Ett inlägg i genusdebatten

Jag är individualist och som sådan ogillar jag indelningen som görs i genusdebatten, framför allt från kollektivister inom feministrörelsen. De ser nästan utan undantag människan som en social varelse som skapat könsidentiteterna utifrån tillgången på makt och att allt är männens fel. Det felet ligger dock hos de religiösa som under ca 1000 år odlat myten om kvinnans farlighet och mannens förträfflighet. Innan dess var det romarna och andra imperiebyggare som stod för dessa dumheter. Genom att klaga på männen cementerar således feminister av idag myten om könens åtskillnad, en sorts genusapartheid.

Tacksamt nog finns det kritiker som vågar stå emot den strida ström av dumheter som kommer från "ledande" proffstyckare inom det som kallas feminism. Jag har tidigare skrivit om detta och om jag minns rätt gjorde jag ett undantag från min regel att inte klumpa ihop människor för mycket i stereotyper genom att säga att en kvinnas plats inte är vid spisen för de kan i regel inte laga mat lika bra som män. Det är förstås en förolämpning mot människor i gemen eftersom detta med matlagning är en mycket individuell sak men generellt stämmer det faktiskt. De flesta män jag känt och känner har som regel varit bättre på att laga mat än kvinnor. Det är en väldigt subjektiv åsikt från min sida, framför allt som det jag själv som ätit maten samt att urvalsgruppen varit ganska liten. Men ändå kvarstår faktum att inom den gruppen människor jag omgivit mej med genom mina knappt 40 år på den här planeten är de bästa kockarna män.

I ett förhållande är det alltid jag som står för maten för jag litar inte på kvinnans förmåga att laga mat fullt ut, i varje fall inte mer avancerad mat. Men det beror nästan enbart på att matlagning är ett av få områden som jag verkligen kan glänsa inom, även om jag inte är i närheten av att vara en bra kock.