Nationalism - det sämsta som kan drabba ett land

Känner du samhörighet med ditt land, oavsett om du är född i det eller inte? Jag gör det inte och det beror inte på att jag är resultatet av en invandrad österrikare och en svenska. Nej, det är för att jag anser nationalism vara den största lögnen som nånsin blivit över från den patriotiska yran som började på 1800-talet. Nationalism är den främsta orsaken till att vi har såna stora problem med gränser, migration och allt större främlingsfientlighet.

Vad är då nationalism i praktiken? Nationalism innebär bland annat att man bör sjunga nationalhymnen, även om man hör till en etnisk och religiös minoritet. Den dikterar förhållningssättet vi har mellan olika länder och sätter därmed effektivt stopp för människans naturliga instinkt att röra på sej när fara eller svält hotar. Den fria migrationen är alltså ett minne blott. Biologi och kemi övertrumfas alltså av mänskliga lagar, i grund och botten även det biologi förstås, om än väldigt förvanskad eftersom människans omedvetna vilja att underordna och överordna varann har fått ta överhanden över den naturliga önskan att röra på sej.

Jag antar att nationalism är oundvikligt som ett led i utvecklingen hos oss människor. Vi har alltid värnat om den plats vi bor på gentemot andra, av det enkla skälet att dels är vi trygga här och dels innebär andra människor alltid en omställning till något nytt som vi visserligen är nyfikna på men samtidigt är oroliga inför eftersom vi inte vet vad de går för, vad de kan tänkas föra med sej i form av tankar och annat. Speciellt trångsynta människor har svårt med den omställningen. På provinsiell nivå är detta okej eftersom man med tiden lär sej acceptera främlingarna som oftast blir en del av samhället.

Men så har vi det här med nationer, länder, stater. Det är nåt som är initierat uppifrån. Från början var länder mer av en personlig egendom för kungar, kejsare och konsuler. Alla som råkade bo inom ett område "ägdes" av ledaren och var tvungna att strida för honom. Därför var det viktigt för ledarna att upprätthålla illusionen av att ledaren antingen var en gud eller var gudarnas representant här på jorden och att det var folkets förbannade plikt att följa honom.

Den första riktiga nationalismen växte fram i Norden, i Danmark och Sverige, efter Kalmarunionens sönderfall. Det är väl inte riktigt den sortens patriotism vi känner igen idag men alla grunderna fanns där, en känsla för ett större område än den omedelbara trakt man bodde i, man hörde att andra talade samma språk som man själv gjorde och man hade en kung som ville hålla dom samman mot en fiende, en gemensam fiende. Detta var på 1500-talet och ännu hade inte tanken på ett gemensamt ursprung väckts bland befolkningen. Det skulle dröja till nästa sekel innan detta skedde och ytterligare två sekel framöver innan det nådde ut till vanligt folk genom undervisningen i folkskolan. Då hade redan dessa tankar uppstått på kontinenten och i Asien, antingen genom påverkan från Norden eller oberoende.

Det är talande att nationalismen är som starkast i länder som antingen vunnit sin självständighet nyligen eller, paradoxalt nog, förlorat ett krig. USA har en ganska stark nationalism men den är beroende av krigen och de motgångar landet har haft genom terrordåd, Vietnamkriget och andra hemskheter.

Jag har nu räknat upp en massa nackdelar med nationalism. Kan någon visa på någon enda positiv sak med detta fenomen?




"All nationalism är en återvändsgränd. Den leder ingenstans."