Tidigare har jag varit lite försiktig med mina åsikter om FN för jag har trots allt trott på den övergripande meningen med denna organisation, att försöka mäkla fred. Men de senaste årens dumheter, IPCC:s oförmåga att komma med nåt vettigt i klimatdebatten, FN-soldater/representanter som köper sex i utsatta områden eller sprider smitta i Haiti, allmänt utbredd korruption och jag vet inte vad har nu kulminerat i att jag helst ser att FN lägger ner verksamheten å det snaraste och att om man vill ha en överstatlig organisation som verkar för fred, rättvisa och stabilitet i världen ska man börja om från början: utan ett råd där vissa länder har vetorätt, utan en
generalsekreterare som uppför sej som om han var hela planetens president och framför allt utan en massa sidoorgan som snor åt sej pengar utan att vi sen får se nåt vettigt resultat.
Jag har vacklat lite hit och dit tidigare vad gäller Inga-Britt Ahlenius, som de senaste åren varit chef för FNs internrevision, men nu har hon verkligen satt dit en boll i krysset. Hon kallar nuvarande generalsekreteraren Ban Ki-Moon en inkompetent nolla och hela strukturen inom FN får underkänt i hennes rapport. Hon menar vidare att det ligger i vissa länders intressen att FNs högste chef är svag för en alltför oberoende generalsekreterare kan hota stabiliteten i säkerhetsrådet.
Smutskastningen har förstås varit väldigt ful gentemot Ahlenius men jag tror nog hon kan skaka av sej det där. Hon är van vid sånt. I vilket fall som helst bör FN ta en ordentlig titt på sej självt som organisation. Så blir det tyvärr ofta när nåt får växa sej alltför stort och starkt. Byråkratin växer med och blir till slut en självgående maskin. Men alltfler börjar se FN för vad det egentligen är. Så en fråga man kan ställa är: Finns FN om 20 år?
