All sorts musik har sin speciella dag idag, så ni som älskar musik i alla dess former, gläds nu åt detta budskap. Vilken musiksmak du än har så är det din dag idag. Jag firar genom att visa länkar till några av mina favoritlåtar:
Status Quo - What You're Proposing
Led Zeppelin - Rock And Roll
XTC - Dear God
Steve Hackett - Clocks
Peter Gabriel - Sledgehammer
Paul Simon - You Can Call Me Al
Uriah Heep - Stealin´
Mike Oldfield - In Dulci Jubilo
John Miles - Music
Vad du än gillar inom musikvärlden så är det inte ditt fel att populärmusiken dog efter 1992. Det har nästan inte kommit nåt nytt sen dess som varit bra. Det finns förstås undantag, men som klyschan säger: de är undantagen som bekräftar regeln. Jag tackar för mej för den här gången och tackar samtidigt Kaj Kindvall för att han påpekade att det är universella musikdagen idag.
"Music was my first love
and it will be my last.
To live without my music Would be impossible to do, In this world of troubles My music pulls me through"
I Tom Clancys bok Presidentens order (han var särdeles produktiv när han skrev denna bok för den har getts ut i två volymer) förekommer en komplott för att förgöra stora delar av världen med hjälp av en på konstgjord väg muterad form av ebola. Jag ska inte säga mer, läs boken själva, men det är god spänning och en trovärdig historia, som tyvärr håller på att få sin överman i form av verkligheten. Inte så att den pågående ebolaepidemin skulle vara orkestrerad av onda makter, men kombinationen rädsla, inkompetens och enskilda människors ovilja att resonera logiskt slår just nu alla konspirationer med hästlängder.
Det är nog dags att ta sjukdomen på allvar. Jag menar inte att vi ska gå och titta oss skräckfyllt omkring efter eventuella tecken på sjukdomen hos andra, snarare vill jag att vi läser på om sjukdomen och skaffar oss en bättre insikt, för den ÄR farlig. Hittills har 4000 dött av den och fler än 8000 har den, varav många inte kommer att överleva. Sju länder har i skrivande stund rapporterat fall, vilket inte direkt gör mej lugn till sinnet. Vi kan inte förlita oss på bättre vård och en bättre fysisk hälsa alla gånger.
Till alla er som jag nu skrämt upp kan jag dock säga, det finns ingen omedelbar fara för oss här i Norden. Ebola smittar inte genom vanlig kontakt. Viruset måste komma in i kroppen (genom att saliv, svett och andra vätskor kommer in i munnen, genitalierna, sår och andra öppningar). Vi har generellt bättre hygien och endast genom slarv har sjukdomen spritts i de utvecklade länderna. Det märks också i Västafrika, där de med hygienen i åtanke inte drabbats i samma utsträckning som andra. Så tänk på att inte torka munnen med handen, ligg inte med vem som helst och låt ingen hosta dej rätt i ansiktet.
Jag lämnar er med en superb version av "Can't Find My Way Home", med upphovsmännen Steve Winwood och Eric Clapton från 2007.
"Come down off your throne and leave your body alone, somebody must change You are the reason I've been waiting so long, somebody holds the key Well, I'm near the end and I just ain't got the time And I'm wasted and I can't find my way home"
Nej, jag välkomnar ingen speciell tillbaka, från vad det än vara månde. Jag bara kände för att skriva det i rubrikraden. Det kändes rätt helt enkelt. Men nog finns det väl alltid nån som behöver välkomnas åter, som varit borta? Eller så handlar det helt enkelt om att ordet tillbaka är välkommet att skriva.
Som ni märker filosoferar jag fritt den här natten. Jag har precis sett första delen i en tredelarsdokumentär om ätten Stuart och dess startande av Storbritannien på 1600-talet. Det har varit skönt att se på TV en stund, men nu ska jag ut på nätet igen så det är nog jag som välkomnar mej själv tillbaka till den virtuella världen.
Det ska bli skönt också att se regnmolnen lämna oss bakom sej. Solen är alltid välkommen tillbaka, hur varmt eller kallt det än är. När det sker ska jag dansa en soldans. Eller inte...
"Cold and misty morning, I heard a warning borne in the air
About an age of power where no one had an hour to spare,
Where the seeds have withered, silent children shivered, in the cold
Now their faces captured in the lenses of the jackals for gold."