Lars Vilks är på tapeten igen. Nu har ett stort antal galningar som velat mörda honom för hans rondellhund åkt fast i Irland och i USA. Den i USA kallar sej t o m Jihad Jane! Det får mej att fundera över hur man ska förhålla sej till religion och religiösa människor. I mina ögon är det helt ok att göra narr av vem som helst, på vilket vis som helst. Det handlar inte om att förolämpa utan att uppröra. Att göra någon upprörd är fullt acceptabelt enligt mej för det innebär att man nått fram till den man de facto kritiserar. Parodi och satir är former av kritik. Skillnaden mellan att uppröra och förolämpa går vid hur man presenterar sitt arbete. Förolämpning är i mina ögon om man använder skällsord och går till personlig attack utan att ha skäl för det.
Återstår då att se om yttrandefriheten kan stå emot de som vill tysta Vilks i religionens namn. För det är inte bara muslimer som i mitt tycke står bakom attacken på honom. All världens religiösa har lika stor skuld i detta, framför allt de som anser att religionen står över all kritik. Som Peter Englund uttrycker det: "Att tysta Lars Vilks handlar i förlängningen om att tysta oss alla. Om hans konst kan vi alltid diskutera. Om hans rätt att utöva den – aldrig."
Att utöva religion är en sak, att tvinga den på andra är dock helt fel. Vi lever i en värld där det är bevisat att det vi kallar gud inte existerar. Vad som styr universum vet vi inget om men det är ingen aktiv intelligens. Att då hota de som kritiserar religionen och de religiösa är mycket lågt, mycket lågt...
