterat i vår tid i många länder och samhällskretsar. Kristendomen är en fullt legitim slagpåse och det är med den som med det forna östblocket, nämligen att man gärna skrattar åt eller förfäras över de saker som gjordes i religionens eller politikens namn. Det är som om det som hände förr är nåt helt annat än det som händer i andra delar av världen nu. Här kommer den fruktansvärda ohistoriska synen in igen. Det som händer i Iran, Syrien, Israel och många andra länder nu är EXAKT samma saker som hände i Europa ända fram tills för bara några hundra år sen. Det kan man dock inte förstå eftersom man inte har förmågan att se likheterna. Alla de många krigen från korstågen fram till början av 1700-talet omgärdades av en syn bland vanligt folk som är likadan som idag. Söner och döttrar som dödades för att de var från "fel" familj var vanligt förr. "Romeo och Julia" handlar just om denna hemska och primitiva människosyn.

I okunnighetens namn är det ok att kritisera religion så länge det rör sej om "ens egen" och en bra bit tillbaka i tiden. Men nu har en annan dimension kommit in, immigrationen. Då helt plötsligt är det ok att vara troende, den här gången troende på den politiska korrektheten. Vi vill gärna vara snälla mot andra kulturer och religioner men kan de inte vara snälla i sin tur och stanna hemma hos sej? Så ser många främlingsfientliga människor på folk från just andra länder med en annan kultur och religion. De som gärna ser att folk kommer hit kallar det för det mångkulturella samhället men inte heller de verkar speciellt pigga på att ha med immigranterna att göra alla gånger. Dessa synsätt på människor genomsyrar det mesta i dagens politik. Det tjatas om rasism, mångkulturellt samhälle och annat, utan att någon vet vad orden egentligen betyder. Såväl kritiker som tillskyndare av immigranters integration i de europeiska samhällena har en fördomsfull syn på de människor som kommer hit för att söka hjälp.

Det är självklart att det bland dessa som söker vår hjälp finns rötägg men de är så få att de borde försvinna i mängden och bara uppmärksammas av lag och ordning. Dessa rötägg vill uppvigla sina kulturella och religiösa fränder till diverse dumheter men torde bli väldigt marginaliserade om man bara stoppar dom i tid och sen slänger bort nyckeln utan att göra dom till levande martyrer. Bästa sättet är här att skratta åt dom och peka ut alla deras svagheter, såsom den irisk-brittiske komikern Pat Condell gör. Men nu har vi ett antal "instanser" som inte vill låta dessa försvinna och dö en långsam men säker politisk och kulturell död. Dessa "instanser" är främlingsfientliga xenofober (INTE rasister eftersom ras är ett dött ord!), sensationslystna journalister och politiker som vill göra sej ett namn på en specifik händelse eller ett uttalande. De senare ger information till samhället och de förra går i taket av den information de läser och får vatten på sina egentligen väldigt små kvarnar.

Det föder i sin tur en ovilja bland tillskyndare av det mångkulturella samhället att kritisera den växande extremismen hos de nyinflyttade. Man kan på den här sidan bara se problemet med extremismen hos främlingshatarna. Återigen har vi med en ovilja från båda sidor att se det stora problemet, nämligen att man glömmer bort historien. Eller snarare, man har svårt att se parallellerna med historiska händelser.

Europa har i olika omgångar i sin historia varit ett veritabelt fort mot omvärlden. Romarriket var ett sådant och allt som kom in skulle slukas av huvudstaden Rom. När det bröt samman berodde det på att alltfler ville ha sin del av de rikedomar som riket hade genererat. Sen följde de inmurade städernas tid under medeltiden då man levde i sin egna lilla paranoida värld medan Mellanöstern frodades pga vetenskapliga landvinningar och ett för sin tid fördomsfritt samhälle. Sen kom européerna, turkarna och till sist mongolerna och förstörde allt detta. De förstnämnda i religionens namn (korstågen), de andra för att de ville ha marken och de sistnämnda för att de fullföljde Djingis Khans uppmaning att erövra hela världen. Inte undra på att dagens arabiska och andra semitiska folk är bittra. De hade ju chansen till ett modernt samhälle redan då!

Nu är Europa återigen en fästning. Denna gång kallas den EU. En gång var EU-tanken god. Fri handel, fri service över gränserna men idag är det mest som en modern version av Festung Europa, i köpmannaversion. Inte så konstigt då om afrikaner och västasiater vill in. De vill ha hjälp med att bli rika, de vill ha del av rikedomarna. De vill kunna få lite pengar under en kortare period och sen kunna komma hem och stoltsera med sina framgångar. I frihandelns namn borde de ha rätt till det. Flyktingar har på samma vis rätten att få en fristad här. Agitatorer som försöker radikalisera flyktingarna och andra borde vi förlöjliga och häckla så mycket som möjligt. Samma sak med de främlingsfientliga dårarna som tyvärr alltför ofta hörs i samhället numera.

En extremist är en extremist, oavsett om det är en som hatar främlingar eller infödingar. Såna ska vi i görligaste mån instruera, visa hur fel de har och, om detta inte hjälper, förlöjliga så mycket som möjligt. Det är främst genom kunskap om andra människor och deras kulturer som vi förstår att vi i grunden är lika. Men andra människor borde samtidigt lära sej om oss och våran kultur. Det kallas att mötas halvvägs.

På samma vis, när vi lärt oss så mycket om varandra, kanske vi inser allihop att religion är en vattendelare, en kil mellan oss som hindrar vår förståelse av varandra. Vi skapar råd där representanter för olika religioner ingår men jag anser att detta bara föder mer ovilja bland vanligt folk och hindrar oss från att lära oss av varandra de saker som verkligen betyder nåt, nämligen vänskap, samarbete mellan kulturer och en förståelse för det faktum att vi är så lika varandra. Vi borde istället bilda kulturella råd som kan diskutera likheter och skillnader på dessa punkter. Att diskutera religion är detsamma som att bestämma en politisk agenda. Organiserad religion skapades en gång i tiden för att hålla människor i schack och de präster som ledde ceremonierna var de facto de första politikerna. Att då skapa panreligiösa råd är som att återuppliva dessa gamla kulter.

Nej, samarbete utanför religionen är vad som behövs. Vi behöver samtidigt belysa religionernas problem med att förklara världen och synen på världen. Klarar vi av detta har vi marginaliserat religionernas betydelse för vanligt folk. De kan fortsätta tro på vad de vill men vi som inte tror ska inte behöva rätta oss efter påbud från religiöst håll.