Vår värld - en plats där dumheter frodas (del ett)

Jag ogillar nationalism och patriotism, mina skäl för att hålla på det svenska landslaget är helt enkelt för att de är från samma land som jag själv är. Heja Sverige skulle jag aldrig skrika. Nån glädje över att Sverige vinner har jag inte, det är landslaget, dvs våra representanter, som vinner, inte vi som nation.

Därför kommer nu mitt påhopp på Norge säkerligen som en chock för en del som läst ingressen här. Norge är ett vackert land rent fotografiskt sett och jag har mött trevliga norrmän och vi har inte haft några problem med att umgås. Problemet med Norge ligger på nationsnivå och i deras reaktionära ståndpunkter, som närmast kan beskrivas som viktorianska och hyperkonservativa i vissa fall. De har lagar som förbjuder vissa hundraser trots att resten av världen i stort accepterar dessa och inte har några större problem med dom, de har en närmast laestadiansk syn på politik och världen, dvs religion spelar en stor roll i deras liv. Detta kan förstås stämma in på många grupperingar världen över men just Norge i vår närhet har denna syn fått ett fäste på ett sätt som inte finns i många andra länder. Nu har jag säkert fel i fråga om den stora massan i Norge men de jag har stött på och som jag inte kunnat komma överens med har haft den här synen, en nästan laestadiansk syn på allt. Den synen går igen i de norska tidningar jag råkat på. Kanske är det bara jag, som ogillar traditionalism och religionens involvering i samhället, som reagerar på såna människor.

Med detta påhopp menar jag inte att göra narr av Norge, de får ha kvar sitt lillebrorskomplex inför Sverige om de vill. Jag bryr mej inte om sånt. Nationalism och patriotism är för mindre själar än min. Att de inte har samma komplex inför Danmark, som ju faktiskt styrde och ställde som de ville i Norge i flera hundra år, förstår jag inte dock.

Över till annat och den här gången ett rejält påhopp på våra politiker, framför allt Andreas "jag svänger snabbare i en fråga än en vindflöjel för vinden" Carlgren som nu anser att vargjakten är befogad. När han tillträdde velade han betydligt i denna fråga och försökte komma undan så smidigt som möjligt. Han har rätt förstås i att vi måste få in fler vargar utifrån med tanke på den genetiska likriktning som pågår bland vargpopulationen i vårt land.

Andra politiker jag tänker ge en känga är Beatrice Ask och Thomas Bodström som i många frågor är varandras spegelbilder. Framför allt i frågan om datalagringslagen och fildelningen. Det var ju Bodströms underliga idéer om övervakning av internet som ledde fram till att debattören Oscar Swartz myntade termen Bodströmssamhället. Hur Ask och Bodström som representerar två olika partier i förment olika politiska block kan vara så lika i sin syn på det moderna samhället förstår jag inte. Är de laestadianer?

Som synes är detta bara en del av världen där dumheter frodas. Jag får anledning att återkomma i denna serie och då inte bara med påhopp på nationer och enskilda politiska representanter för dessa nationer. Folk med tolkningsföreträde och en syn på vanligt folk som gränsar till fascism kommer att hamna i skottgluggen nästa gång.

De flytande öarna

Ännu ett gästinlägg av Willis Eschenbach på Anthony Watts' blogg. Nu handlar det om atoller och det faktum att de inte alls är hotade av att havet stiger eller några utsläpp av koldioxid. I själva verket flyter dessa öar mer eller mindre på havet och stiger och sjunker i takt med havsvattnet. Atoller är samlingar av sand, bråte och koraller som bildar ett rev ovanpå en död vulkanö. Den ön håller sakta på att sjunka av sin egen tyngd så i vilket fall som helst kommer en atoll att försvinna, vad än man gör för att hålla den kvar.

Erosion är ett hot mot dessa öar förstås och det faktum att vi människor bygger hus och vägar på de större atollerna bidrar till denna erosion. Inte speciellt smart.


Maggie var först med detta.