I backspegeln: Mer om religion

Jag har från och till nyhetstorka i mitt arbetsflöde så jag tar upp gamla inlägg (tänk att jag är så flitig ibland!) från mitt vid detta laget ganska stora arkiv. Som så ofta handlar det om religion, främst då religionskritik och hur tokigt det kan bli när religiösa människor tror att de kan få sin vilja igenom hela tiden. Som detta inlägg från 2012 jag skrev om helighet, något som verkligen inte är något att sträva efter:

Helighet är inget att sträva efter

Så här dumt kan det se ut när det "heliga" får ta över. Förresten verkar den juicehatande killen ha fyra armar...

Nej, Muhammed är inte heligare än Jesus. Helighet är nåt påhittat som bara lättpåverkade sinnen tror på. Men samtidigt är heliga dagar, påhittade av samma skrockfulla människor som en gång skapade religioner för att förklara det som händer omkring oss, bra för oss latmaskar. Bara att hålla med, ta lite ledigt och skratta åt allt religiöst nonsens, fastän med en hård blick fäst på allt elakt och hemskt som samtidigt sker i religionernas namn.

Ordet helig är ett gammalt ord som betyder hel, komplett. Det är alltså släkt med hel. Det är ett germanskt ord som betyder oskadad, frisk, komplett. Men de som vill ha helighet inom religionen är komplett galna, om ni frågar mej. Samtidigt som jag kan acceptera religion kan jag inte acceptera alla religiösa yttringar. Böneutrop och klockringningar går an (de är trots allt båda pittoreska inslag från forna tider), det är saker som ger tröst åt de troende, men all skrock, alla fördomar som förekommer kring båda dessa yttringar går jag inte med på. Varför vi ska acceptera det religiösa över allt annat förstår inte jag.

Som lagstiftningen är numera har religion en särställning, det är heligt så att säga. Att kritisera religiösa yttringar är att balansera på en lina som när som helst kan ge vika. Nedanför väntar lejonen i form av de religiösa, de politiskt korrekta, de politiskt konservativa, de med synen att nationen och religionen hör ihop osv. Vi som vill kritisera religion och religiösa ting har nog egentligen "bara" humorn att ta till. Vill vi på fullt allvar kritisera religion och det religiösa blir vi marginaliserade eller anklagade för både det ena och det andra. Se på hur man behandlar Richard Dawkins och andra ateister. De blir närmast som huvudnumren i ett nöjesprogram (läs: löjesprogram). Vi ska föreställa sekulära men så fort nån kritiserar religionen fullt ut i media blir det ett jäkla oväsen från många religiösa, många politiskt korrekta osv.

Det blir bara problem så fort det heliga kommer på tal. Byggnader, utrop och liknande får gärna existera för mej, men de kan lika gärna försvinna. Deras påstådda helighet betyder inget för mej. Som traditioner och en påminnelse om hur det var förr när det var obligatoriskt att lyda de religiösas minsta vink är de bra att ha. Alla kyrkor, moskéer och andra religiösa tempel kan göras till museer som berättar historien om religionen, när vi väl kastat av oss det religiösa oket. Fast orden ok och religion får man väl inte använda i samma mening, eller?

Är det något som är heligt är det väl universum? Det ordet betyder ju allt samlat i ett. Det är alltså komplett...

Två år tidigare skrev jag om hur mycket jag föraktar de religiösa:

Jag känner inget annat än förakt för religiösa

Du läser rätt, jag föraktar religiösa, framför allt de som uttrycker förakt för människor som kritiserar religion. Religioner i sej är harmlösa för deras budskap handlar ju bara om att få människor att tro på fantasiskapelser. Det är utövare, framför allt då rabiata och fundamentalistiska sådana, som jag föraktar. Ta det senaste exemplet från Polen där en sångerska vid namn Dorota Rabczewska har sagt att bibeln måste vara skriven av vinpimplare och rökare av örtcigaretter. Jag hade troligen aldrig hört talas om henne om det inte hade varit för att hon nu riskerar böter eller fängelse för smädelse av troendes övertygelse, som "lagbrottet" kallas. Jag sätter ordet lagbrott inom citationstecken eftersom jag anser att en lag som syftar till att skydda troendes övertygelse, dvs sätter religiösa personers rätt att utöva sin tro före yttrandefriheten inte kan vara en lag för människor utan ett sätt att förtrycka de som tycker och tänker olika än de som tror.

Jag anser att det som kallas religionsfrihet är en rättighet som vilken annan men den är vida underställd yttrandefriheten, den viktigaste demokratiska frihet vi har. Man ska inte få gömma sej bakom religion med de åsikter man i övrigt hyser i samhället. Pastor Åke Green är ett sådant exempel. Han använde religion för att förtala homosexuella. Vad är nästa steg, förtala kvinnor i religionens namn? När jag ändå är inne på ämnet, kristna och muslimer anser båda att deras religioner är toleranta och fridfulla. Varför föraktar de då oss agnostiker och ateister? Vad är de rädda för? Att vi ska ta över världen och göra dom arbetslösa? Helst skulle jag vilja se det ske men det kommer inte att hända under min livstid, tyvärr. Vanligt folk är för upptagna med att leva sina liv och de andra är inte redo för sanningen om vår planet och universum där ute.

På tal om tolerans. Jag har varit väldigt tolerant av mej gentemot religion och religiösa hela mitt liv men jag börjar tröttna på den här katten kring het gröt-leken. Nu är det dags att religiösa får smaka på sin egen medicin. Inte så att jag utlyser 30 dagars jakt på alla som är religiösa, ni är inte värda det, men det är dags att visa förakt på samma sätt som ni religiösa visar förakt gentemot oss. Religionsfrihet innebär i mitt tycke framför allt frihet från religion. Allt som förhärligar religion ignorerar jag redan, liksom att jag jublar åt allt som ställer religiösa i dålig dager. Nu kommer jag även att se till att det som gör att religiösa har en särställning i samhället blir förlöjligat och nedtryckt i skorna.

Den som anser att jag är föraktfull gentemot religion i och med detta har fel, det är de religiösa jag är ute efter, religion bryr jag mej som sagt inte om.

Det ska tilläggas att Dorota Rabczewska klarade sej undan åtal. All heder för henne,

Jag avslutar dagens genomgång med att reprisera ett inlägg från i år:

Religionsfrihet är inte detsamma som yttrandefrihet

Den rubriken tål att upprepas. Religionsfrihet är inte detsamma som yttrandefrihet. Flera gånger tidigare har jag berört detta ämne, flera andra har gjort det också, men nu har det definitiva inlägget/artikeln skrivits om just detta ämne. Rick Falkvinge, grundare av Piratpartiet och dess förste partiledare, har skrivit att religionsfriheten som laggaranti bör avskaffas eftersom den missbrukas. Den skadar mer än den hjälper.

Han använder bland annat exemplet från USA där en arbetsgivare vägrar ge sina kvinnliga anställda hälsovård med hänvisning till det religiösa. Från Sverige pekar han på en sjuksköterska som vägrade utföra aborter därför att det stred mot hennes religiösa åsikter. Man utnyttjar religionsfriheten till att skaffa sej undantag från lagar och förordningar, så att det passar en själv.

Falkvinge påpekar mycket riktigt att rätten till religiösa åsikter och utövande av religion redan täcks av såväl yttrandefriheten och åsiktsfriheten. Vi behöver inte religionsfriheten då den i praktiken blir en legal tautologi. Den blir också ett instrument som man använder för att lura det juridiska systemet med. Religionsfriheten blir ett vapen mot oliktänkande, i synnerhet mot människor man anser stå i vägen för en själv och ens ambitioner.

I de länder där vare sej yttrande- eller åsiktsfrihet existerar finns samtidigt ett oerhört religiöst förtryck. Det argumenteras då för att religionsfrihet skulle garantera alla dessa människor rätten att fritt utöva sin religion, utan involvering från stat eller religiösa institutioner. Men problemet är inte staterna eller de religiösa samfunden, utan de organisationer eller grupper som står vid sidan om staterna och utövar hårt tryck på befolkningen, t ex i Nigeria där fjantarna i Boko Haram leker egen stat, mestadels på grund av att centralmakten i Abuja inte har tillräckligt stor kontroll över hela landet, som till ytan är dubbelt så stort som Sverige med ca 100 miljoner invånare.

Religionsfriheten kan väldigt lätt bakas in i både yttrande- och åsiktsfriheten och göras till en juridisk del av dom båda, utan att folks rätt att utöva sin respektive religion blir naggad i kanten. Jag ser religionsfriheten som ett sätt att tysta kritiker på, dvs det är en exkluderande rätt. Man ger sej själva rätten att bestämma vad som är rätt och riktigt oavsett vilka lagar som gäller på området, damn the torpedoes som amerikanerna säger.

Personligen anser jag att den bästa friheten vi kan få rörande religion är friheten från religion, eftersom jag inte behöver den.

Nöt med kokosnötter som försökte hitta det försvunna planet i Malaysia. Endast inom religionen kan såna dumheter förekomma.

"Dear God, hope You got the letter
And I pray You can make it better down here
I don't mean a big reduction in the price of beer
But all the people that You made in Your image
See them starving on their feet
'Cause they don't get enough to eat
From God, I can't believe in You"