Det regnar!

Se där vilket självklart uttalande.

Det regnar och regnar i hela landet. Det har väl ingen kunnat undgå. Hösten är således här på allvar. Det alltmer påträngande mörkret är väl okej liksom de vackra löven på träden men kylan som sakta tränger sej på är inte kul att uppleva. När det kryper ner under fem grader sjunker även min lust att röra mej utomhus. Det handlar mestadels om att jag ogillar att bylsa på mej en massa kläder. Men jag kan inte göra nåt åt det, tyvärr. En stor fördel dock är att när molnen väl drar bort blir natthimlen fantastisk att beskåda. Stjärnorna är underbara, och jag talar inte om de där människorna som man tror är nåt, utan om de riktiga bollarna av vätgas och andra ämnen.

Men tills dess får vi stå ut med regnen...


"Kör utan hjälm, Thoraxkliniken 
behöver dina organ"

Bildsöndag

Lite bilder från mina gömmor igen:

Månen lyste så vackert på morgonhimlen. Bara att sikta och trycka ner knappen.

Soluppgång över en gångbro.

Mitt första försök till mer konstnärligt foto. Misslyckande i mina ögon trots att hon ser bra ut.

Svartvit version av ovanstående foto. Ser lite bättre ut. Hoppas hon inte ogillar resultatet.

Mossa...

 

 

"Genom sej själv känner man andra"

Man kanske skulle ta genvägen?

Rolf Berlin är en man som blivit intervjuad av DN för sitt släktforskningsarbete. Gränsen för böckerna går vid 1600-talets kyrkoböcker så han har tagit genvägen. Genom genomtesterna har han funnit både en anfader och anmoder för mer än 190 000 år sen i Afrika. Den europeiska anfadern och anmodern levde för ca 30 000 år sen då dessa kom österifrån i olika klaner, som genforskarna ser det. De kallar nämligen de olika haplotyperna och -grupperna för klaner när de försöker förklara för oss vanliga människor. Av historieforskningen och arkeologin att döma är denna syn inte helt fel.

Kanske jag skulle satsa en penning på att se vilka släktingar och vilket ursprung jag kan tänkas ha. Har du, kära läsare, gjort nån gentest på dej själv?



"Mittemellanbrun, kastanjefärgad häst, som tror han är en stor katt, och en gråsparvsliknande i sadeln"

Demokratidiskussionen fortsätter eller val har egentligen inte mycket med demokrati att göra

Att välja in någon eller ett parti i ett parlament är en sak som ofta påpekas som varande den viktigaste delen i en demokrati. Man får vara med och avgöra vilket parti eller vilka partier som ska styra framöver, till nästa val. Jag skulle vilja säga att ett val inte är så viktigt för demokratin alls. Ett val är nämligen inte styrt av logik utan mestadels känslor och tradition. Skulle logiken råda hos oss alla skulle inget av de partier som förpestar vårt parlament få representation där. Men tacksamt nog för partierna och de som styr dom är det inte logiken som visar vägen vid valurnorna. Det finns en anledning till varför vi väljare ofta kallas valboskap.

Den viktigaste delen av en demokrati är du och jag, vi individer som tillsammans bildar ett samhälle. Allt vi gör och säger eller inte gör och säger är demokrati i aktion. Ett val är ett sätt för Makten att klamra sej kvar. Att välja representanter är lovvärt ur demokratisk synvinkel men det innebär tyvärr att maktgalningar antingen kommer tillbaka gång på gång eller ser till deras adepter går i deras fotspår för att fortsätta kampen om Maktens gunst.

Jag har tidigare klargjort min syn på representativ demokrati, hur den gör så många politiker till närmast människofientliga sociopater som inte bara går över lik för att nå sina mål utan inte heller drar sej för att skaffa fram liken att gå över. Ju närmare vi kommer Makten desto mer berusade blir vi. Inte ens den mest altruistiska politiker är immun. De som vågar tänka själva blir antingen utträngda eller hoppar av självmant. All heder åt denna sistnämnda kategori.

Nu kan man förstås inte komma ifrån att en del bra saker HAR kommit till som en följd av politikers arbete. Dock har jag misstanken att dessa förändringar ändå skulle ha kommit till stånd i vilket fall som helst. Samhället förändras ständigt och politiken i sej är inte immun mot dessa förändringar, även om politikerna ofta ogillar för snabba förändringar. Makten vill ha så få, så små och så enkla förändringar som möjligt.

Jag är av den åsikten att makt ska vara så decentraliserad som möjligt samt att en eventuell statsapparat endast ska befatta sej med försvar, kommunikation och vård/omtanke av hela samhället. Resten ska vara så regionalt som möjligt. Tyvärr funkar inte den svenska modellen med kommuner och landsting. De förra sköts i mångt och mycket som företag med styrelser som ser sej själva som gudar och gudinnor, i alla fall uppför de sej väldigt maktfullkomligt. Kritik sopas undan med en handrörelse i många fall, utan att man ens bryr sej om att bemöta den.

De senare verkar inte veta hur man ska sköta sitt arbete, punkt slut. Landstingens era borde egentligen vara över för det finns inte mycket de kan göra längre. Allt de gör kan mycket väl göras av andra instanser och organ. Det är ju på modet att skapa en massa myndigheter som gör ospecificerade ting så varför inte ersätta landstingen med en massa myndigheter? Eller varför inte lägga landstingens åtaganden på staten eller privata företag vilket torde vara en bättre lösning på sikt.

Ju mindre nationer desto bättre. Stora länder är svårare att hålla koll över. Men även små länder av idag kräver byråkrati, i alla fall om man ska ha den sortens demokrati som verkar vara rådande i världen, den representativa. Kanske Sverige skulle bli en union igen som det var under landskapens tid, före Gustav Vasa och hans tankar om ett land styrt enligt hans sätt att se. Jag vet inte hur alternativet till representativ demokrati, alltså direktdemokrati, skulle se ut i realiteten men ingen har provat det i praktiken så vi vet inte hur, eller om det funkar. Vad är vi rädda för? Varför inte prova, åtminstone på regional nivå?

Till sist vill jag kritisera våra politiker för att de inte läser igenom alla de dokument de får att läsa. Jag förstår om de inte har tid att läsa allt men då tar man sej tid! Lägg undan allt annat och koncentrera er på de dokument som är mest relevanta för den sakfråga som gäller mest för tillfället. Dessutom, lyssna på kritiken istället för att svepa den åt sidan. Läs även in er på alternativen om dessa finns. Ni borde gå mer vetenskapligt till väga i era bedömningar av sakfrågor. Dvs ni borde utgå från att det ni brinner för inte stämmer. Som när man har en tes man vill pröva. Man börjar då med att hitta saker som talar emot den tesen. När alla hinder är undanröjda går man vidare och skapar en sakfråga av sin tes. Det omvända alltså mot vad så många politiker tänker idag...


"Hell, I never vote for anybody, I always vote against."