Tiden har sprungit ifrån skivbolagen

Läser med viss skadeglädje att skivbolagsprodukterna inte längre har nån chans att komma fram. Visserligen lägger artikelförfattaren (Astrid E Johansson) och de hon intervjuar skulden på fildelningen, men det må vara hänt. Det är ju så lätt att skylla ifrån sej när man inte ser sina egna fötter och var de går nånstans. Sanningen är att tiden har sprungit från skivbolagen och började göra det redan långt innan fildelningsprogrammen ens fanns i okompilerad form. Om det nu är så att skivbolagen inte tjänar nåt på sina artister, varifrån kommer då de vinster som dessa bolag rapporterar år efter år?

Slå på Wikipedia och följ de länkar som ligger till grund för artiklarna där så ser vi alla hur artister från 1950-talet och framåt bara har haft det bra när de haft konserter. Det gäller samtliga artister, inte bara de stora och rika. Dessutom har många artister slösat bort sina pengar på alkohol, droger och horor genom åren, pengar som kommit från skivförsäljning, sponsring och konserter. Vi har alltså bidragit till deras beroende - med vissa skivbolags representanters goda (?) minne. Inte mer än rätt att vi tar tillbaka de pengarna genom fildelning då.

Mitt 400:e inlägg!

Detta mitt 400:e inlägg ska (förstås) handla om klimatet och hysterin kring det. Mestadels bara länkar, inte så mycket diskussion. Eller vad tycks om det faktum att det snöade i Dickinson, North Dakota, härom dagen? Eller att Miljöpartiet vill tvinga oss tillbaka till medeltiden genom att minska på utsläppen av koldioxid? Framtidens turist kommer enligt Aftonbladet inte att behöva bry sej om klimatet. Det behöver vi inte nu heller men det fattar inte viktigpettrarna.

EU-valet har av Miljöpartiet utropats som en seger för dom, enbart för att de gick framåt. Men vad de inte fattar är att deras framgång beror, liksom för Piratpartiet, på att folk proteströstar mot vad de anser vara betongpartiernas dominans. Folk vill kunna rösta på personer, inte ideologier och partier. Den socialistiska miljödrömmen är långt borta, är jag rädd (sagt i samma ton som kejsar Palpatine till Luke Skywalker i en av slutscenerna av "Jedins återkomst").